onsdag 24 augusti 2011

Lusten föll på

och jag kände för att skriva lite här på bloggen. Är ju inte särskilt frekvent, men so what?

Sommaren har varit härlig med lite tjejutflykter och framför allt mycket tid hela familjen. Vår lilla familj bestående av mamma, pappa, barn. Första flygturen för vår lilla tjej, skön vecka i stugan och så lite fix hemma. Det är intressant det där med fix hemma och ha en liten samtidigt. Vi byggde staket för att säkra tomten lite mer. Det gäller att vara effektiv när det går, att köra på då det är lugnt och sedan får en avbryta när det behövs. Men det rullade på ok, mycket tack vare att vi har en sådan snäll liten tjej som långa stunder fann sig i att ligga i solskyddstältet och leka med sina leksaker medan vi grejade bredvid.

Det är häftigt vad som händer i en så liten varelses liv. På 1 1/2 vecka har hon lärt sig åla fram över golven, sitta själv och röra sig runt med gåstolen. Hon är glad för det mesta och skrattar hjärtligt. Dock är det rätt komiskt när hon högfärdshostar för att få lite uppmärksamhet.
Helt plötsligt blir hon så stor, är med på ett helt annat sätt och jag måste få säga att det blir bara roligare och roligare!

Vi har dock en liten tjej som tycker att hennes föräldrar är allt för morgontrötta och försöker träna oss i att gå upp tidigt... Ja tjena, så pigga vi är. Dock kan jag mysa ner mig i soffan och njuta av mammaledigheten och vår lilla tjej medan jag ser på klockan och inser att mina kollegor startar arbetet för dagen!

tisdag 24 maj 2011

Det ofattbara

I lördags läste jag en dödsannons i tidningen, en liten pojke på sju månader hade flygit till himlen. Jag rös i hela kroppen och fick en klump i magen. Efter att ha sett efternamnet på barnet samt lite andra saker i annonsen insåg jag att jag känner till familjen. Inte träffat dem på ett par åt, men har varit hemma där och träffat övriga familjen.
När man hör om barn som blir sjuka eller dör så är det oftast någon man inte känner, avlägset från ditt eget liv på något sätt. Ändå ryser du i kroppen och mår illa.
Nu har det drabbat en familj som du känner till och då kommer allt så mycket närmare.

Jag tänker på min egen lilla tjej här hemma. Vad skulle jag göra utan henne? Att hon inte skulle vara med oss resten av livet är ju helt ofattbart. Med henne kom ju en helt ny dimension i livet. Älskade lilla barn. Jag har vaknat ofta de sista nätterna för att känna på hennes rygg att hon verkligen andas, gett henne extra mycket närhet och talat om för henne att jag älskar henne.
Har tänkt mycket på familjen de sista dagarna, hur går man vidare efter en sådan händelse? Hur går det för syskonen? Kanske tur att familjen har barn sedan tidigare, då måste de kämpa vidare för deras skull.
Jag har varit nära några människor som förlorat sina barn i högre ålder och förundras över deras förmåga att gå vidare och finna mening i livet. Att de orkar gå upp varje dag, att de orkar leva vidare. Jag vet inte om jag skulle fixa det...
Alla dessa känslor blir än mer starka efter att själv ha blivit förälder, det känns ännu längre in i benmärgen. Samtidigt kan man ju inte gå runt och oroa sig hela livet för något som kan komma att hända.

Sen tänker jag på alla de människor som har svårt att få barn eller inte kan få barn. Visst, det finns andra vägar som t.ex. adoption - men ändå. Jag kan bara tänka mig sorgen och tomheten av ofrivillig barnlöshet och att allt för mycket hela tiden påminner dem om detta.

Till detta hade vi dop i helgen vilket var en mycket lyckad tillställning. Samtidigt var det jobbigt, jättejobbigt för vissa. Vi saknade självklart den person som är min dotters främsta skyddsängel - farmor. Det är så sorgligt och det gör så ont att hon inte får vara med om detta underverk och att vi inte får dela det med henne.

De sista dagarnas funderande har fått mig än mer ödmjuk till livet och medveten om hur skört livet är.

söndag 1 maj 2011

Ett år av vetskap

Idag är det ett år sedan vi fick plus på stickan - eller stickorna ska jag väl säga. Jag minns att jag gjorde ett test och fick plus, då vi hade lyckan att lyckas bli gravida väldigt fort så blev vi väldigt chockade. I och med detta så ville jag göra ett test till eftersom vi ändå hade ett dubbelpack av gravtest. P tyckte då först att han kunde testa det för att se så att testen verkligen funkade om han då skulle få ett minus. Efter lite om och men gjorde jag ett test till och likaså där så blev det plus direkt. Det var så mycket känslor på en och samma gång! Dagen efter åkte jag på skolresa och var borta en vecka - snacka om taskig tajming då vi hade enormt behov av att prata med varandra om detta.

