Helgen

har gått som smort. Fullt ös hela vägen, med många trevliga möten. Nu är det lugnet efter stormen, förkylningen vill inte ge med sig och jag vill TRÄNA!
Är det någon mer än mig som inte riktigt fått julkänslan och som heller inte förstår att det är julafton om tre dagar? Vadå, har jag jullov?

Hela hösten har gått så sjukt fort och det har skett en del rätt stora omvälvande saker på det privata planet. Ibland när jag ser på saker som har hänt, förstår jag inte riktigt att det faktiskt handlar om mig. Är jag verkligen en del av detta? Om det nu är så att det faktiskt är så att jag är med i detta på riktigt, så vill jag inte byta med någon!

Hade en så sjuk dröm i natt, en dröm som kan bero på att är något som funderats något på någon gång sista tiden. Väcktes upp ur drömmen när den var som läskigast och självklart hänger den känslan sedan kvar i kroppen resten av dagen.

Sömn tack!

Kan någon

banka lite vett i skallen på mig?
Funderar på att gå till gymmet trots rejäl förkylning för jag tror inte jag hinner dit senare i veckan (om jag skulle råka bli mer kry). Jag är verkligen dum i pannfläsket när det kommer till detta!

Enormt behov av vila, ta det lugnt och kramar. Varför lyckas jag alltid pricka in mina förkylningar till loven?

Tänker mycket på någon och en viss situation. Detta suger verkligen och försöker göra mitt bästa för att vara ett bra stöd, men självklart är det tungt. Trodde det var på G att lösa sig, men då skiter sig saker igen. Vill bara vara sådär liten igen, lägga mig ner och gråta för att jag tappat bort en nyckelpiga eller något liknande. Men detta går icke, stå upp rakryggad för i bövelen!
Det gäller att fokusera på det positiva och vad du får ut av det som skett! Och även se att detta stärker!

Ibland

tar bara all energi helt slut, du är helt tom, du kan inte tänka, slumrar i soffan redan kl 20 och har STORT behov av lustgas. Du vet inte riktigt var du ska göra av dig själv, hjärna och kropp är inte riktigt kompatibla.

Något är slutfört och nu gäller det att blicka framåt. Processen har varit lång och slitsam, men samtidigt fört mycket bra med sig.

Denna någon fick ett grattiskort från dina älskade päron, vilket fick er båda att skratta gott.
Texten var följande:

- Varför är mannens åldrar som bilar?
15-19 - Som en Formel-1bil, går väldigt fort...
20-29 - Som en Bärgningsbil, alltid på jakt efter att få någon på kroken...
30-39 - Som en Brandbil, aldrig sen att rycka ut...
40-49 - Som en Trampbil, måste trampas igång...
50-59 - Som en Elbil, måste laddas upp ordentligt före användning...
60- Som en Skrotbil, alla vet hur den är men ingen vill ha den...

Garvar gott åt detta.
Fundera du på var du/din respektive finns i detta och om det stämmer in!?!

Tokkär (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!),

tokglad, tokbusig, toktrött.

Den där människan är bara så bra, får mig att skratta och tycka att livet bara är sådär riktigt mysigt. Måste erkänna det, är verkligen tokkär - hur det nu än gick till. Tokbra är det i vilket fall. Diggar dig!

Den där vännen är bara så tokbra rakt igenom, diggar dig också!

Den där städningen som ska ske efter träningen är bara så toktråkig...
Men ack så nödvändig för att vi inte ska utveckla dammallergi.

Tokpositiv till vissa saker, toknegativ till annat. Det är inte lätt när det är svårt!

?

Hur är det och hur kommer det att bli?
Vad är det du vill?
Vad är det du mår bra av?
Är det ok att säga ifrån? Fixar du att göra det? Varför ska det vara så svårt att göra det?

Vissa saker är shit, andra bara så himla bra. Varför är det svårt att hitta någon form av balans däremellan?

Fredagen var skitkul, lördagen skrattade du dig igenom och söndagen löste något av julklappsångesten.

Bara några futtiga dagar kvar innan det är lov!!!

Dagsläget:

• mysig morgon med skämt, mys och tända ljus
• träningsvärk utöver det vanliga, blev kanske lite too much med 5 dagar i rad. Kändes som en gravid 80-åring som skulle försöka ta sig ur sängen i morse
• trött, men på ett behagligt sätt
• luciafirande
• något splittrad inför eftermiddagen
• ser fram emot kvällens bravader och att sedan få landa hemma hos någon som bara är så bra
• julbak med fikabesök imorgon för att försöka få lite julkänsla
• förhoppningsvis julklappsjakt på söndag, har ju för tusan inte börjat än...

Börjar du bli vuxen?

Det är många tankar, funderingar och processer som pågår nu uppe i pannfläsket. Mycket handlar om större frågor som har med livet, val, vem du varit och vem du håller på att bli. Pusselbitar kastas upp och faller sedan ner på en annan plats något omformade.
Pusselbitarna känns på något vis mer "vuxna" vad det nu kan innebära. Du ser nog inte dig själv som "vuxen" fullt ut och frågan är om du någonsin kommer bli det. "Vuxnare" kommer du nog att bli, men du har nog fram tills idag sett dig mer som "ung vuxen". Du ser på folk runt omkring dig som "vuxna" och du själv är inte där ännu.
Fråga inte hur och vad som menas med det för det är inte mycket du kan svara på just nu när det handlar om dig själv och dina tankar. Vad är det egentligen som håller på att hända?

Saknar er så sjukt mycket idag!

Önskar att ni bodde närmare så det bara var att svänga förbi...
Massor med kramar till er!

Snart ledigt

är det de flesta pratar om. Alla längtar till lov och ledighet, alla verkar ta av sin sista energi för att klara de sista dagarna. Varför är det så att så många är så trötta? Hur trötta skulle vi vara om det inte skulle vara lov snart? Hur mycket påverkas vi av varandra när vi går runt och pustar om att vi längtar till lovet , hur vi ska orka tills dess och hur trötta vi är? Allt handlar om att få lov. Det är lite frustrerande med allt detta. Jag måste försöka stänga av snacket om sen och tänka att nu är nu, försöka att inte själv bidra med det.

Har nog inte haft den där extrema längtan och behovet av loven. Självklart tycker jag det är skönt med lov och de är alltid välbehövliga. Men för mig handlar det även mycket om att försöka trivas med arbete och vardag, inte bara försöka genomlida det och längta efter ledigt.

Fa........

Varför ska jag ge mig på saker själv när jag vet att andra klarar det mycket bättre?
Hela bloggen är helt knäpp och en massa saker har försvunnit.
Tror ni jag är trött på mig själv eller!?!?!?!??!

HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!

En inre dialog:

- Jag nöjer mig med 10 min på trappmaskinen efter passet, ska ju träna imorgon också.
- Vadå 10 min, det ger ju inget resultat. 20 min är minimum.
- Men jag har ju redan cyklat, rott och kört igenom styrketräningsmaskinerna!?!
- Och?
- Ja, men det är väl bra? 10 min är väl bättre än ingen?
- Nej du, 20 min är minimum.
- Men kroppen börjar bli trött ju. 15 min räcker.
- Såja, nu börjar det likna något. Det är 5 min längre än du sa från början. Se så, kör på nu.

- Puh, nu har jag varit duktig.
- Nja, du kunde allt ha kört en stund till så hade det gett bättre resultat.

Det är konstigt hur gamla tankar kan sitta så inpräntade i dig.
Trots att så många senaste tiden påpekat skillnad så ser du det inte själv...

Uttråkad och rastlös,

måste hitta på något med mig själv. Det här håller inte i längden, för då kommer jag bli en ännu större pina för omgivningen...
Behöver hitta lust och engagemang, viljan att utveckla. Den försvann någonstans på vägen och jobbet känns inte lika entusiasmerande just nu. Fem år sedan jag började jobba och visst har tiden gått fort. Men var tog all inspiration, kreativitet och utvecklingsanda vägen? Var tog det där brinnande engagemanget och glöden vägen? Kan tyvärr inte skylla på att jag skulle kunna vara utarbetad och behöver lov, för det är inte det som är problemet...

Glada

stunder och trevliga besked är något som står för helgen som gått. Det är härligt att umgås med människor du uppskattar och du blir glad av att höra att några andra har något riktigt fint att se fram emot. Fan vad du ska vara blödig i dessa lägen.

Viss tid har bestått av att hantera vissa tankar. Du orkar inte med trassel och när andra snurrar till det hänger du helt enkelt inte med. Hjärnan blir överfull och du vill skrika rakt ut för att sen springa och gömma dig. Varför ska det vara så svårt? Som någon sa handlar det i grund och botten av vem/vilka och vad du mår bra av, sen är det bara upp till dig att sortera. Haken för dig är nog dock avstånd, tid, alternativ och meningsfullhet. Du måste lära dig hantera både sorteringen och situationen.

Du är dock överlycklig för personen du har nära dig som får dig må så bra. Stuvade makaroner och pannbiff, det är kärlek det!

Sist men inte minst är du skitdålig på att vänta. Du hatar att vänta.
Rejält myrbrallig!

När hemma inte alltid är hemma!

Du bor på ett ställe och det är ditt hem, du trivs. När du får frågan vart du bor kommer du på dig själv med att svara att jag bor här men kommer därifrån. Varför svarar du så? Hur kan ett ställe där du inte bott på 10 år fortfarande räknas som hemma? Självklart kan saknaden av att inte ha familjen nära bli stor och du skulle ibland vilja ha den där vardagen tillsammans med dem. Samtidigt vill du inte byta ut det liv du lever här. Jobbet var anledningen till att du från början flyttade hit, när du då tappar lust och engagemang för ditt arbete blir du frustrerad och förstår inte riktigt meningen med det.

När det händer saker som gör att du börjar solla kring dig där du just nu bor blir det sociala livet ganska skört. När du tänker efter har du inte så många du umgås med bara sådär. Det finns de du uppskattar, självklart är det så. Men du saknar att ha det där bredare nätverket som du alltid haft, att ha gänget att hänga med eller några att bara dra iväg en sväng med. Du är van att ha det så, men nu är det så mycket som är upp till bara dig. Efter att ha flyttat många gånger, avslutat vissa kapitel som innebär att vissa "vänner" också försvinner så orkar du inte riktigt börja om på nytt ytterligare en gång i en ny stad och se till att bygga upp ett socialt nätverk. Ibland kan du tycka att det känns tomt och sårbart!

Människan?

Det är klurigt med hur olika människor är. Många är helt underbara och härliga, andra inte. Det går att diskutera om detta är medfött, om det är socialt betingat eller om det kanske handlar om en psykisk problematik. Tänker dock inte gå in på den diskussionen här.

Hur kan vissa människor bete sig som de gör och få fortsätta göra det? Varför vill de inte andra personers bästa? De bara tar och ger aldrig, de är inte ärliga, de ljuger, försöker binda andra människor till sig och lyckas med det i viss utsträckning, de har ett otroligt bekräftelsebehov.
De är på något sätt riktigt läskiga, du blir både ledsen och till viss del rädd på något konstigt sätt. Vad kan vissa människor egentligen ta sig för? Hur långt kan de gå?

Nu låter detta kanske värre än vad det egentligen är, men tankarna kommer upp. Det är så trist att inte kunna lita på personer, inte ens de som du en gång haft förtroende för. Det gäller nog i dessa situationer att inte tappa tilltron på alla människor runt omkring dig, det handlar mer om att solla. Kvalité är betydligt bättre än kvantitet, det känns bara så otroligt trist.
Luften pyser ut!

Kommer på mig själv

med att sitta och garva. Helt plötsligt bara sådär. Minnet dyker upp då och då och det är svårt att hålla sig för skratt. Ser säkert konstigt ut om någon skulle se mig, men jag har kul i alla fall. Det är fascinerande hur en låt som "Speedy Gonzales" kan påverka så mycket...
Eftersöker bättre spellistor i fortsättningen!

En helg

där mycket har fallit på plats. Det är så skönt när det infinner sig ett lugn och du känner att du sakta men säkert börjar komma tillbaks till ditt rätta jag. En klok person uttryckte det med ordet "plattform" vilket för den som ser allt i bilder var ett bra uttryck för mycker just nu. Det gäller att hitta den där plattformen, få landa och känna lugn. Sjukt glad och tacksam för många saker just nu och är förundrad över hur man kan ha en sådan tur!?!