Veckorna som följde var förvirrande, första BM-besök och funderingar när man skulle berätta det för olika personer. Oron för missfall och allt annat.

Nu sitter vi här i soffan, vi är föräldrar till en underbar liten tjej - våran Nora. Samtidigt som det känns som vi alltid haft henne så är det otroligt vad som hänt detta år. Från ett litet frö till vår dotter!

Livet är magiskt!

tisdag 19 april 2011

Dotter

Fyllde precis i uppgifter på facebook, skrev in Nora Lind Forsberg - dotter.
Shit, jag är mamma och någon är min dotter. Och inte vilken någon som helst!!!

Shiiiiit vad stort!

Fullt ös

Det är verkligen fullt ös med vår lilltjej här hemma och utvecklingen bara rusar fram. Nu ligger hon och snackar, smaskar och jollrar för fullt. Vill hålla i allt, skjuter sig framåt genom att ligga på rygg och skjuta ifrån med benen. Detta innebär att vi behöver tänka på hur och var vi lägger ner henne.

Hon börjar bli så stor vår lilla Nora. Inom loppet av en vecka fick två personer som jag tycker om barn nyligen. När man pratar med dem eller läser om deras upplevelser så känner man igen sig i så mycket. Glädjen, förvirringen, osäkerheten, den totala lyckan!
Det är häftigt och coolt.
Jag vet hur osäker jag var då och kan fortfarande vara ibland, men samtidigt så säker på min roll och uppgift. Det är en häftig mix av känslor! Det finns inget häftigare än att få vara med Nora. Karriär och sånt - släng dig i väggen...

I natt drömde jag att vår BVC-sköterska sa att Nora hade onormal huvudform och att vi skulle undersöka det på sjukhuset. Tills vi fick en tid där skulle vi smörja huvudet med olivolja... Nu när jag vaknat skrattar jag lite gott hur BVC kan nästla sig in i drömmarna och även åt att just vår BVC-sköterska har olivolja som favorit och tycker vi ska använda det till typ allt - så varför inte till huvudet!?!

Det är en härlig tid nu med våren, Nora sover så skönt i vagnen och jag är ute och grejar. Vi sitter i uterummet och ammar och Nora ligger sedan och grejar med det mobila gymmet i vagnen. Livet bara rullar på, dagarna går. Vi myser och grejar. Det är så lyxigt att vara hemma och jag blir lite skraj när jag tänker att 1/3 av heltidsmammaledigheten redan gått...

Idag blir det en heldag iväg. Först fika hos Camilla, sedan babysim som är sååå mysigt, sedan fika hos gammelfarmor vilket alltid är riktigt mysigt. Sedan lite soffletande till altanen innan det bär av hemåt. Nu ska vi dock gå ut så Nora får sova lite!






söndag 10 april 2011

Lillhjärtat!

Det verkar som om detta har blivit en "mammablogg", vilket stämmer till viss del. Mycket av mina tankar går i banorna av att vara mamma så då är det sånt det skrivs om här.

Lillskrutt har varit lite hängig av och till i helgen, beror nog på tänderna. Samtidigt så är hon så glad, skrattar och pratar. Precis som alla barn så är hon ett litet underverk.

Jag måste säga att jag är imponerad av alla de föräldrar som orkar med att vakna 3-4ggr/natt för att amma eller så. Jag hade tre sådana nätter i rad och var helt förstörd. Lindtrött med allt vad det innebär. Tur då att jag har en så lugn sambo som tacklar mig på rätt sätt - för gullig var jag verkligen inte. Humöret sprutade igår kan jag lova.

Men så idag vaknar jag upp, efter att ha fått sova 6-7h i sträck samt ett par timmar till på det, till en fin sambo och en glad dotter!

torsdag 7 april 2011

Tänder?

Nora är pipigare än vanligt, drägglar mer, sover sämre, är varm men inte febrik - det ser ut som om tänder är på väg när man tittar i munnen på henne. Stackars liten. Någon som har något tips hur man kan underlätta för henne? Bitringar ska inköpas i alla fall.

Något som är häftigt de senaste dagarna är att hon alltmer vill sitta upp lutad mot kuddar eller mot en person, hon vill se mer och är så nyfiken på allt. När jag ammar kan hon helt plötsligt släppa taget för att hon är nyfiken på något som händer eller som hon hör. Hon håller fast i grejerna i babygymmet och greppar det hon kommer åt. Hon "pratar" även alltmer - häftigt! Hon börjar bli stor vår lilla plutta!

Har en känsla av att mjölken börjar sina något, eller att den helt enkelt inte räcker till. Tänker inte traggla sönder detta, jag kör med ersättning efter amning. Nora verkar nöjd och glad och jag slipper bli hysterisk över att få det att fungera. Tycker vi tragglade tillräckligt i början vilket gjorde att det var svårare att njuta av den tiden. Jag kör på det jag tror är bra för Nora och för mig. Skönt.
Snart är hon fyra månader och då kan vi ju även börja med smakportioner!


tisdag 5 april 2011

Tänk så mycket sömnen

har att göra med hur man mår.
Nu är jag på G igen. Fick vakna till en leende dotter. Det är lite coolt.

Dagen blir spännande. Jag ska iväg på ett möte några timmar, Nora ska då på babysim med sin pappa och pappas moster, efter det blir det kvalitetstid med pappas moster som vi kallar farsmoster. Mamman självklart lite spänd, men tycker det är ett bra upplägg!
Uppdatering hur det gick kommer!

måndag 4 april 2011

Efter en mysig dag med utflykt

känner jag mig hängig.
Jag känner mig tjock, fet och ful - detta uppstod efter att ha provat kläder och allt sitter illa över magen. Slutsatsen är att jag måste ta tag i träning och äta bättre.

Jag är grymt trött, varför vet jag inte. Kanske den där vårtröttheten som folk pratar om.

En sambo som behöver jobba MASSOR just nu.

Jag känner mig lite mosig, som om en förkylning är på G. Ont i huvudet, lite snuvig och varm. Vill inte!

Mycket jag försöker hinna med här hemma försöker jag utföra med en känsla av stress för att hinna med både det och Nora. Jag måste nog lära mig att släppa allt och de saker jag väl hinner är helt enkelt bara bonus. Men jag tycker det är svårt - jag är ju trots allt en "doer" i mångt och mycket.

Mycket behöver planeras för att vardagen ska fungera med saker som ska göras.

Jag behöver klippa mig.

Jag har ont i ryggen.

Orken tryter helt enkelt och jag vet inte riktigt varför. Önskar så mycket att jag hade Evy Palms hälsa - och hon är 68år (min idol i Mästarnas Mästare) och samma positiva livsgnista som Johanna i Världens bästa hotell och helt enkelt la ner mina i-landsproblem!
Jag har ju världens bästa lilla Nora! Och sambo och så också så klart...




Larvmorsan!

Ja, jag vet att jag är lite larvig. Men eftersom Nora sover från kl. 20.00 på övervåningen varje kväll så går jag upp och kollar till henne lite då och då trots babywatch. Jag vill se att hon mår bra, att hon andas och att täcket inte åkt över näsa och mun.
Vilken förälder kollar inte andningen på sin lilla baby?

Jag blir ju även så varm inombords över att gå upp och kolla till henne och klappa henne lite på kinden!

söndag 3 april 2011

Effektivitet

Blir så glad när jag går in på bloggen, den är så fin!!!

Idag har effektiviteten flödat, vad jag gjort kan ni läsa på : http://eklunda.blogspot.com/

Det är inte alltid lätt att hinna med saker hemma när man har en liten bebis, även om hon är hur snäll som helst. Men när familjen är samlad är det enklare.

Vårat recept idag bestod av att Nora sov eller låg och lekte i gymmet medans pappan jobbade bredvid och jag jobbade på ute. Avbrott för vissa saker som t.ex. amning och mat och så. Det funkar bra bara man ligger steget före och det var länge sedan jag hann så mycket! Im happy!

Vi missa lite på eftermiddagsluren och Nora är nu grymt trött efter bara en kort sovstund. Det blir amning och sänggående för henne nu.



onsdag 30 mars 2011

Tack

bästa Sanna för en så fin design på bloggen, känns så mycket mer jag. Och du kunde få ut den bild jag hade i huvudet och försökte beskriva för dig - du fick ut det och lite till. Superduper!

Har haft en helmysig dag då jag fått träffa nytillskottet i familjen som är hur mysig som helst. Ca två månader yngre än Nora. Idag förstod jag hur föräldrar kan känns det när de tycker att barnens uppväxt springer på så otroligt fort och att man glömmer hur små de varit. När vi la Nora bredvid sin lilla kusin så kändes hon så otroligt mycket större. Månaderna gör sitt, för lilla kusinen är verkligen tidig för sin ålder på mycket.