Trodde stadiet var passerat, men en praktfull bakiskänsla lyckades infinna sig på söndagen. Ullrik 4-ever! Det var en rejäl envishet som krävdes för att ta sig igenom dagen som bestod av släktmiddag och dylikt. Det är inte lätt när det är svårt, men tur att det är övergående...

Ja, jag vet

att bloggen är skittråkig just nu. Don efter person som man brukar säga...

Efter någon veckas djupdykningar så infann sig igår några insikter och därmed något av ett lugn. Helt plötsligt bara sådär.
Allt kan inte vara bra hela tiden, men samtidigt handlar det så otroligt mycket om hur du ser på saker. Vilka glasögon du väljer att se igenom. Så länge det finns potential och du känner att du vill jobba för något, så kommer det gå. Det kanske inte alls handlar om det där problemet och hur du ser på det, kanske är det helt enkelt så att du själv är problemet för att du ser på saken på ett visst sätt? Du är heller kanske inte själv i problematiken, många bäckar små som förenar sig i ett gemensamt världshav. Saker utvecklas, de är inte 100% från början för hur kul skulle det vara då?
Det är intressant med allt det där vi plockar med oss i vår ryggsäck, hur det långt senare fortfarande kan påverka oss så starkt. När du studerar dina reaktioner och sätt att hantera saker inser du var det kommer ifrån. En stark önskan om den berömda delete-knappen finns till vissa saker, men samtidigt skulle du inte vara du om du kunde trycka in den så fort livet snurrade till för dig.

Nog med floskler, trött på blaj blaj om livets mening och sånt shit. Det spär bara på huvudvärken. Nu är det helg och vi funderar på om vi ska ha slatt-kväll imorgon. Någon som är sugen?

Ursäkta språket

men jag är så djävla in i helvetes trött på floskler, skitsnack, osanningar, folk som enbart gör saker för sin egen skull, inte lyssnar på andra utan bara har sig själv i fokus och som inte är raka!

Initiativ!

En av alla funderingar kretsar kring initiativ. Det är ju så att på något sätt är det upp till dig själv om du vill ha en förändring. Du kan inte sitta och vänta på att den du vill ska göra något gör just det, för kanske vet den inte ens om att du vill det. Det gäller nog att du själv visar hur du vill ha det, att du tar initiativ och att du gör något åt det.

Tänk vad det kan vara bra att prata och bolla saker med någon annan än sig själv...
Även om det inte pratades om just det du klurat på, så kan det leda fram till att du ändå inser vissa saker.

Det finns

många tankar och funderingar just nu om egentligen allt och inget. Men så få ord, svårt att få ut dem och skriva något. Någon som vet ett botemedel?

Älskade Du!

Blev så sjuk glad av att prata med dig idag. Vi har varit dåliga både på att ses och höras. När du sa att vi inte setts sedan augusti så blev jag helt stum. Du människa som känner mig så väl. Kände efter samtalet att den där tomma delen fylldes upp igen och allt var som vanligt. Även om detaljerna inte finns ännu, så finns helheten lite närmare.
Du är så viktig!

Och du gumman, vi är absolut inte som du vet vem...

Det gör mycket

att hinna bara få vara, få ordentligt med sömn samt någons förståelse och omtanke.

Jag är totalt skitslut - vill hem och bara vara!

Så skönt med broder, han förstår läget och vad det innebär när man säger att man är Lind-trött...

Nytt

snabbt internet, gud vad härligt! Nu är det bara en snygg Mac som saknas...
Haft en bra dag i Stockholm, sett mycket och fått prata rejält med engelska - me like.
En viss frustration hade dock uppkommit under dagen. Att då få komma hem till en person som dirket får en att skratta, fixat käk och kramar om en så det bara känns sådär skönt - det är lyx!!! Me like even more!!!

Att kunna simma!

I morse, hör och häpnad, var jag på gymmet. Jag vet att det låter chockerande, men det var riktigt skönt. Men i alla fall, från gymmet ser man simhallens bassäng. Det var flera lågstadieklasser som var där och simtränade. Det var intressant att uppifrån gymmet kunna se hur barnen simmade bröst- och ryggsim, hur de tog simtagen på rätt sätt och tog sig framåt. Exemplariska simtag som syntes att de lärt sig ordentligt från grunden. Tänk hur fördelaktigt det är i Sverige att vi faktiskt har simträning i skolan, att alla barn i åk 5 ska ha lärt sig att simma. Nu vet jag att det inte alltid är så, men målet finns och många barn lär sig faktiskt simma. Tänk vilken livförsäkring!

Tankarna för mig tillbaks till mitt förra jobb. Jag tänker på barn som inte gått i svensk skola från början och som inte har kulturen hemifrån att lära sig simma. Efter mycket slit och övertalande fick jag dessa tjejer att få hoppa i bassängen och vänja sig vid vattnet. Efter ett tag började simningen komma igång och lyckan i tjejernas ansikten kommer alltid att finnas hjärtat, alltid nära till hands. Dessa tjejer var så oerhört glada för vad de fick, inte ledsna för vad de saknade!

Sambo =

Enligt nationalencyklopedin är sambo = två personer som lever tillsammans utan att vara gifta. De lever tillsammans under en längre tid och delar på utgifter och det som ska göras i hemmet.
Sambolagen säger även den en hel del.

Det är intressant när två människor helt plötsligt ska leva tillsammans fullt ut. Båda har sin syn på saker och ting, oftast ganska lika men ibland skiljer det sig åt oftast beroende på erfarenheter. Det är lätt att bara följa flowet, men samtidigt bra att ha koll på saker som rör vad det egentligen är som gäller. Att följa känslan, men ha en tå kvar i verkligheten. Du vill dock leva det fullt ut och inte ha ett "om" hängande över er, för vad inger det för framtidsförhoppning?

Det har hänt

en massa konstiga saker. Det är en massa grejer som flyttat in i mitt hem, möbler och liknande. Sen är det även en man som flyttat in. Hans namn står på dörren, hans kalsonger ligger i en hög på golvet och det avrakade skägget ligger i handfatet. Hur hände allt detta egentligen?

Har ont i hela kroppen, värker och stramar i rygg och muskler. Inte nog med en flytt, utan en flyttstädning stod på programmet och jag hade turen som fick städa köket...

Supertack till alla er som både fysiskt och mentalt var med och hjälpte till med flytten. Utan er hade det inte alls flytit på så bra. Otroligt tacksam!

HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!

Det går att fundera över vem spindeln symboliserar just nu!?!

Livet

är som en j.... karusell. Du vet inte riktigt hur det startar på morgonen eller vart det tar vägen under dagen, eller resten av livet.
Detta är en sådan där dag då jag aldrig borde gått upp för jag har redan lyckats spilla ut fil och kaffe, snubblat i trappen, gått rakt in i en främmande människa och slagit knut på mig själv. Trötthet blandat med pirr, nervositet och rastlöshet är nog det som min personlighet utstrålar just nu.

Kan någon komma och ta mig långt härifrån?

Har lyckats

göra en god gärning. Röda korset kommer och hämtar 2 soffor och ett bord på fredag. Känns bra att pengarna går till välgörenhet istället för att säljas för ett par hundringar alternativt slängas på tippen. Känner mig rätt nöjd faktiskt.
Det var bra att de kunde hämta dem på fredag istället för torsdag, men då jag troligen kommer tillbringa fredagskvällen på egen hand där hemma så kommer det bli svårt att slappa i soffan eftersom jag inte har någon. Får väl leta upp en pinnstol eller liknande att sitta på. Mysfaktorn kommer inte bli den högsta sista kvällen, men som min gode far brukar säga: "det som inte dödar det härdar"!

Det är mycket

som bara är sådär jättehärligt. Du är glad, lycklig och förälskad i livet. Det är så lätt att glömma det när saker pockar på och du är orolig, det är så lätt att negativitet, antingen från dig själv eller andra, tar överhand och du känner dig låg. Men att få vakna upp och bara vara sådär glad, det är härligt det!
Fick en kommentar igår som verkligen värmde. Att veta att du oftast påverkar den personen på ett positivt sätt är jättehärligt att veta. Det ett sådant avtryck du vill göra på människor. Alltså inte att någon ser dig som en pellejöns, men att den blir gladare av din närvaro. Självklart förmedlar du olika saker beroende på ditt humör, men i grunden förmedlar nog alla något och frågan är bara vad det är de förmedlar. Kolla runt omkring dig idag och fundera på vad de olika personerna du möter i stort sett varje dag på jobbet oftast förmedlar, hur det påverkar dig och hur du kan förändra. Kan bli en intressant reflektion det!

If you say so...

Rastlöshet, nervositet, oro, förvirring, stor glädje, härlig lycka. Det går att ha många olika känslor på en och samma gång. Känslorna visar sig på många olika sätt, de försöker även hanteras med diverse lösningar. Vissa bra lösningar, andra går att fundera över...

Du vet att någon har väldigt rätt i saker den säger och det är bra för dig att höra det och få de där besvärliga frågorna. Det är bara det att det är lite svårt att bemötade det bara sådär, just där och då. Du behöver tid och ro för att kunna besvara och få ut något vettigt ur dig själv.
Du uppskattar dock frågorna och kommentarerna!

Det är skönt med människor som du vet var du har. Du tas emot med öppna armar, du är självklar och det finns en ömsesidig glädje att träffas. En ny person kommer in och tas också emot med öppna armar. Du är glad och du känner dig hemma!

Fröken livrädd!

Saker

ska utföras, både här och där. Du går på autopilot och tiden rinner på. Vissa saker är bara att se till att göra, andra kan du bli irriterad över att bara du tänker på att de behöver göras. Hur blev det just din uppgift? Det finns tvungna måsten och det finns otvungna. Frågan är bara vad/vem som avgör skillnaden där emellan.
Det finns saker som behöver göras som du vill göra för att du vet att resultatet därav är positivt, det leder till någonting bra och du har det rätt trevligt på vägen.
Knoppen vet exakt vad som behöver fixas, men kroppen säger något annat. Den hänger inte riktigt med i sviterna efter förkylningen.
De tre kommande veckorna är intensiva, men efter det infinner sig förhoppningsvis ett lugn. Du vet att du hanterar det bäst om du får vara kvar i bubblan av lugn. Frågan är nog bara hur länge du kan bevara det alternativt hur länge du kan lura dig själv!?!

Plötsligt

stannar hela tillvaron upp. Tiden och allting runt omkring dig står plötsligt stilla. Du är själv och för en sekund far en tanke genom ditt huvud. Vad är egentligen det här? Vad är det som håller på att hända? Hur känns det?

För en sekund blir du livrädd, men direkt efter sjunker det in och du förstår att det är förändringarna som för stunden får dig att reagera. Runt omkring dig är det stressigt, men du har själv placerat dig i den där lilla bubblan av totalt lugn där få saker kan få dig ur balans.

Lite scary är det allt...

Superhärliga

dagar nere i stugan. Lugnt och skönt, avslappnat, god mat med framför allt färsk fisk. Mums säger jag bara. Storm när vi kom ner vilket inkluderade ett antal strömavbrott och någon funderade nog skarpt på att vända och åka hem. Efter det blev vädret allt bättre och lördagen var strålande sol, men kallt. Vad mer kan man begära än ett av de bästa sällskapen du kan ha, havsutsikt, brasa i öppna spisen, god mat och dryck? Som vanligt gick tiden alltför fort...
Bilder på mitt paradis kommer!

Nu kommer ett par intensiva veckor. Både på jobbet och hemma. Någon som vill få mera muskler den 15 november?

Tänker

på någon. Så ung och lycklig, så mycket att se fram emot. Samtidigt en kamp för att bli frisk. Tänk vilka vändningar livet tar. Finns så många tankar kring detta, men vill inte skriva ner dem här.

Glad för tiden hela gänget hade tillsammans i somras, minnena därifrån värmer.

Trots att vi ses så sällan så är det vänner för livet.

Tänker på er allesammans och hoppas vi ses snart!

Uttråkad

till max. Förkylningen vill inte ge med sig. Känns ungefär som om någon kört in en elvisp i huvudet på mig och vägrar stannar. Bacillerna bara flyger runt. Tänkte göra någon nytta genom att städa lite, vilket resulterade i att jag själv formerades till en liten våt trasa på golvet. Absolut inte van att bara vara och inte göra någonting. Fick förslaget att jag kunde rensa klädkammaren, men då kändes det som om jag plötsligt blev mycket sämre. 

Får hoppas på några bra filmer och bara ta det lugnt, vill tusan komma igång med träningen igen innan jag börjar riva väggarna hemma....

Längtar till nästa helg!

Vi

har blivit med Ica-kort, ett gemensamt sådant. Det är stora grejer det och många vuxenpoäng...

Är det då man "är ihop"?

Duktig flicka-syndromet

är nog något jag aldrig växer ifrån helt, även om det mattats av rejält. Att gå till jobbet trots ett kg cement i hjärnan vilket leder till huvudvärk, ont i hasen, snorig och hostig, febertoppar kommer och gå - jätteklokt, eller hur! Att vara iväg på annat måndag och tisdag innebär ju självklart att jag verkligen måste vara i skolan idag, hur skulle det egentligen gå annars? Panik skulle antagligen utbrytas hos alla elever som inte får någon lektion. Skumt det där att ens arbetsmoral är så brutalt hög. Mycket är nog arv och uppfostran, vad man är van vid hemifrån. Glad att jag har denna arbetsmoral, även om den i nuläget verkligen kan ifrågasättas. Dock löste en Ipren nuet, så det är bara att ta en ny när dippen är på väg. Kan bara bli lite trött på mig själv när jag sitter vid min arbetsplats och undrar vad f.. jag gör här!?!

Bekännelser från en frusen soffa!

• Tycker förbaskat synd om mig själv just nu. Ont i huvudet och halsen, febrig, ont i kroppen och alldeles ensam för kvällen. Saknar mamma och önskar hon var här och stoppade om mig, kom med en kopp varm choklad och klappade mig på kinden.
• Saknar verkligen att inte ha la familia nära. Har funderat lite sista tiden på om de någon gång i framtiden kommer bo nära? Just nu rotar jag mig för fullt här i Eskilstuna på alla möjliga sätt vilket känns helt naturligt, men tusan vad jag kan sakna att inte bara svänga förbi dem, att få ha vardagen med dem, att hinna bara vara med dem! SAKNAR ER JÄGARNS MYCKET!!!!! Lilla Madame behöver en kram eller flera!
• Genomgått en dag som släppt på en hel del frustration, nu är det bara att köra på. Får tänka på hur positivt det är att alla vill åt samma håll - underlättar brutalt!
• Två lägenhetsvisningar utan resultat. Ingen kärlek alls till dessa lägenheter, vilket behövs för att jag ska lämna mitt näste här uppe under taket. Verkligen inte kärlek vid första ögonkastet när jag klev in genom dörrarna på dessa lägenheter. Även om jag inte tror på kärlek vid första ögonkastet när det kommer till kärlek mellan människor, så gör jag det när det kommer till boende. Får leta vidare, men sitter ju inte på pottkanten så det är ingen brådska...
• Något blev definitivt idag. Lite läskigt, men samtidigt och mest superhärligt. Kommer innebära en hel del förändringar, men så länge man är mån om sina egna värden och sitt eget välbefinnande kan jag bara se positiva saker med det. Hooked on a feeling!
• Längtar efter hav, snålblåst, saltvattenlukt, brasa i en öppen spis, något gott att dricka.´
• Önskar det var annorlunda med en viss person, att tid prioriterades. Missing.

Tusan vad saknaden blev stor ikväll!

Helg!

Förutom ett något tråkigt besked så har helgen varit kul. Kalasande med släkt, nya bekantskaper och tema grönt har stått på tapeten. Festligheter in på småtimmarna och hyfsat tidiga uppgångar har satt sina spår, men vad gör man väl inte för att få se någon utklädd till gran och en annan superlycklig för en autograf...

Dryga veckan kvar med arbete för att sedan få en långhelg ledig, som förhoppningsvis tillbringas vid havet!

Betraktelser från ett torg!

Visst är det härligt att sitta på en plats och studera de människor som går förbi. Du kollar klädstilar, ansiktsuttryck, kroppshållning. Vilka är de, vart är de på väg, vad tänker de just i det där steget de tar, vad lever de för liv? Tänk om alla hade som ett garnnystan som de knöt fast hemma i sin egen dörr när de går ut och tog med sig på sin utflykt. Tänk vilket virrvarr av nät som korsas, möts och skiljs åt. Tycker det är rätt häftigt faktiskt!

Tackar

för ännu mer choklad, härligt att ha människor omkring sig som bryr sig och får en att skratta!

Är typ

världens lyckligaste. Små saker som betyder så mycket och som gör dig så glad. Ett blogginlägg är läst och någon kommer hem med en överraskning. Gissa vad? Jo, choklad (dock tacksam att det inte var ett ton). Det finns någon som upskattas högt och som får hjärtat att fyllas av en värme som är svår att uttrycka i ord! Det är bara att fortsätta njuta av det...

Behöver

typ ett ton choklad eller så...

Fan

vad det suger med SURF:are som fortsätter vara griniga.
Du är jättetrött själv men på bra humör, det gäller nu bara att inte tänka på och ta åt sig av den där personen som fortfarande är grinig mot dig, knappt hälsar och vägrar ta ögonkontakt. Du fattar inte varför.
Någon som vill gå med i klubben "Orka vägra SURF:are"?

Städning

är så grymt tråkigt, men ett måste. Har dragit ut på det i det längsta, men känner nu en smärre desperation att få det gjort. Ni vet den där känslan när det känns som att man blundar när man går genom sitt eget hem för att undvika allt damm, men man måste samtidigt titta för att inte snava på dammråttorna...

Det som är bra nu är att allt kanske inte behöver göras för egen maskin, kanske är det någon som hugger in och gör en del av arbetet vilket gör att det går betydligt fortare. Det är nice att ha någon att dela både roliga och mindre roliga saker med, det mindre roligare blir betydligt roligare. Varför inte lägga in en pusspaus mitt i, retas lite eller något annat som framkallar ett skratt!?! Sen kan man ju alltid fira med något gott efteråt dessutom...

Måste erkänna att det till mångt och mycket är riktigt härligt att ha denna speciella någon att dela vardagen med - och då inte enbart för att slippa städa helt själv!!!

Sura

griniga personer kan verkligen ta ner ens humör. Dagen börjar bra och ganska rolig pga små händelser, du är glad och sprallig. Sedan råkar du hamna i skottlinjen för någon som tar ut sin ilska på dig. Även om det bara är att skaka av sig, så tar det en stund att göra det.

Varför beter sig vuxna människor på detta sätt mot varandra? Det leder ju ingenstans alls!

Tur att det är innebandy i eftermiddag...

Hemma!

Åldern börjar ta ut sin rätt, den märks extra mycket efter en helg med 2-dagars kalasande. Kroppen är trött och sliten, känns nästan som när den utsattes för Vätternrundan.
Kylan har smygit sig på, det är kallt på morgonen och du går runt och huttrar mest hela dagen. Samtidigt är det så otroligt vacker, så många fina färger, alla lövhögar du har lust att slänga dig i och göra lövänglar och kasta upp löven i luften. Det mysiga med hösten är alla färger på träden, att komma hem och få mysa ner sig i soffan med en skön filt och en bra bok, tända små myslampor och levande ljus.
Det är det här med att komma hem. Vad är det som gör ett hem till hemma?
Kan ditt hem bli ert hem eller krävs det något nytt för att det ska bli bådas? Är hemmet i sig viktigt, eller är det vad och vem/vilka det fylls med? Ditt hem är din trygghet, hur är det då att dela detta? Det handlar om vart och hur, för med vem och skälen därtill är helt självklara!

Varför

i tusan tar det så lång tid ibland innan poletten trillar ner och du helt plötsligt fattar varför kroppen och humöret beter sig som de gör? Visst är det flera faktorer som spelar in, men en av dem är rätt självklar (även om du inte enbart kan skylla på det). Borde få en årsleverans av Pucko!

Besviken

Varför är jag det när jag egentligen visste? Svider...

Blicka framåt!

Regnet har öst ner nästan hela dagen. Samtidigt som det är trist för att det är svårt att ta sig för något, så är det skönt att bara vara. Dagen har verkligen bestått av att bara vara, förutom ca 1,5h innebandy där ena bröstet höll på att punkteras. Visste att det kan göra ont, men tusan inte så här ont och tänk dig själv ett blåmärke stort som en innebandyboll, vet inte riktigt hur morgondagen ska lösas när bh:n måste på...

Åter till detta med att bara vara. Det är otroligt skönt och nyttigt. Olika saker har tagit mycket energi av dig sista tiden, du har inte riktigt varit på banan och kännt den energi du brukar känna. En skön helg med mycket positivt och framför allt lugn har nu fått dig allt längre upp på stegen igen. Nu skrattar du, tänker mer positivt, du vill ha kul.
Det var en stund då du inte hade orken, men det är viktigt att då tillåta sig vara lite låg, att inte försöka tvinga fram en positiv känsla bara för att du borde. Och för vem gör du det egentligen? Bara du har viljan där inne så kommer energin när du är redo. När du har tagit tag i det som inte varit bra och inser att livet är så mycket roligare när du mår bra så kommer det positiva smygande.

Du är lycklig, samtidigt som du idag slogs av nervositet. Händer detta på riktigt? Kan det verkligen vara så att du är en del av detta? Häftigt och samtidigt läskigt. Ensam är stark och har du levt efter den devisen länge så... Att vara van att tänka att du aldrig räknar med någon annan än dig själv när det kommer till syvende och sist. Du räknar aldrig med någon annan och blir därmed inte besviken när du står där själv, du har från början kalkylerat med att göra det/klara det själv. Om någon sedan väljer att vara med/hjälpa till så är det bara en bonus. Det kan vara svårt ibland att hitta denna balansgång mellan att aldrig räkna med någon till att faktiskt ta emot. Det är viktigt att vara trygg i sig själv, men det exkluderar ju inte att du släpper in andra.

Hoppas på en bra vecka!

Diskussionen

kom, beslutet togs och det känns kanon. Någon kommer le och tänka, "ha jag hade rätt" som sa att innan årsskiftet kommer det ske.

Hm

Det är intressant att lyssna på andra som snackar på och skönt att samtidigt veta att du absolut inte säger något själv som du inte borde säga. Det är intressant att se hur någon försöker få något sagt för att den tror att du kommer spinna vidare på det, den vill få det sagt för att den vet vem du umgås med. Varför kan människor inte vara raka och säga det direkt till den personen istället?

En annan person har du fått klämm på, skönt att veta vad det handlar om och att det definitivt ligger hos den personen det du gått runt och nästan irriterat dig på. Du förstår att det till stor del inte beror på hur du är, utan om den personens självkänsla.

Du blir lite trött på dig själv, för när det handlar om andra är du så rationell men när det kommer till dig själv så kommer den där känslan in och styr ditt beteende. Vad fan spelar det för roll så länge allt är bra i det stora hela? Det är en oviktig grej, det handlar om att du önskar att någon ville något men du vill absolut inte om den inte vill. Konstigt hur fort det kan gå från att vara van att stå ensam till att inte göra det. Du var nyss där, men inte längre. Du är van att känna att ensam är stark för du har levt efter den devisen länge och det är tryggt, men samtidigt inser du att det finns en större glädje i att dela - du är bara lite mer sårbar då...
Nu har du i alla fall bokat, du ska gå och sen får du väl se om det är småglin du får trängas med eller om det är någon som vill hänga på.

Ibland bara händer det!

Det säger klick i dig, något vaknar och du känner dig piggare och gladare. Det finns ingen direkt utlösande faktor, du bara känner det helt plötsligt. Du ler, skrattar och känner energin som börjar röra sig i kroppen likt en adrenalinkick.