Jag fick även mysa med mina underbara prinsar som jag tycker så otroligt mycket om. Jag såg till att få lite egentid med var och en av dem vilket kändes skönt, jag vill ju inte vara fastern som glömmer bort dem bara för att jag får egna barn.

Imorgon ska jag ut och äta med mina bröder. Ska bli häftigt att sitta ner bara vi tre och hinna prata. Senast vi var bara vi tre är tre år sedan då vi tog oss en fika. Mina bröder är så viktiga för mig och det ska bli riktigt mysigt.

Saknar P där hemma och livet där, samtidigt är det kul att få lite "vardagstid" här "hemma" i Finspång. Jag kan ju ofta sakna att inte bara kunna åka över till familj och så. Igår var det Viberga med mamma, idag fick jag en fika med pappa på centrum och eftermiddagen hos bror med familj. Det är många små detaljer i vardagen jag sett idag som jag njuter av att få delta i, men som samtidigt får mig att ibland faktiskt fundera på varför vi bor där vi bor...
Men jag älskar ju den platsen också! Det är inte lätt när det är svårt, när du önskar du kunde få två världar att vara på samma plats!

Under konstruktion

Ser bloggen konstig ut eller kanske bara rentav trist? Det är för att den görs om.

fredag 25 mars 2011

Håll mitt hjärta!


http://www.youtube.com/watch?v=LOj2owkg7S0

Ett år har gått nu, det är svårt att förstå. Det känns så avlägset samtidigt som så nära. Många tankar går till vad vi gjorde för exakt ett år sedan, hur de sista dagarna såg ut och hur det var. Vi saknar henne alltid, vi saknar henne i varje andetag, vi saknar henne i allt vi gör - att inte få dela det med henne.

Även om vi är övertygade om att hon skickade ner lilla Nora till oss för att göra livet ljusare, så är det så många gånger vi tänker att vi skulle vilja dela detta med henne. Hon hade varit så glad, hon hade varit ett sådant stöd och en sådan hjälp.
Nu får hon sitta uppe på molntappen och glädjas med oss istället. Alltför långt borta.

Det är helt enkelt så sorgligt, vi vill inte att det ska vara såhär men det går inte att göra något åt det.

Idag har det gått exakt ett år, ett år där det hänt så mycket.
Men livet blir lite ljusare av att vakna upp till en glad liten Nora som ligger och skrattar, sprattlar, gäspar, myser, låter och pruttar. Och allt på nästan samma gång.
Du är vårt lilla mirakel!

torsdag 24 mars 2011

Privilegium

att få vara föräldraledig så länge som man får i Sverige. Om jag hade bott i Tyskland, USA eller liknande skulle jag nu ha börjat jobba - vilket skulle kännas helt sjukt. Tänk att lämna bort sin lilla guldklimp när hon fortfarande är så liten. Usch och fy, och tack Sverige!

Spruttagningen gick bra och efter en hängig eftermiddag igår är nu Nora lika glad som vanligt. Apropå sprutorna så skar det lite i mammahjärtat att höra "det gör ont"-skriket och inte bara jag vill ha mat eller ny blöja.

Det är tur hon är så snäll, så hennes förvirrade och disträa mamma får chansen att komma in i mammarollen lite smidigt.
Som idag när vi var och handlade och fick avstämning, storhandlat dessutom. Hon började gny men jag klappade lite på henne och pratade med henne och sedan packade jag färdigt allt - medans personalen stod och snackade skit och tittade på...
Som idag när jag skulle städa av inför helgens besök och hon jobbar på i gymmet.

Man borde kanske inte vara trött av att vara hemma, men jag måste erkänna att jag känner mig lite sliten. Trött och lite sliten. Kanske är det att jag börjar landa i allt detta och då kommer tröttheten ifatt. Vem vet...

tisdag 22 mars 2011

3 månader

Idag är Nora 3 månader. För exakt 3 månaders så här dax låg jag på förlossningen, hade verkar, hade precis fått epidural och lustgas och förlossningen började därmed bli en häftig upplevelse. Igår såg jag ett program där de pratade om natten mellan 21-22 december 2010 - jag blev helt varm inombords och tänkte att det var ju då vi påbörjade resan att få ut Nora till oss.
På morgonen nu har jag tittat igenom bilderna vi har från förlossningen och Bb, det är häftiga känslor och minnen som tornar upp sig. Tack vare en gravid vän tornar även graviditeten upp sig, en graviditet som känns så otroligt avlägsen. En graviditet som var ganska okomplicerad, förutom att det var rött lugnt där inne. Jag minns dock sista tiden när kroppen blev tung, när det tryckte på neråt så fort man inte intog ryggläge, dålig sömn pga att kroppen gjorde ont hur man än låg. Jag minns förväntningarna, klapparna på magen och pratet med den lilla där inne. Nästa graviditet ska jag försöka att inte jobba in i det sista och att inte renovera det sista vi gör. Heltidsjobb och renovering tog lite väl hårt på kroppen och kanske det en anledning att Nora kom tidigt.