Acceptera läget, svårt att gilla det

vad annars går det att göra?
Något kommer tillbaks i din dröm, det slår till som tusan och väcker dina tankar och känslor. Du vill inte, men har inget val. Saker gås igenom återigen och bilder spelas upp i ditt inre som i ett bildspel. Du kan filmen vid det här laget. Du är van vid det, men ändå aldrig riktigt förberedd. Du blir mörbultad, tom och trött. Det blir som ett vakum. Din smärttröskel och ditt tålamod sjunker. Huvudet hänger inte med kroppen, du får inte ihop dig själv. Detta leder självklart till frustration. Du vill vara 5 år igen, ligga i sängen hemma i flickrummet med en nalle under armen och bli omstoppad med en filt. Få en klapp på kinden och någon som säger att allt ordnar sig.
Men det funkar inte så, du är vuxen och måste fortsätta gå. Du kan inte gå ifrån, men du kan komma längre på din väg.

Det blir allt glesare mellan tillfällena och styrkan avtar för varje gång. Du frågar dig hur länge detta ska hänga med, men antagligen kommer det alltid vara en del i ditt undermedvetna.
Det positiva är att du efter drömmen alltid glädjs extra mycket åt de små glädjeämnena i vardagen, att ha någon som håller om dig, att ha någon att prata om intressanta saker med, att det händer små lustigheter som gör att du skrattar. Att leva och njuta även i vardagen.

Det känns

starkt, det känns ärligt, det känns på riktigt, det känns framtid. Värker i kroppen.

Ett myller av vägar!

Livet kan vara bråkigt, det kan jävlas med dig, det kan ge dig ärr som går långt in i själen som kanske aldrig läker helt, det kan vara tufft att ens orka gå upp ur sängen. Du förstår inte alltid varför livet ska vara så svårt. Men skulle du inte uppleva de tunga stunderna och ta emot dem så gott du kan så upplever du heller inte lyckan lika starkt. Lyckan över att vara nöjd med dig själv som du är, lyckan över att det finns någon extra speciell i ditt liv som gör dig glad rakt igenom och som du mår bra av bara den ler, lyckan av att ha familj och vänner som får dig att må bra, lyckan över att göra saker som får dig att växa, lyckan över att ha det du behöver, lyckan över de små guldkornen i vardagen.

Alla människor värderar situationer utifrån sina referensramar, utifrån sina tidigare erfarenheter. Visst måste du förstå att dessa människor utgår från sin värld, även om det kan vara otroligt frustrerande då era världar inte har några gemensamma vägar. Personen förstår inte, lyssnar inte, kan inte ta till sig. Den pratar ständigt på och du lyssnar, vad händer när du har något att säga?
Tanken kryper på dig om du är lika dan i andra situationer, uppfattas du på detta sätt? Förhoppningsvis om så är fallet finns det någon som skulle sagt till dig.

Det är så mycket i vardagen som du kan vara ödmjuk inför. Det är du som avgör hur du vill bemöta nästa person, det är du som lyfter eller sänker andra beroende på ditt beteende.

Just nu upplever du mycket tacksamhet, du är glad över hur du har det, du mår bra. Det finns vissa saker som får ögonlocken att brinna till och hjärtat att värka, det gör ont men tar inte överhand. Det handlar mer om att du är ödmjuk inför livet!

Glad,

positiv, uppåt, på G. Tänk vad livet är härligt när det är sådär härligt förälskat.

Solen

skiner, kärleken frodas och det finns många bra människor omkring dig som du uppskattar mycket, du är glad - men inte rakt igenom. Du har det så bra, så varför vaknar då inte den där glada tjejen helt och hållet? Vad är det som håller tillbaks? Vad är det som gör att du inte håller dig uppe helt och hållet?
Är det för höga krav på vad som är bra och inte, hur det borde vara?
Kanske det helt enkelt är så att det är förändringar som skett sista tiden som satt sina spår och det tar ett tag innan det sätter sig, innan du är helt trygg i det?

Ja, det finns säkert en massa svar och du vet att det finns ännu mer frågor. Vissa personer är väldigt bra på att ställa dem, du uppskattar det även om du inte alltid är motaglig - fan det blev ju besvärligt för det handlade ju om Dig. Det mest frustrerande är nog att du inte är så där glad och sprudlande som folk "förväntar" sig att du ska vara och att du därmed inte lyfter andra på det sätt du brukar.

Det kanske helt enkelt handlar om att sluta tänka ett tag, sluta fundera och analysera. Bara flyta med och se vad som händer. För det händer ju en hel del roliga saker.

Varför kan inte en härlig känsla bara få hänga kvar?

Härligt

att umgås med sina nära och kära. Att hinna sitta ner och prata, busa och greja. Att få hjälp av pappsegull med bilen, äta mammsegulls mat osv. Ofta ett tomrum när hemfärden tar vid och vetskapen infinner sig att det tar ett tag innan ni ses igen. Saknar dem verkligen, att inte ha den alldagliga kontakten och åka över på en fika när lusten infinner sig.
Skillnaden den här gången var dock att hemfärden inte behövde avverkas själv, även om medpassageraren snarkade för fullt... Men kanske inte så konstigt efter all psykisk påfrestning!

Armen värker efter ett tennispass, första gången på många år men tydligen var resultatet bättre än förväntat.

Irritation över vissa personers egoism, som ska synas och höras över allt och alla. Andra ansikten uppskattas att ses igen. Tänk om du fick välja...

Veckan som kommer består av vissa orosmoln, men kommer förhoppningsvis avslutas på bästa sätt. Alltså med en rejäl dagen efter-känsla och svampskog.

Beslutat!

Varför gå runt med sina höga murar och integritet som sträcker sig långt upp i atmosfären? Varför sätta på sig en mask och låtsas att saker är bra när de inte är det inför människor du har förtroende för? Människor som står dig nära är bättre att inviga i dina funderingar och kunna få deras syn på det som tynger dig eller det du funderar på. Du märker att när du väl börjar öppna upp dig så löser sig saker på ett bättre sätt. Du får ur dig det istället för att lägga undan allt i ryggsäcken. Detta ändrar du inte på över en natt, men värt att sträva mot!

Stommen

En stadig ek av två starka viljor som är som en stomme, grenar som viner i luften och kan inte riktigt vara still. De hittar inte balansen, yrväder. De är förvirrade, kommer inte ihåg saker, läser inte in sig, tar inte tillräckligt ansvar och det är alltid något annat som är viktigare. Grenarna skjuter nya skott som de inte ger tillräcklig näring för att växa. Trädstammen är den som håller ihop alltsammans, löser situationer och får rensa upp efter grenarnas nedskräpning.
Hur får du dessa grenar att lugna ner sig och fokusera, att vilja ta ansvar och höja nivån?

Det finns så många fina platser överallt i världen. Vackra vyer och hänförande utsikter. Det finns så mycket kvar att se, så mycket kvar att uppleva.

Varför bor det så många människor på platser som inte är särskilt vackra? Jag vet att det finns måsten och att smalen är som baken etc. Men i alla fall!?! Varför bor jag här och inte där?

Det finns en stark förkärlek till olika träd. Detta träd uppe till höger är flera hundra år gammalt. Tänk hur mycket detta träd har sett och upplevt, människor som har passerat. Det växer sig starkare med tiden åren och blir bara allt vackrare. Fascinerande tycker jag.

Helgen får både ris och ros.

Det var lika tungt som vanligt att ta sig upp i morse, om inte värre. Vädret blir alltmer höstlikt och i morse hade det behövts vantar. Det är 15 september men känns som slutet av oktober. Det är med delad känsla detta väder intas. Det hade varit skönt med mer sol och ljus, samtidigt som höstburret innebär mer smålampor och tända ljus där du myser ner dig under en filt i soffan.

Dagen består av jobb, besiktning och träning. Funderar just nu på vilket som är det roligaste...

Fast

pa en flygplats pga punktering. Alla gillar vi SAS...

Det ar bra att aka ivag ibland. Du far ett avbrott i vardagen, traffa harliga manniskor fran ett annat land, se manliga varelser i kjol, inta god mat och dryck, ha intressanta diskussioner. Men framfor allt far du perspektiv pa saker och ting. Saker du klurat pa och saker du inte vetat riktigt vad du ska gora av. Aven om du inte hittat nagra fullstandiga losningar sa kommer du narmare karnan, du ser samband och nagra aha-upplevelser uppenbarar sig.

Det ar aven skont att kanna langtan...

Resor ar bra pa manga olika satt!

Wii FIT

ÄR DEN ROLIGASTE TRÄNINGEN JAG NÅGONSIN VARIT MED OM. SJUKT KUL, NI MÅSTE BARA PROVA!!!!! OCH NÄSTAN LIKA KUL ATT KOLLA PÅ - DU SKRATTAR HEJDLÖST!!!

You make me feel soo great!

Livet borde leka
Du borde inte neka
Den sprudlande känslan att flöda
Men ditt hjärta kan inte bara glöda
Det kan vara så lätt
Så varför går saker snett
Varför kan du inte bara glida med
Du känner dig sned
Du vill all glädje sjunga ut
Men din energi tar alltför fort slut
Det är som en stor knut
Hur kan den lösas ut?

Klängväxt!

Det är som om en klängväxts alla grenar slingrar sig omkring dig, både på in- och utsidan.
Du vet inte riktigt var du ska göra av dig själv.
Det är mycket som är så bra, samtidigt som det händer saker/finns situationer som gör dig låg. Du har en känsla av sprudlande glädje, men samtidigt nedstämdhet.
Klängväxten drar och sliter i dig från olika håll och du vet inte riktigt vilket ben du ska stå på eller var du ska ta vägen.
Det kryper i kroppen och rastlösheten infinner sig.
Skratta eller gråta? Eller kanske båda?

Vad händer

när motivationen och inspirationen på jobbet är som bortblåst?
Du hade en massa bra idéer i somras som du tänkte genomföra när du började jobba igen. Nu har du jobbat i flera veckor och får dem inte gjorda, du tar helt enkelt inte tag i dem. Du sätter dig vid datorn och ska börja, men sen får du helt enkelt inte arslet ur vagnen. Du kan bara inte.
Vad gör du då? Vad kan du göra åt det?

En helg

som var så bra. Gick snabbt men samtidigt kändes det som det hanns med en massa.
Att möta människor som du tidigare i livet haft runt dig dagligen, som du kämpat och slitit med, som du skrattat med, är härligt. Även om det bara är vissa du haft kontakt med efteråt så finns det ömsesidiga gillandet där hos de du möter. En fd arbetsplats med allt vad det innebär. Tråkga minnen, roliga minnen. Det är då du kommer på hur mycket du tycker om dessa människor du inte längre har någon kontakt med. Du har en plats hos dem!
Du känner en viss saknad, förra jobbet innebar en mindre arbetsplats där du kände helhetsansvar, där alla mötte alla. Då var du inte nöjd, men idag kan du sakna.

Strosa runt på en plats du gillar, med katterna runt benen och njuta i solen hos människor som alltid har öppna armar.

En natt är så kort tid, men härligt att känna längtan och att senare få landa i den där famnen.

Så skört

kan bara livet vara. Det kan vara över på bara en sekund. Du får två tråkiga besked på en och samma gång. Det ena hoppas du på att det kan bli bra. Det andra går inte att göra något åt, du är nära på något sätt men samtidigt ändå inte. Det gör ont och du känner dig hjälplös. Du tänker på familjen, du tänker på vännerna.
Så otroligt viktigt att leva här och nu, att njuta av de människor som vi har omkring oss, som vi älskar och uppskattar. De som gör att vi skrattar och mår bra!

En dröm

som är så himla bra. En dröm du inte vill vakna upp ur. En dröm som är för bra för att vara sann. Vad händer om drömmen faktiskt inte är en dröm, det är verklighet?
En verklighet som är som en dröm.
Du går runt och mår jättebra, livet leker, du är glad, går runt och ler och du är varm inombords.
Hur har detta kunnat hända just dig?
Är det verkligen så här bra på riktigt eller är det någon som spelar dig ett spratt?

Nu och sen!

Att diskutera något som har med en eventuell framtid att göra kan vara skitläskigt, men samtidigt kännas så otroligt naturligt och bra. Du känner att det nog kommer bli så, men du kan aldrig veta säkert. Och tur är väl det.
Det är häftigt när någon har samma uppfattning och inställning, tror på samma saker. Sen hur det skulle yttra sig "in reality" är en helt annan sak.
Det är viktigt att leva här och nu för att det ska bli en framtid, annars kanske du slösar och tappar bort den på vägen. Samtidigt är det bra att diskutera vissa saker, för står ni helt åtskillda i er uppfattning kan det vara svårt att mötas i något gemensamt.

Livet

bara rusar på. Du springer med och gör en massa olika saker. Är det måsten eller gör du dem bara för att det ska göras? Vem/vad avgör om dessa saker ska göras egentligen?
Du ska vara på ett visst sätt, men vad händer om du inte är det?
Människor är som små myror som drar sitt strå till stacken, vissa mer än andra.
Gör vi dessa saker för vår egen skull, för att kunna försörja oss eller gör vi det bara för att det är så det är?

Hur mycket tid tillbringar vi egentligen med människor vi inte valt själva och vad gör vi av den tiden vi har till förfögande att umgås med de människor vi tycker om?

Lite av varje!

Skönt att åka MC och det är så otroligt vackert i hamnen i Strängnäs. Vägarna dit och hem nya för mig vilket förhöjde upplevelsen ännu mer.

Stavgång med svampletning verkar vara melodin för att hitta svamp just nu, men samtidigt kan det vid vissa tillfällen vara riskabelt då ögonen söker upptäckter i skogen istället för att hålla koll på stigen...

Snowroller är så sjukt rolig. Kollade på den igår och vi skrattade så tårarna nästan sprutade. Många repliker komms ihåg, men det är kul att lägga märke till nya upptäcka nyanser. Ser fram emot att se vad det är för något Stig H kan ställa till med nästa gång, det sägs att det är en ny film på G.

Nyttig mat och motion står högt på listan med början denna vecka. Nu är det bara att köra hårt och hoppas på att det kommer gå bra. Lova att säga till om jag blir alltför grinig!?!

Ok, jag erkänner. Har apont i ryggen efter att ha varit och knäckt den igen. Vill helst gå hem och sträcka ut ryggen på sängen och tycka synd om mig själv en stund. Men självömkan kommer man ingenstans med så det är bara att köra hårt!

Shit

vad riktigt jäkla jättetomt det kändes att komma hem ikväll, men samtidigt lite skönt att få känna längtan...
Lite grann i alla fall vid mycket positivt tänkande.
Och ja, jag vet att någon skulle skriva som kommentar och fråga varför det nu skulle vara så bra. Jag har inte ett helt klart svar på det, men tror det är nyttigt efter en rätt så intensiv period.

En nyckel

kan stå för många olika saker.

Den kan vara fysisk genom att det går att öppna dörrar, hänglås etc med den. Den kan också vara symbolisk genom att den står för tillträde till något/någon.

Nyckeln kan stå för egentligen ingenting eller så står den för jättemycket.

Ok då!

Gav vika för tjatet, nu är tid beställd hos naprapat för min sneda rygg. Kollade ryggraden i en spegel och insåg att den såg ut som ett S så det var bara att ta tjuren vid hornen...
Ett annat besök jag skjutit upp alltför länge är också på G, ibland blir jag riktigt blå och uppskattar privata alternativ!

Ont

i hela kroppen, varenda liten muskel ger sig till känna. Framför allt de muskler jag inte ens visste fanns. Men det var det värt. Igår var jag med och spelade i ett korpenlag i fotboll, fick stå i mål och det var sjukt roligt. Kändes lite som förr i tiden när adrenalinet fick börja pumpa, leran trängde in under kläder och i ansiktet och bollen var i fokus.

Skriver som någon sa som var en av sakerna som väckte mitt intresse: "- med en boll har man alltid kul".

Seg

som få, denna dag är nog inte en av de roligaste jag varit med om. Dock värt det efter en så rolig kväll som igår. Tackar för det!

Det finns dock positiva saker med denna dag. Fick vakna till ett leende och en varm famn, någon som gjorde frukost även om jag inte åt så mycket, ligga i soffan och kolla OS och regnet slår mot fönstren, slumra till en stund. Det är just det här med att bara vara, börjar faktiskt bara bli lite rastlös...

Nytt fenomen - är i chocktillstånd!

Kollade nyss min kalender inför hösten och hur många helger som är obokade och öppna för något kul. Till min stora förvåning och chock har jag än så länge enbart lördagen om två veckor bokad, vilket är en kul fest jag ska vara toastmaster på. Förutom detta är det HELT tomt. Vad gör jag åt det??????

Under ca 8 år har min kalender varit fullproppad med möten, konferenser och något inklämt besök hos familjen på helgerna. Många viktiga saker och personer som jag fått prioritera bort.

Fatta vilken frihet att ha en massa helger framöver att göra vad jag vill. Bara vara, åka på utflykt och lära känna mitt "nya" landskap som jag inte hunnit med de 4,5 år jag bott i det, dra ner till stugan, hälsa på vänner etc.

Skithäftigt men samtidigt skrämmande - tänk tanken att Du skulle ha en helt oplanerad helg för första gången på 8 år...

Jo, jag vet

att det var helt rätt beslut och det känns skönt.
Men nu när mailen av respons har börjat trilla in svider det till bakom ögonlocken. Många fina ord, framför allt från någon som inte brukar vara den som talar om sånt.
Att få ett tack som får en att börja grina, får en att bli jätteglad samtidigt som separationsångesten bara ökar. Fina ord som jag vet är menade, vitsord och referenser för framtiden.
Låttexten "-här kommer alla känslorna på en och samma gång" stämmer rätt bra!

Då var det äntligen gjort!

Har precis skickat iväg ett mail som jag skrev för några månader sedan. Efter det har det filats på, ändrats och nästan skickats iväg flera gånger men jag har alltid hejdat mig i sista stund. Men nu är det gjort. Tog ett tag att få detta beslut att mogna fram, men just nu känns det helt rätt.
Beslutet jag tagit är att avsäga mig mitt sista uppdrag i den organisation jag varit engagerad i under väldigt många år. Självklart liten känsla av tomhet, men jag tackar för allt jag fått lära mig i ledarskap, u-landsutveckling, engagemang, mötet med alla olika sorters människor, alla människor jag mött och vänner som finns runt om i världen. Otroligt tacksam för allt detta och hade inte varit den jag är idag om jag inte fått allt detta under åren.

Men allt har sitt slut, engagemanget tömt och det behövs ny fokus. Att ha mer fritid är en sak, hinna umgås med många som försummats under åren. Mer tid att bara vara. Självklart kommer jag hitta något nytt att engagera mig i, men det dyker upp när tiden är redo.

Även om det känns något i den där saken innanför bröstet så känns det samtidigt skönt.
Nu är det avklarat och snart kommer det någon med en överraskning!

Helt sanslöst

hur mycket sömnen betyder för ens humör. Sov ca 3 timmar natten till igår och var därmed supergrinig hela dagen. Ingenting var kul och jag önskade att det var sommarlov snart.
Men efter en halvtimmes sömnpaus efter jobbet, en riktigt skön långpromenad, varma mackor med trevligt sällskap och mys i soffan så somnade jag in till en fin låt ca 23.30. Vaknade ca 7 och kände mig utvilad.

Men jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan komma helt ur slag bara för att man inte sover ordentligt under en natt, är det åldern som börjar ta ut sin rätt?

Jag vill sova!!!

Jobbstart

med allt vad det innebär. Att gå upp tidigt, försöka vara någorlunda vuxen och professionell, börja använda de där grå där upp i hjärnan igen, planera, resonera och mycket annat.
Samtidigt som det känns jättekul med ett nytt läsår så är jag efter första dagen verkligen helt slut. Har dock fått köra cab i solsken vilket var riktigt nice.

Föregående vecka var super trots trist väder. Det har varit shopping och biobesök, små utflykter och nya upptäckter, mycket prat, god mat och mys. Kanske därför det är med viss splittrad känsla som jag snart ska gå hem efter den första arbetsdagen.
Sen är det väl bara att göra, som en klok person sa nyss, att ta allt som det kommer, att leva nu!

Det är bara att göra det bästa av situationen, se till att vardagen på jobbet blir så bra som möjligt och detsamma vad gäller fritiden vilket till väldigt stor del är upp till dig själv!

Frågan jag ställer mig just nu är om jag ska gå hem och sova, åka cab (eller kanske mc), gå ut och gå eller något helt annat. Svårt beslut...

Back in town!

Det har varit några helt underbara veckor i Italien. Sett och upplevt otroligt mycket, ätit och druckit gott, upplevt en hel del språkliga förvirringar, solat, badat och umgåtts. Som alltid kommer den där tristessen krypande när jag kommer tillbaks samtidigt som det är skönt att vara hemma i sitt eget. Glad över alla vänner jag träffade nere i Galipoli under några underbara dagar och ett helt fantastiskt bröllop. Det är riktig kärlek det! Blev även glad av att en viss person fick ett infall, beställde en biljett till Rom och kom dit så att vi hann att umgås. Det var den bästa avslutningen på semestern jag kunde fått. Vill även tacka Mary för att vi hade en kanonsemester rakt igenom!

Nu är det bara några få dagar kvar tills verkligheten drar igång, sett mitt schema som ser helt ok ut. Men innan det kommer det hinnas med en hel del mys och trvligt umgänge.

Bilder från resan kommer...

För tillfället är livet gött å leva!

Grillkvällar!

Att grilla hör verkligen sommaren till. Gott kött, potatis i alla dess former, haloumi/feta, sås, majs, rött vin. Sitta ute med en filt omkring sig ända in på morgonkvisten.

Än så länge är grillbehovet långt ifrån uppfyllt, har varit alldeles för få sådana kvällar att mysa till. Kanske hinns någon med innan äventyret, annars får det vänta tills efter. Men då å andra sidan är det nästan dax för kräftskiva ju. Vilket iofs inte är fel det heller. En nice tradition där man nästan alltid kommer i bra form. 

En annan sak som inte utnyttjats så mycket som det brukar är partyglaset och partyaxeln, nästan oroväckande...

Vad beror allt detta på? Väder? Tid? Humör?

Efterlyser mer grillning med glas och axel!

Gött i göttgött"

Jajemen, vad härligt gött det var med en ny smak på ProVivan. Var riktigt trött på blåbär (kommer antagligen inte vilja se ett blåbär på flera år även om blåbärspaj är en favorit). 

Nya smakerna är jordgubb och hallon, tänk vad skönt det är att uppskatta det lilla. En macka har också gott ner under dagen, härligt hembakat bröd gjorde susen. Även några tuggor på en hamburgare, men det var inte riktigt lika populärt. Rena bantningskuren detta, men föredrar nog inte denna metod. Kanske kan matlusten komma tillbaks om någon vecka sådär, även suget efter lite starkare drycker även om det är ganska skönt med en "vit" period.

Dagen har varit skön. Förutom att jag lyckats göra en helpuckad sväng med en åkgräsklippare så har det fixats, dammsugits, gosats med katter, handlats, tvättat nya racern så att jag slipper de torkade vattenfläckarna osv. Skulle precis lägga mig i hängmattan när det kom en störtskur.

Jag märker hur mycket jag trivs med att vara i ett hus. Det finns så mycket mer att greja med så nu blir det till att kolla runt på hemnet efter något litet hus eller liknande någonstans. Drömma kan man ju alltid!  

Tillfällig landning!

Visst, har känt mig trött sista tiden men trodde tusan inte det skulle bli så illa. Legat helt klubbad i tre dagar. Inte mått så dåligt på flera år, att bara ta sig upp ur sängen var som ett maraton och då var ändå behovet att toalett ganska akut. Brukar nästan aldrig vara sjuk och så blir jag det just när jag planerat en kanonhelg och kommande äventyr. Att sedan tro att man ska må bättre bara för att man försöker ta sig för saker är väl kanske att ta i. Trots en helt underbar bil att köra i så är kroppen helt slut efter en resa på nästintill 3 timmar. 

Blir till att ta det lugnt så jag blir bättre tills torsdag...

Dagarna innan klubbningen var kanon, mysa med familjen och så. Saknade dock största storebror med familj som jag antagligen inte kommer träffa förrän någon gång i augusti. Känns trist men bara att gilla läget. 