Vi har det så bra med vår Nora, hon är så himla snäll. Är lätt att ha att göra med, roar sig själv längre stunder, lätt att ha med sig, sover bra. Hon är nog rätt trygg i sig själv den lilla tösen.

Sista veckan har vi börjat med att gå upp och lägga Nora runt kl. 20. Vi kör läggningsrutinen med amning och nattkläderna osv. Vi myser lite tillsammans innan vi lägger ner henne i vaggan. Oftast har hon somnat direkt, men hon har även legat och tittat och filosoferat över livet. Igår fick vi gå tillbaks någon gång till henne och klappa henne på kinden. Hon somnar bra och vaknar någon gång efter 6-7h då det är amning. Tillbaks till vaggan och sova ett par timmar till. Ska det vara såhär enkelt?
Det enda som är lite segt är ju hennes morgonpigghet... Men 7-tiden är väl inget att gråta åt.
Jag är väl medveten om att alla barn inte är såhär och att nästa barn kan bli raka motsatsen. Det känns dock rätt skönt att få börja mammalivet med en tös som Nora, när allt är nytt och skrämmande och du inte har en aning om en massa saker.

Hon har börjat försöka gripa efter saker och igår låg hon helt plötsligt och höll i en av grejerna i babygymmet. Helt plötsligt kände jag mig som mammorna i Solsidan när jag låg på alla fyra och filmade och var exalterad över det.

Idag ska vi på babysim, förhoppningsvis hinner även P med. Det ska bli riktigt mysigt att bada tillsammans och se hur Nora reagerar, hur hon tycker om det. Hon gillar att bada balja och hon gillar att duscha. Just nu ligger hon bredvid mig i soffan och vilar sig i form till babysimmet!

onsdag 9 mars 2011

Vadå disträ...

Jaja, jag får ta den, tycka det var lite pinsamt och gå vidare!

Så här gick det till:
Idag knallade jag och Nora iväg till BVC. Först vägning, mätning etc. Nora väger nu 4400 efter att ha gått upp 320g på två veckor, helt normalt och mamma är lugn. Tar på Nora kläder osv för att gå in till BVC-sköterskan som väntar i nästa rum. Idag ska vi ha "mamma-samtal" vilket innebär en koll på hur mamman mår rent psykiskt.
Nora börjar skrika av magknip samtidigt som jag ska försöka skriva i ett papper, självklart lite stressad av situationen och lyssnar inte helt vad sköterskan säger mer än att hon tar Nora så att jag kan fylla i pappret. Sköterskan tycker det är kul att få "rätta" mitt papper eftersom jag är lärare...
När jag fyllt i det ska vi gå igenom det och sköterskan ser lite oroad ut, vilket förvånar mig eftersom jag tycker jag mår bra.
Frågorna var sådana som om man känt sig ledsen och nedstämd och till vilken grad, om man oroat sig, hur man sovit etc. Vilken nybliven mamma har inte fällt några tårar när hormonerna sprutar, vilken mamma oroar sig inte någon gång för sitt barn? Känner du någon som inte gjort detta?
Jag förklarar att det var ju omvälvande i början att få barn, hormoner som sprutade , bröst som värkte och hela livet var självklart underbart samtidigt som man var livrädd.
Sköterskan påpekar då den lilla detaljen att det längst upp på pappret står att det handlar om hur man känt sig de senaste 7 dagarna.
Oooooops säger jag och skämtar till det om att jag läser instruktionerna som eleverna ibland gör.
Jag får svara om på vissa frågor och vips så är jag godkänd.

Tack för det!

lördag 5 mars 2011

Kommunikation

Visst är det för härligt, det här med att förstå varandra.
Nora har varit torr i huden på vissa ställen och vi har då fått rekommendationen att smörja in henne med olja. Det handlar om pannan och vid öronen

P vet att detta ska göras, men behöver på minnas ibland.
Denna morgon frågade jag om han smörjt in vid öronen vilket han inte gjort, när han kommer tillbaks med Nora efter att ha gjort det så är det inte oljat där hon är torr. Jag frågar honom om han inte smörjt, men jo då det har han - han har ju smörjt öronen. Det var bara det att han inte smörjt där hon var torr, utan smörjt öronen (öronsnibbarna och så och alltså inte framför öronen där hon var torr).