Inser mer och mer för var dag hur mycket jag uppskattar min familj. De bryr sig om, hjälper till, underlättar, pysslar om, bryr sig. Jag inte sätta ord på det, men när jag landade i huset i E så kom tårarna. Sådana där tårar man får när man är riktigt trött och samtidigt grymt tacksam. Antagligen mycket för att jag fysiskt är utmattad, men även för att jag är så tacksam för att jag har dem. Detta gäller även vissa människorna omkring mig. Samtal jag haft de sista dagarna med människor jag uppskattar, att landa i ett tomt hus men ändå känna hur varm atmosfär det är i det. Jag vet att det är risk för att börja låta frireligiös och det vill jag verkligen inte anklagas för, men jag är helt enkelt bara så himla glad för allt jag har! 

Pärlan

ligger nu ute till försäljning. Det svider i hjärtat samtidigt som det skulle kännas skönt att få den såld. Så tudelat, men efter att ha satt mig i den idag efter några dagars ösregn så var det ingen tvekan.

Tack vare broder så glänser den fint och de svart detaljerna blänker. Den ser riktigt trevlig ut i annonsen.

Det är som vid en flyttstädning, aldrig gör du det så fint som när du ska lämna något ifrån dig...

Katter!

Dessa härliga små varelser. Gosiga, busiga och självständiga. De möter dig vid dörren när du kommer hem, de hoppar upp och lägger sig i knät, de ligger bredvid dig i sängen och ger dig värme och närhet. Så mysigt! De uppbringar även en hel del skratt. 

Höll på att garva ihjäl mig när jag blev väckt i natt för att någon inte visste vad den skulle göra med katten som hade hoppat upp och tagit dennes plats.  

Just nu har jag samma känsla som när jag skulle åka bort från mina egna katter - dåligt samvete för att de lämnas själva bara för att jag ska iväg och roa mig... Men jag vet ju samtidigt att de har det bra. Killarna har fått vara ute och vädrat sig länge, rent i kattlådan samt fräscht vatten och ny mat. Kelats har det också gjorts.

Evigt bollande

av dagar och tider. När ska du åka dit, när kommer du hem, när ses vi? Jaha, den dagen kommer jag hem men du ska åka någonstans. Ja, men vi kanske ses nästa vecka då, en kväll eller så. Funkar det för dig? 

Alltid någon som man inte hinner träffa i den utsträckning man vill. 

Känns just nu som om jag mest irrar omkring. Vill hinna med att träffa så många, vara på flera olika platser samtidigt och samtidigt bara vara. Det är som en liten ekorre inuti mig som hela tiden är på väg. Åker jag till stugan så tänker jag att varför stannade jag inte hemma en kväll till, stannar jag hemma en dag till så funderar jag på varför jag inte åkte. Och varför åker jag inte till en tredje plats? Att sätta sig i fåtöljen i vardagsrummet funkar en stund, men tiden rullar på och det är så mycket som ska hinnas med. 

Börjar komma in i huset där jag bor just nu, skönt med utrymme och härlig atmosfär. Sitter just nu vid en dator som är kanon, måste skaffa MAC och bättre internet hemma. Men hinner jag njuta av allt detta? 

Tur att katterna snurrar runt benen på mig och visar att jag ska komma och gosa med dem istället, så nu ska jag göra det.

För tusan, varför är det så svårt att prioritera?

Mellan två stolar!

Det är så lätt att vara världsmästare på att hamna mellan två stolar. Att lyssna på vad någon annan vill och samtidigt tänka på dig själv. Du vet att din lösning funkar för alla, den andra lösningen gör att du själv behöver avstå från något. Du blir stressad och vet inte riktigt vilket ben du ska stå på.

Vad ska du då välja? När kan du gå in och sätta dig själv och din egen önskan i fokus?

Skum känsla!

Broder och lilla fialotta har åkt hem, avslutade med en mysig frukost på stan. Skönt att vi ses snart igen för det är så himla mysigt att vara med dem.
Jag har städat hemma, fixat och donat och nu intagit huset där jag ska husera några dagar. En konstig känsla infann sig då jag sjönk ner i en otroligt skön fåtölj.
Jag har inte haft en egen längre stund på över 2 veckor, saker och personer har avlöst varandra. Har varit kanonkul. Visst brukar jag tycka att det är rätt skönt att vara själv ibland, men ack så tomt det känns just nu. Ingen omkring mig, ett hus som jag ännu inte har huserat in mig i och som känns lite främmande och en klocka som tickar tick tack tick tack.
Vill liksom vara här och där samtidigt, känns lite splittrat. Jätteskönt att var i huset, vill vara i lägenheten och samtidigt gosa ner mig i soffan i stugan.
Varför känns det så här och hur delar man upp sig själv i tre?

Rotfyllning!

Att ha syskon är kanon, de ställer de där frågorna så klockrent. Sånt där du går runt och funderar på. Hur har du tänkt dig lillasyster? Ska du bo kvar här och bygga upp ett kontaktnät eller ska du flytta hemåt där det redan finns ett? Varför känner du inte fler här än vad du gör? Vad vill du göra framöver? Det är dags att börja fundera om du ska börja rota dig någonstans eftersom det tar tid. Det låter som rätt vanliga frågor, men det blir en viss tyngd när vissa personer säger det. Då blir det lika frustrerande som detta med bilinköp. Ditten och datten ska kollas upp, försäkring hit och service dit. Helst vill jag då bara springa och gömma mig bakom en sten och allt ska vara fixat och klart när jag hoppar fram igen.

Fick frågan häromdagen om hur jag tänker med var jag bor, hur pass jag hittills rotat mig.
Det finns inget rakt svar. Trivs med där jag bor och de människor jag umgås med och ser mig själv bo här lång tid framåt. Samtidigt finns självklart längtan att ha en mer alldaglig kontakt med familjen och vännerna där hemma, att kunna åka över på en fika bara sådär.

Det tar tid att rota sig, att få upp ett kontaktnät och att känna sig hemma. Sista 10 åren har jag bytt bostadsort ca 6 ggr. Det är mycket lättare som student, men med det yrke jag har så är kontaktnätet begränsat och det kan periodvis vara så att det inte orkas knyta nya kontakter för att det är så mycket sociala relationer på arbetsplatsen hela dagarna. Den största önskan just då är att gå hem till soffan för att lägga sig under en filt och pilla ludd ur naveln, slippa prata med någon och då spelar det ju verkligen ingen roll var jag bor.

Men men, det som händer det händer och på något vis har allt en mening.
Frågan är kanske om man ska låta tillfället styra eller om du ska göra aktiva val!?!
Eller när du ska använda dig av endera alternativ.

Sommar!

Känslan har infunnit sig, gud vad skönt det är att vara långledig.
Sista 2 veckorna har varit så himla nice. De har innehållit så mycket som får mig att gå ner i varv. Få landa nere i stugan. Vädret var bra och jag har fått dona. Målat, promenerat, läst, umgåtts, åkt MG, åkt cab, åkt båt, fiskat, solat, ätit och druckit gott och så mycket mer som bara innebär avkoppling.
Sista dagarna förgylldes även av uppskattat besök, thank´s för några riktigt trevliga dagar darling!

Sitter här och lyssnar på en helt underbar liten fialotta som sover så gott, gosat hela dagen. Badat, shoppat och spelat minigolf.
Dock har jag väldigt svårt för Parkenbadet och alla hysteriska människor där, högt och lågt. Tacka vet jag mer diskreta badställen!!!

Något har förtydligats, konfirmerats och känns bra. Tänk vad en stund med en person kan påverka ens tankar och inställning. Tänker inte gå runt och fundera, tänker inte skydda den där stoltheten eller missa något som kan bli riktigt bra.

Form 30

Nu har jag det!
Det brukar alltid pratas om att komma i beachformen inför varje sommar, hur många har inte hört någon prata om formen inför beach 2008? Hur många lyckades?
Kanske är det lika lätt att misslyckas med det jag tänker, men värt ett försök.
Det handlar om Form 30, alltså att komma i riktigt bra form inför sin 30-årsdag.

Denna 3:a i sin ålder är lite scary, den står för väldigt mycket och när du inte alls känner att du är där ännu så innebär detta självklart lite ångest. Men vad är det egentligen du ska ha uppnått och vem sätter förutsättningarna? Ingen förutom du själv egentligen, men lätt att påverkas av samhället.
Tusan, du fyllde ju nyss 20 och levde livets glada dagar i Australien!?! Vart tog allt det vägen? Du har det dock riktigt bra nu också!

Men nu tänker jag så här:
att ha tränat sig i god form och kliva över detta ålderssträck riktigt fräsch och nice så visar du var ribban ligger och sen är det bara att njuta vidare av livet.

Vad spelar mindre roll än ålder egentligen?

Jag har ganska exakt 9 månader på mig.
Vad tror du om det?

(Jo jag vet, detta inlägg säger emot sig själv flera gånger om men så är det ibland. Att tycka det är skitläskigt att fylla 30 samtidigt som du inte alls bryr dig).

Smått orolig

för mig själv:

• Har köpt nagelgrejer för nästan 200 spänn. Nagellack, nagelmedel som är bra för hållbarhet och tillväxt samt nagelfil. Naglarna börjar dessutom bli lite längre än de brukar vara. Börjar jag bli lite tjejig? Skulle vara första gången i så fall - intressant upplevelse för den pojkflicka jag alltid varit...
• Tränat en del. Promenerat 1 h varje morgon - kanon. Börjat jogga efter att ha ätit en chokladruta - kan funderas på. Benen kändes helt ok men andningen kändes som en k.. 80-åring. Känner att vissa syndrom börjar komma tillbaks som inte är så önskade men det är väl bara att ta sig i kragen och se till att träningen håller sig på en "lagom" nivå. Det går att nöja sig vid en nivå som man samtidigt mår bra av...
• Fjortissymptom när det gäller mig och en viss närbesläktad person.
• Har en finne i panna som ser ut som ett STORT kastmärke. Stor, hård, röd, gör ONT som f.. Men som mina kära far brukar säga, "-något skönhetsfel ska man ha". Så sant, vem är helt perfekt? När en finne är enda felet kan man ju inte klaga:)
• Svårt att bestämma mig för vilken cab jag ska köpa: saab, renault megane, opel astra mm? Någon tycker BMW Z3 men den är nog lite för opraktisk även om fröken Lind är grymt sugen på utseendet - men det är ju inte bara det som räknas sägs det...

Någon kanske försvinner i en månad - men Berlin är ju inte långt borta, nice stad och flyget billigt - så varför fundera över det!?! Skithäftigt!

Dagen har bestått av promenad, tvätt av altanens utsida som ska målas, solning, bokläsning, inköp av inomhusskor inför innebandyn i höst på superrea, cabtur i vackert landskap samt fix med mitt fiskespö. Imorgon blir det (självklart) promenad, målning, fiske med mitt eget spö där jag hoppas på fiskar i annan kulör än gröna, massor med sol(!!!) och grillning på kvällen.

I LIKE!

Klokt!

Någon har börjat lära känna dig rätt väl med allt vad det innebär...
De där raka kommentarerna som är så otroligt sanna men som du inte riktigt vill ta till dig. Du vet att det nog är så, men vill inte inse/erkänna det.
Vadå, kan du vara en del i problematiken?
Trots allt så är det bra att höra det, för när det väl fått smälta in så inser du din egen del i det hela... Trots ett visst motstånd.
Grrrrrrrrrrrrrrr

Vad mer kan begäras?

Situationen för tillfället:

• lugnet efter stormen
• relativt lång men lugn bilfärd, den klassiska musiken gick varm blandat med nya låtar
• trevlig middag med M o P
• god mat
• god dryck
• havsutsikt
• havsbris
• havslukt
• egen suite
• fotboll (sörjer dock Italiens förlust tillsammans med C)
• en bok med titeln: "De skamlösa" - hoppas inte det är mig titeln syftar på...

Nu känns det som semestern verkligen har börjat. Ser fram emot en skön vecka med förhoppningsvis trevliga möten samt besök!

Sleep tight!

Con eller Com!