Jag frågar varför han smörjt öronen och inte där hon var torr, men han visste inte riktigt. Han hade bara gjort som jag sagt.

Vi skrattar gott åt det hela!

tisdag 1 mars 2011

Vardagen

Vardagarna går så extremt fort, fattar inte var dagarna tar vägen.
Det är morgon och jag funderar vad jag ska göra av dagen, sen helt plötsligt är det kväll o P kommer hem.

Nora sköter sig som fisken i vattnet, bortsett från hennes magknip på kvällarna som skär i en mammas hjärta. Vi har mycket mys, ikväll ska vi mysa hela kvällen i soffan då P är iväg.

Idag har vi storhandlat för första gången, Nora sov konstant och så många människor log mot henne och kommenterade hur söt hon är - som om jag inte vet det ;)
Det är kul med barn, får människor att smälta och vara trevligare!

Vi börjar bli alltmer mobila och ger oss iväg både själva och som familj. En resa till Vemdalen med skidåkning, restaurangbesök och liknande gick utan några trassel. Även om Nora satte sin pappa lite på prov när jag kopplade av med skidåkning. Skidåkning är riktigt bra för att få koppla bort allt ansvar ett tag som har med barn att göra. För att kunna åka behöver du fokusera på skidåkningen och släpper därmed allt annat, otroligt avkopplande och välbehövligt för en stund - även om jag inte skulle byta livet mot något annat i hela världen.
Barn is the shit! I just love it!!!

Nu hoppas jag huvudvärk, trötthet och halskänningar inte bryter ut i en förkylning, bäddar ner mig o Nora i soffan och har soffmys resten av kvällen!

fredag 18 februari 2011

Mammalivet!

Snart är Nora hela 2 månader och jag undrar var tiden tog vägen. Samtidigt som mycket känns nytt så har jag samtidigt svårt att tänka mig hur livet var innan hon kom. Nu börjar man få allt mer kontakt med henne dessutom vilket är jättehäftigt!

I måndags var P och jag ute och åt, farfar och farbror var barnvakt. Det var en skum känsla att vara ute själva, det märktes att någon saknades samtidigt som det var himla mysigt att kunna sitta ner i lugn och ro och prata. Detta ska vi göra mer av, nyttigt både för oss och för Nora. Samtidigt tycker de som får vara barnvakt att det är mysigt, vi har ju några aspiranter så det känns skönt att veta att möjligheten finns till en stund för oss själva.
Vi insåg att mycket av snacket dock landar i att prata om Nora och saker kring henne. En person skrev på facebook:
"När barnet sover borta och man får vuxentid så är det ändå barnet man pratar om. Vad hon sagt och gjort. Att två personer kan tycka så mycket om samma barn utan att det är någon rivalitet i det".
Bra skrivet C. Det stämmer så!
Vi kommer försöka göra sådana här saker ibland, gå på bio eller något liknande. Mycket med tanke på att vi tror Nora mår bra av det också!

Nora ligger nu i babygymmet och tittar på saker och ser så glad ut. Hon ler, "pratar" och viftar på armar och ben. Hon är så lättsam vår lilla tjej, finner sig i att vara själv en stund och roa sig på egen hand.
Igår kväll kom vi på oss själva hur otroligt larviga två personer kan bli som båda ligger på alla fyra och försöker få Nora att skratta, prata med henne och bara vara sådär fåniga. Samtidigt är det ju så mycket kärlek i den handlingen!

I onsdags var vi och vägde Nora. Som jag skrivit tidigare har ju detta med vikten varit ett stressmoment. Nu hade hon gått upp 380g på två veckor vilket är helt ok för henne och hon kom upp till nästa viktkurva. Detta har vi fixat med amning och ibland lite ersättning innan hon sover. När jag var på BVC i onsdags lovade jag mig själv att släppa stressen med Noras vikt. Vi har ju försökt köra på "normalt" sista veckorna vilket visat sig funka, hon är pigg och glad, hon växer så det knakar. Det gäller att lita på sig själv och sitt omdöme, att inte dras med i oron som skapas runt omkring allra helst för att det är första barnet!

torsdag 10 februari 2011

Magiskt!

Det är så häftigt, för varje dag som går så utvecklas Nora så mycket. Det som händer nu att det blir allt mer kontakt med blicken, det ser ut som om hon känner igen oss och hon börjar le. Hon är glad och nöjd, så trygg. Bara lite magknip som hon kämpar med ibland.

Igår var vi iväg och träffade gammelfarmor. Det var så mysigt att se framor 85år gå ner på knä vid sängen för att strunta helt i oss som satt och åt och istället ägna sig åt Nora som låg på sängen och jollrade. Genuin glädje.

Idag när jag vaknade fick jag en aha-upplevelse. Nora och jag tittade på varandra, rakt in i ögonen. Det bara kom över mig hur mycket jag såg mig själv i hennes ögon och ansiktsuttryck. Hon är verkligen en del av mig!

torsdag 27 januari 2011

Riktigt lyxigt

att få sova mellan 4-6 timmar i sträck varje natt för att sedan amma och somna om i ytterligare ett par timmar. Medveten om att det kanske inte kommer fortsätta så, men tacksam efter varje natt så här långt!
Dessutom så tycker N att det är helt ok att roa sig själv längre stunder i babygymmet eller liknande. Idag hann jag t.ex städa hela klädkammaren under tiden, jag gick bara fram till henne lite då och då för att kolla läget och mysa lite.

Jag har nog världens duktigaste lilla tjej här hemma, det är inte svårt att vara mamma då!

3410

Igår var vi på BVC för att väga lillsnörpan igen. Att gå dit är jätteskönt samtidigt som det innebär en viss oro för att hon inte ska ha gått upp tillräckligt med tanke på hur det har varit med hennes vikt hittills.
Igår fick jag dock ro i kroppen.
Lillsnörpan har gått upp från 3070g till 3410g på 8 dagar. Iofs nyäten. Men mer än 300g på en vecka är mycket. Vi har ju ammat henne och gett ersättning så mycket som möjligt för att få upp vikten på henne. Nu känns det som att vi kan ta det lite mer med ro, amma med 3-4 timmars mellanrum om hon inte vill ha oftare och ge henne ersättning på kvällarna då mjölken inte riktigt verkar räcka. Det blir ett mer "normalt" ätande framöver där lillsnörpan mer får styra.
300g är ju mycket och vi kom upp en bit från minimikurvan, i fortsättningen ligger hon antagligen runt 200g i veckan. Det är nog svårt att förstå hur skönt det känns om man inte varit i samma situation.

Vi börjar också få kläm på det här med att amma diskret på offentliga platser. Jag är personligen lite emot de som bara häver fram bröstet var som. Jag tycker absolut man ska kunna amma offentligt, men man kan ju sköta det diskret. Amningströja, sätta sig lite skymt samt att ha en sjal gör att det går att amma på många platser utan att visa hela pukorna...

Vi har två mammor från föräldragruppen och deras barn som vi träffar en del. Den ena bor granne och den andra relativt nära. Det är skönt att ha några man träffar på dagarna då alla andra jobbar, någon att gå ut och gå med, att ta en fika med osv. Att bara kunna höras och ses en stund senare.

söndag 23 januari 2011

Vuxit i

storlek 50. Nu är den storleken inte längre som ett tält. Kul att kunna variera kläderna lite mer!
Skönt att veta att hon växer.
Vi får se hur mycket på onsdag när det är BVC igen!

Finns det något häftigare???

Finns det något häftigare än att titta in i ditt eget barns ögon? Att titta på varandra och du känner ett sådant band som det inte finns något starkare än.
Du vet att hon är en del av dig, hon har funnits inuti dig. Hon består av hälften dig och hälften mannen som du älskar. Det är så otroligt!

Oslagbar

Just nu flyter det på här hemma.
Visst, Nora är styrig sent på kvällarna och håller oss vakna sent på kvällen - men samtidigt så lätt. I natt fick vi sova sex timmar i sträck, vanligtvis är det tre-fyra timmar vilket också är väldigt bra.
Sedan jag såg att Nora gått upp över 3kg och hon växer så infann sig ett lugn. Amningen flyter på och vi behöver inte ge så mycket ersättning. Oftast lite på kvällen bara. Amningen har gått från ångest till mys.
Det är konstigt hur stressad man kan bli av många saker kring amningen och så många verkar känna lika dant... Det gäller att avdramatisera det hela och få mammor att förstå att ersättning är helt ok.
Vi har haft en mysig helg med shoppingrunda, fikabesök och promenad.
Livet här hemma flyter liksom på av sig självt.
Vi är väl helt enkelt ett oslagbart team - jag och min lilla familj!

fredag 21 januari 2011

BVC

Måste säga att BVC är kanon, så mycket hjälp och stöd man kan få där. En sköterska som bryr sig, hembesök och samtal för att kolla hur vi mår. Ett varmt och peppande bemötande. Tänk vad bra vi har det i Sverige som har denna förmånen.