Det finns många engelska ord som börjar på con eller com, många av dessa ord sammanfattar en viss situation. Du är så klarsynt när du står där själv, men när denna någon uppenbarar sig blir det trassel i huvudet. Det är inte längre lika lätt att vara klarsynt och stå för det som du tidigare tyckt, den där bultande mojängen i bröstet tar över från die grauen cellen. Du försöker hålla ifrån, men ack så svårt det kan vara. Det är ju trots allt ganska trevligt...

Ord som på något sätt formar situationen:

• Confused
• Concerned
• Compromising
• Concession
• Confident
• Condone
• Confession
• Confiscate
• Contended
• Conform
• Complexity
• Composed
• Convival
• Conclude

Hur får man fart på en blåmes?

IQ

Någonsin funderat på hur du använder det där du har innanför pannbenet?
Jaså inte, det har i alla fall jag. Senast gången jag funderade på det var idag...

Saker som idag fått mig att fundera över detta:

• att ge sig ut på en långpromenad trots mensvärk som känns som två tegelstenar tryckts in i magen och snart ska sprängas samt vissa för dagen andra symptom
• att ge sig ut på en långpromenad trots att det är en massa mörka moln som när du är längst bort på promenaden bryter ut i regn och du blir genomblöt
• att skriva sms samtidigt som du är ute och går så du håller på att trilla över åkanten
• att förundras över en fågel som fångat en mask och du klurar på hur fågeln får i sig den. Du tänker även på hur äckligt den måste smaka
• att färga ögonbrynen och glömma bort att du behöver skölja bort färgen så när du väl gör det ser det ut som om någon målat dig med en bred spritpenna
• att bli varm i hjärtat av en äldre dams leende för att sedan snubbla över hennes rullator

Det är bara att hoppas på att hjärnkapaciteten slås på igen när den väl behövs!

Lyckad

resa till Tyskland måste jag säga. Ett trevligt land, kul att prata tyska och otroligt vackert både i städerna och på stränderna. Fint väder, en öl i solen på uteserveringar och bara glo på folk är avslappnande. Det blev många små pärlor under resan som fått mig att inse att jag har semester - på riktigt.
Pladder, skratt, förvirring, lugn, inbyggd gps, diskussioner, funderingar kring livet och synen på olika saker av alla dess slag var några av alla de saker jag uppskattat. Härligt att lära känna en person lite mer som kommit en bit på sin resa och som helt enkelt är nice att umgås med.

Gillar det där Tyskland mycket, måste bara komma på ett sätt att kunna bo där...

Som ett bilbatteri!

Åldern har nog börjat ta ut sin rätt. Stor skillnad mot 20-årsåldern. Då orkades det köras på i 220 hela tiden utan att ens känna sig trött, ett jetplan utan broms. Men när den där läskiga åldern närmar sig så börjar spåren synas. Har t.ex. hittat en rynka idag, ser väl snart ut som Krösamaja. Bara jag inte blir lika grinig...

Med ett läsår i ryggen fick idag den kära kroppen nog. Helt slut verkligen, både i kropp och knopp. Visst, tre dagars firande kan ha tagit ut sin rätt. Men första dagen var en välbehövlig fjortisfylla med allt vad det innebär (bästa medicinen), de två kommande dagarna relativt lugna.
Orken och viljan var i alla fall som bortblåst. Men ibland kanske det behövs en rejäl krasch för att urladdningen ska komma och det kan börja blickas framåt.
Om det blickas tillbaks så har det varit ett läsår av Lisebergs bergsbana, mycket som gått upp och ner. Saker hänt, andra bearbetats och tidigare beslut utvärderats.

Känns lite som ett bilbatteri som oftast funkar bra, ger el till bilen för att kunna starta och rulla på, men som ibland behöver laddas på nytt. Frågan är väl bara hur man skaffar ett helt nytt!?!

Som sagt, en ÅL-krasch och det brukar ordna sig...

Har nu kollat fotbollen med trevligt sällskap och laddar inför en tripp imorgon.
Ska bli skönt att komma iväg och inse att semestern faktiskt har börjat!

Blod, svett, tårar och framför allt skratt!

Sista dagen på jobbet inför en lång ledighet. Ställt iordning, rensat och fixat för att i höst bara kunna komma tillbaks och sätta igång att jobba inför det nya läsåret. Känns skönt.
Ska snart hem och iväg för att fira in lovet!

Dock har min kära kollega rensat sitt skrivbord, plockat bort alla sina saker, tagit sitt pick och pack och försvunnit härifrån. Hon ska studera till hösten och jag får bära fanan och fightas mot tigrarna själv.

Hon gör helt rätt, men just nu känns det väldigt tomt och trist.
Det är mycket som byggts upp under året och hon har gjort ett bra jobb.
Kommer sakna den raka kommunikationen, de söta mailen på måndagmornar, bollandet av idéer, ventilen då saker varit mindre bra på jobbet, samarbetet i klassrummet, förmågan att skapa bra saker/studiebesök, allt skratt, missförstånd som vi nästan brytit ihop i skratt av så tårarna sprutat.
Finns mycket mer jag kommer sakna, men som sagt så är det ju inte månen hon ska till.
Och alla jag uppskattar på jobbet försvinner ju inte...

Så jag säger bara - Thank´s darling!

Kylskåp!

Visst, känner mig jätteofta som ett stelt kylskåp. Idag har jag varit ett motionerande sådant då dagen började med en promenad för att sedan även avslutas likadant men betydligt längre. Imorgon när jag försöker ta mig upp ur sängen så blir det nog till att ringa brandkåren som får komma med en lyftkran för att få upp mig...

Kylskåp är annars en riktigt bra uppfinning. Maten håller längre - men gäller nog inte kylskåp från Eskilstuna... Annat är det med de från F!
Idag när jag kom hem svettig, trött och vrålhungrig så var inte mitt kylskåp så bra - det var alltså ett Eskilstunakylskåp. Det bestod av en spritflaska, vitt vin, öl, tubost, utgången creme fraiche, möglig ost, ruttna morötter och diverse andra pryttlar i glasburkar som håller i ett par år till. Visst, jag har varit borta över helgen men idag kändes det som en KATASTROF.
Blev till slut lite pasta med soltorkade tomater, pesto, oliver och avocado. Riktig höjdarmat - jo tjena! Gillar att laga mat, men trist att äta den själv och storhandling innebär alltför många vuxenpoäng.

Skärpning får det bli för att inte oroa pappsen alltför mycket. Han är rädd för att jag inte kan laga mat så att han inte får mig bortgift!!! Tack för omtanken pappsgull!

Summa sumarum!

Vad är det där egentligen? Förstår inte riktigt, är jag så kass på att läsa människan?
Nog om detta, självklart är himlen inte alltid klarblå.

Helgen har varit kanon. Många härliga möten med människor jag uppskattar mycket. Långa samtal, fördjupade diskussioner, skämt, skratt och larv. Kelly-skivan har gått varm, partyglaset använts och stämbanden motionerats. Allt samlat blir den bästa kompotten.

Bröllopet jag var på var otroligt fint. Vackert, personligt, organiserat, roligt, kreativt, varmt, galet. Otroligt bra upplägg! Tjejgänget på plats och då kan det inte bli tråkigt, men vi kanske får akta oss för fler gula kort. Ser verkligen fram emot att umgås mer med Er under semestern i Carmelland.
Bröllopet var kanske inte riktigt den typ av bröllop jag kommer välja om jag gifter mig, men det passade brudparet otroligt bra och därmed var vi gäster nöjda. Måste nog erkänna att min inställning till bröllop ruckats något och inställningen något mildare och positivare än tidigare. Ser fram emot hur ett annat bröllop jag snart ska på, som kommer vara helt annorlunda, kan påverka min inställning ytterligare...

Vilse?

Är det möjligt att gå vilse i sig själv? Är det inre ett pussel av tankar, som är klurigt att lösa? Alla bitar passar kanske inte riktigt in eller har du placerat dem på fel plats?
Även om det ibland blåst hårt har du alltid stått stadigt och haft ett sikte. Plötsligt står du där förvirrad, vad vill du, vad tycker du egentligen ?
Du känner inte riktigt igen dig själv.
Du mår bra, men tankar irriterar på insidan. De biter och de sliter. Vad gör du åt dem? Helst vill du bara skrika rakt ut.
Du känner dig lite som en guldfisk i en rund skål som bara simmar runt runt.
_______________________________

En skön dag är slut. Har fått vara ute i solen och fått åka flotte på vattnet. Badat, åkt cab och picknickat i solnedgången. Träffat personer jag uppskattar och skrattar mycket med.
Vad mer kan önskas av en tisdag? Det gäller att njuta av de små guldkornen som finns runt hörnet.

Mandat!

Det finns olika situationer när det är bra att en person kan gå in och leda, besluta och visa vägen. För att kunna göra detta krävs mandat. Det är otroligt frustrerande när vissa människor runt omkring ser dig som denna person, men du har ej mandat att göra/bestämma något. Andra personer ser dig inte som det, de tror att de är denna person och ska få arbetsuppgifter som den inte kommer få.

Varför finns då inte det tydliga budskapet från högre instanser vem som ska vara denna ledare, trots att det är du som får alla frågor att bolla vidare både från dem och andra?
Vill du ha detta mandat?
Vad kan du göra för att få andra att förstå att du inte har mandat?
Vill de egentligen att du ska vara den som håller ihop alla trådarna?
Vad är det som gör att vissa människor har så otroligt liten självinsikt? Eller är det du som har det?

Är just nu T A R L I S, behöver nog en riktig långpromenad i skogen!

Kelly Family!

Kellyskivan spelas, vissa av er vet vad det innebär. Låtarna Every baby och I can´t help myself går varma.
Det här är en sådan där dag när man inte alls hade lust att vakna. Sova förbi och när man vaknar är allt bra igen. Vill krypa upp i soffhörnet, med en filt över mig och se en riktigt fin film. Helst en riktig snyftfilm. Något tips?

Kom och ta mig långt härifrån...
Behöver en kram.

Men det är väl bara till att ta sig i kragen, solen skiner i alla fall. Idag blir det basketmatch mot elever, återträff av en resa, klänningsletande om jag får rätt humör för det (vad tusan ska man ha när det står mörk kostym?) och förhoppningsvis en riktigt lång promenad. Vi får väl se hur mycket av det som blir av.

Blödig

är bara förnamnet just nu. Något har kommit till sitt slut, en hel grupp med härliga ungdomar som jag inte längre ska möta ett par gånger per vecka. Brukar kunna hålla en fasad, men idag blev det riktigt blödigt. Rörd.

I efterhand har huvudvärken trängt sig på, men hoppas bli av med den på ett eller annat sätt.

Betygen

påskrivna och inlämnade, energin tillbaks och allt känns helt plötsligt så mycket enklare. Förståeligt men samtidigt tråkigt att betygssättandet ska medföra så mycket stress och nervpirrande. Oftast beror det på utomstående faktorer, du kan själv inte påverka det så mycket förutom att avdramatisera situationen.

Idag finns det inte så många inte. Även om några saker ligger där och ruvar sig så är det en härlig dag med solsken och värme.

Glad, pigg, full av energi, på bra humör, förväntansfull!
Gäller nog bara att inte verka för uppåt för då finns det risk för att det exploderar någonstans...

Något som förgyllt dagen är att min äldsta moster G skickat mail till mig för första gången, det var riktigt roligt. Lite enklare att hålla kontakten då!!!

Som ett plank!

Tänk dig ett plank av trä som någon/några står och sparkar en boll emot, bollen studsar hela tiden tillbaks till den som sköt och naturligtvis skjuter den/dom igen. Detta pågår om och om igen. Planket bara står där, låter lite när bollen träffar men tystas snabbt. Den/de som skjuter kollar inte av om planket verkligen håller.

Visst kan det kännas så ibland!?!
Det är skillnad att ge och ta (gör man det finns det hur mycket ork som helst), än att bara ge.

Inte!

Vill inte, kan inte, orkar inte, mäktar inte, känner inte, bryr inte.

Hur många inte behövs för att något ska bli positivt?
Tänker på att två minus blir plus eller hur det nu är...
Jämnt antal eller ojämnt?