Tiden som gått

Det har varit en stor omställning att bli mamma.
För det första var vi inte alls beredda, vi skulle ju fixa allt i mellandagarna och jag skulle hinna vila upp mig. Julhelgen på Bb var riktigt annorlunda.
Först tänkte jag att så här skulle det ju inte vara, vi skulle ju fira jul i Finspång, dessutom hann jag inte säga hej då till mina elever. Sen tänkte jag att jag ju inte skulle ha ett decemberbarn...
Efter dessa känslor så insåg jag att jag bara var så otroligt glad att allt gått bra och framför allt att vår underbara lilla tjej mår bra och är välskapt. Att hon kom tidigare så vi fick ännu mer tid tillsammans alla tre innan P började jobba.

Att komma hem var en omställning. Att kämpa med att få upp lillstrumpan i vikt, att ha ont lite här och där. Att försöka sova. Att byta blöjor osv osv.
Amningshormonerna gjorde sitt och tårar sprutade, oftast utan någon särskild anledning.
Men efter lite om och men så inser jag att nu börjar vi lära känna varandra och kommit in i någon lugn trall där vi gör dt vi hinner och njuter av varandra.

Jaja, jag ska

gå tillbaks och skriva om allt det jag sagt att jag ska skriva om. Men först lite om att faktiskt få lite gjort när man är hemma.
Jag har verkligen världens goaste lilla tjej, hon sköter sig så himla bra trots magknip.
I tisdags släppte en stpr del av min oro då lillstrumpan gått upp 220g på fem dagar. En lättnad att hon är på G och att vi kom över tre kg. Ersättning är inte så dumt, särskilt inte då lillstrumpan blir nöjd dessutom.
Utöver detta får vi sova ordentligt på nätterna. En amning mitt i natten, annars lugnt. Vi försöker hålla dygnsrytmen och går upp senast runt 9, oftast får vi ändå sova runt 7-8 timmar totalt. Vi är glada så länge det varar.
Förra veckan var det frustrerande att sitta och amma konstant och se allt som gick att fixa med här hemma. Visst, jag är mammaledig för att vara mamma men samtidigt skönt om man hinner fixa några grejer...

Det jag gjort i veckan:
  • lättare städning av hela huset
  • fixat skafferilådorna
  • städat kylskåpet
  • fixat lådorna i matsalen
  • städat skåp i köket
  • städat låda under ugn
  • sytt en dyna till gungstolen
Utöver detta har vi hunnit mysa, gå långa promenader, träffat en annan mammaledig, haft besök av mormor och morfar och några vänner.

Dagarna går så himla fort!

Projekt för kommande vecka är klädkammaren på bottenvåningen samt genomgång av min garderob. Eventuellt sy två kuddfodral, men det kanske vi skjuter på en vecka till ;)

Att vara mammaledig is the shit!!!

måndag 3 januari 2011

Oj oj oj

så mycket som hänt sista två veckorna...

Söndagen för två veckor sedan firade vi Pers födelsedag och samtidigt var vi barnvakt till lilla Maja. Supermysigt. Två dygn senare börjar verkarna mitt i natten och vi får åka in till förlossningen.
Jag trodde det var förverkar så jag gick först upp och duschade magen varmt och så. När värkarna inte gav med sig väckte jag P som ringde till förlossningen som tyckte vi skulle komma in och kolla läget.
Väl inne så var det hjärtkurva och mätning av värkar. Allt såg bra ut och de var inte säkra på om det var förvärkar eller om förlossningen var på G.
Efter en morfinspruta som inte alls hjälpte och att jag öppnades alltmer så insåg de att detta var mer än bara förvärkar. Efter mycket om och men så fick jag lustgas och ryggmärgsbedövning - efter att barnmorskan lite spydigt sagt att "det gör ont att föda barn". Jag var förbannad och pekade fingret åt henne när hon gick ut ur rummet, tro f.. det att jag förstått att det gör ont att föda barn. Hade ju haft värkar var tredje minut i typ 6 timmar...
Barnmorskan vände dock och blev super efter att hon insett att förlossningen var på G i ilfart.
Hon var peppande och bra både mot mig och P. Helt super! Förlossningen blev en otroligt häftig och bra upplevelse.
Det går inte beskriva känslan av att få ut lilla Nora och få veta att det var en tjej, samt att få upp henne på bröstet. Vi bölade självklart i takt och kunde inte fatta vad som hände.
Jag skulle ju vara på julavslutning i skolan...

För att inte glömma allt fantastiskt som hände så kommer jag uppdatera bloggen varefter de kommande dagarna med t.ex:
  • tiden på Bb
  • känslostormar
  • att bli mamma och förälder
  • gulsot och pumpning
  • att få komma hem
  • första tiden hemma
Men det kommer när det kommer, nu har jag i alla fall börjat!