Beslut

är något du fattar ständigt. Vissa beslut har stor betydelse, andra mindre. Ibland kan ett beslut som du tar ha stor påverkan på någon annan, även om du själv inte tycker det är någon big deal. Om du tänker tillbaks till beslut du tagit så är vissa lätta och roliga, andra svåra och tråkiga. Vissa kan vara svåra även om du vet att beslutet du tagit är det bästa för dig.
Ibland kan vissa beslut du tagit komma tillbaks, du värderar och analyserar igen. Det viktigaste är nog dock att stå för beslutet du tagit, även om det i efterhand kan göra ont. Kanske det känns fel nu men var rätt för dig då.

Självkännedom!

Ja tjena, mittbena. Vad betyder det?
Lagom är bäst som vi brukar säga, men inte här inte. Skulle nog hållt mig till bilpromenad idag... En kort promenad för att testa foten blev en mil i skogen. En rejäl tejpning löser allt tänkte jag. Undrar om det fungerar på själen också? Kanske det behövs silvertejp (gaffa för den som inte vet vad jag menar) för det!?!
Gick bra i början, men nu har jag lite ont igen. Suck, blir så trött på mig själv. Funderar just nu på vad tusan det är som gör att jag aldrig kan hitta detta lagom. Allt eller inget brukar det bli. Vad tusan gör man åt det?

Lev som jag lär, inte som jag lever...

Härligt

cabväder, så skönt att åka cab i detta väder (även om ena axeln nog fått lite för mycket sol).

Att träffa gamla vänner är härligt, många roliga minnen tillsammans. Alla har sina roller och faller snabbt in i dem igen. Samtidigt kan det ibland kännas som att vissa är lite främlingar, du vet inte så mycket om dem längre. Lever så olika liv. Spännande men även vemodigt. Känns ändå kul att vi hållt kontakten och att vi har kul tillsammans, ser fram emot mer tid med er alla i sommar!

Skönt att även få träffa broder en stund och luncha vid vattnet.

Väl hemkommen satte känslan av dysstädning in, massor med damm men inte lust/kraft att ta tag i det. Det fick bli en omgång när det värsta togs om hand - alltså det som syns...

Ska ut och prova fossingen, se om den funkar att gå lite längre med. Ska dock akta mig för den där farliga roten...

Känner mig avslappnad, men klurar på några olika grejer. Kanske de reds ut under promenaden.

Vatten

är ett stort inslag i de bilder jag nyss lagt upp på bloggen. Antagligen för att det betyder så mycket för mig. Frihet, avkopplimg, lukt, ro, sinnesfrid, fiske, båt, bada, grilla m.m.

I like

bilpromenad. Idag bar det av till Kungsör. Aldrig varit där förut, så det var lite kul. Många fina hus, god mat och vacker utsikt där vi åt vår inköpta thaimat.

Saker jag inte visste om Kungsör som jag ville veta när jag var där och har tagit fram fakta om nu:

• Gustav Vasa byggde en kungsgård där som Karl XI trivdes bra att vistas i.
• Kungsgården ligger på Kungsudden (det var där vi satt och åt - jättevackert)
• Det finns en trestjärnig camping invid Mälaren
• Antal invånare är ca 8300
• Affärsutbudet ungefär som F
• Huspriserna relativt låga (även om jag aldrig skulle flytta dit)
• med mera...

Det är spännande med nya små orter. Alla dessa små människor i alla dessa små orter, alla lever sitt liv, har sina jobb och vänner. Har hört att för i stort sett varje människa finns ett kontaktnät på ca 400 personer. Fatta vad många människor det blir. Människor som finns överallt i hela världen.

Detta leder mig in på resmål vi diskuterade som skulle vara roliga att besöka (finns hur många som helst men här kommer ett urval):

• Australien (vill verkligen tillbaks dit)
• N Z
• Sydamerika
• Kina
• Maldiverna
• Västindien
• Treriksröset

och sen oändligt massa mer ställen. Så många platser kvar att besöka, är just nu inne mycket på att hitta dessa små pärlor som finns i närheten. En idé vi fick var att satsa på ICA:s picknickguide, besöka de platser i närheten som de tipsat om och betygssätta dem. Låter för mig som en riktigt mysig sommarsysselsättning! Hur mycket jag än älskar att resa till exotiska platser så är banne mig Sverige otroligt vacker, framför allt på sommaren!!!

Största storebror!

Vad söt du är som skickar en massa länkar på bilar att köpa. Behöver nog det för att ta steget till ny bil. Finns så otroligt många fina som även är till bra pris. Saab:en är snygg, så även Z3. Tyg eller plåtcab? Färg är svårt. Silver, röd eller blå är nog favoriter bland de jag sett, men absolut inte den gula...
Vad tycker du/ni/alla där ute jag ska slå till på?

Tur jag har mina två älskade bröder, tycker så mycket om er och skönt att ni tar hand om lillasyster när det behövs!
Puzzzzzzzz på er båda!

Hjulet

rullar på och ställer till det bland hjärncellerna. Det skapar oreda bland den annars rätt så lugna och strukturerade ordningen. Hur, vad, varför, om, om inte? Något ploppar upp som var bortglömt och passerat. Lite som att rensa gamla dokument på datorn där du hittar saker som du inte kom ihåg fanns. Vad ska du göra med dem? Spara eller radera?

Haltalotta är i farten. Stukade foten igår och linkar fram pga en ynka liten rot ute i skogen. Ni kan ju tänka er hur det är att bo på tredje våningen utan hiss, det tar sin tid att ta sig upp och ner. Funderar just nu på om jag ska välja att antingen stanna i lägenheten eller helt enkelt ute tills det går över. Vilket skulle du välja?

Aj!

Rulla vidare!

Pärlan gick igenom besiktningen. Dock några anmärkningar: varningstriangel och nummerskyltsbelysning. Klantigt av mig! Inga värre saker, förutom att det är något som läcker olja nära växellådan. "- Bör du fixa innan det blir för dyrt" sa det för övrigt väldigt griniga besiktningsmannen, klagade på mina fina blå baklyktor dessutom. Riktigt hård och översittartyp, kändes som att han tyckte jag var en blond liten fjolla som inte fattade någonting. Fick börja prata bromsbelägg och lite annat för att han skulle fatta att jag kan någonting om bilar i alla fall. Blir väl till att leka bildoktor någon dag. Men Pärlan rullar vidare än så länge, även om jag idag ännu mer insett att det är dax att byta till något nyare. Både för min och Pärlans skull. Blir nog fjärde och sista sommaren tillsammans...

Livet måste också rulla vidare. Idag kom det upp ett ämne som jag helst/oftast undviker, framför allt när det även handlar om mig. Men när frågan/ämnet kom upp idag kändes det för en gångs skull rätt så neutralt. Kändes helt enkelt ok. Skönt att kunna börja tänka på och prata om något på ett mer naturligt odramatiskt reflekterande sätt än vad det gjort tidigare.

Life goes on, både jag och Pärlan rullar som sagt vidare!

Promenaden

gjore susen och jag är på bra humör idag, skööööööööööönt!
Härlig känsla.

Dock lite orolig för dagens besiktning av Pärlan. Vill inte att hon ska vara sjuk på något sätt, varken för hennes skull eller min plånbok! Varför är det alltid nervositet och oro inför detta tillfälle? Lite som vissa sjukhusbesök för ens egen räkning...

Måndagar...

Inte kännt igen mig själv riktigt idag. Dagen har varit helt ok, men jag är disträ och känner mig lite less. På allt och alla brukar man ju säga, men så är det absolut inte - bara på vissa saker och vissa personer. Vet inte varför jag är less, finns inget direkt att vara less på.
Vill inte vara på detta humör för jag trivs inte med det.
Kanske helt enkelt handlar om att det är måndag, vem vet...
En skogspromenad som jag är på väg ut på kan kanske lösa mysteriet.

Var?

Kanonhelg som nått sitt slut. Pricken över I:et var att få hålla lilleplutt i min famn och känna lukten av nykläckt bebis.

Sista veckan/orna har ordet "Trött" använts mycket frekvent av mig själv och folk i min omgivning, framför allt på arbetsplatsen så här i slutet av läsåret. Jag har kommit på att bara av att säga eller höra detta ord så blir jag tröttare för var gång. Därför har jag beslutat mig för att inte utsätta mig själv eller andra för detta ord och märker jag att någon annan är på G att säga det så ska jag försöka hålla för öronen. Om jag råkar säga ordet så är 10 armhävningar straffet som utdelas till mig själv!

Vill inte vara här, jag vill vara där. Saknar så, längtar än mer. V i mitt hjärta.

Känns sanslöst tomt just nu!

Träningsvärk

i mage, armar och hals. Kanske lite i benen också. Gissa varför!?!

Stolt

nybliven faster, superglad och tårarna rinner. F.. vad häftigt!

Fredag hela veckan!

Tur att det inte är fredag hela veckan, för de går så långsamt eftersom jag bara längtar efter att få gå hem och ha en skön helg. Men samtidigt är de sköna för att jag vet att snart så...

Temperamentet har fått visa sig idag då jag blir oxtokig av vissa fjortissysslor, skönt att ganska fort kunna lägga det åt sidan i alla fall, men skönt att få tända till lite samtidigt.

Känns lite som jag är inne i någon trans. Saker händer, jag lever, tänker, känner och följer med.

Jaha ja...

då var det dittrillat igen. Omdömet har flugit sin kos och jag är rent ut sagt skittrött. Trött pga för lite sömn samt något som tagit en hel del mental energi sista dagarna. Men fredag är det...

Längtar verkligen efter att landa nere i stugan, kliva ur bilen och få känna havslukten slå emot mig. Tända en brasa inne i kaminen och sätta mig och titta på den vackra utsikten, gärna med någon god dryck. Kanske blir det till att skåla i lite mousserande då det är en liten släkting på gång ut.
Please take me down to the paradise!

Full

i pannfläsket. Men glad att jag kan finnas till och tacksam för de som finns för mig.
Mycket vrids och vänds där ovanför halsmandlarna just nu och den största frågan är HUR?
Sen går det att lägga till en massa ord till detta HUR så får du ihop de olika frågorna som cirkulerar.
När något händer runt omkring mig som inte direkt handlar om mig blir jag som när jag är riktigt pack och något händer - glasklar, klartänkt, lugn och stabil. Är det reptilhjärnan som går igång eller finns det någon annan förklaring?

Kollade mig själv i spegeln förut och funderade på en massa saker.
Vad har lett till att jag ser ut som jag gör, klär mig som jag gör, lever det livet som jag lever just nu, har de personliga egenskaperna som jag har, är som jag är, reagerar på ett visst sätt, agerar på det sätt jag gör, umgås med de personer jag umgås med, varför folk i min närhet är som de är och reagerar på mig som de gör, tänker på det jag tänker på just nu?
Trivs just nu med att gå runt och klura på sådana saker, få kommentarer om det på ett eller annat sätt av folk jag lyssnar på och som har finurliga och uttänkta funderingar.
Är nog i ett utvärderande läge av mig själv just nu - här är JAG och vad gör/vill jag göra av det?
Endast en liten hake - när jag kommer på vad jag ska göra av det ska det ske direkt och av erfarenhet vet jag att jag antagligen behöver en eller ett par som håller i mig och ber mig tänka efter innan jag förverkligar det!

Tänk...

vad man får mycket gjort när man har retat upp sig. Bra att det för något bra med sig i alla fall. Bara att tacka den som retat upp mig!

Livet är bra just nu, men samtidigt finns en tristess. Längtat efter att ha tid för allt möjligt, men nu när den finns så har det blivit lite trist. Tiden går, men vad gör jag av den? Kanske motorn att ta tag i saker som saknas, varför vet jag inte.
Boendet spelar nog också in. Jättemysig lägenhet, men saknar att kunna gå ut bara så där, sätta sig i en solstol, eller dra fram grillen när helst jag känner för det. Nu måste jag ta mig iväg någonstans. Miss you much Sjötorp!!!
Sen är det nog det där med vem jag blivit och vad jag gör av det.

Nog med psykoanalys, solen skiner som sagt och jag ska ta mig ut från grottan på jobbet. Fick en uppenbarelse nyss hur jag kommer se ut om jag sitter kvar här om 30 år, skrämmande. Tyckte ht 2009 lät tillräckligt långt bort... Vill att saker ska hända här och nu!

Får bära av hemåt för att se vad kvällen har att erbjuda.