För tillfället är livet gött å leva!

Grillkvällar!

Att grilla hör verkligen sommaren till. Gott kött, potatis i alla dess former, haloumi/feta, sås, majs, rött vin. Sitta ute med en filt omkring sig ända in på morgonkvisten.

Än så länge är grillbehovet långt ifrån uppfyllt, har varit alldeles för få sådana kvällar att mysa till. Kanske hinns någon med innan äventyret, annars får det vänta tills efter. Men då å andra sidan är det nästan dax för kräftskiva ju. Vilket iofs inte är fel det heller. En nice tradition där man nästan alltid kommer i bra form. 

En annan sak som inte utnyttjats så mycket som det brukar är partyglaset och partyaxeln, nästan oroväckande...

Vad beror allt detta på? Väder? Tid? Humör?

Efterlyser mer grillning med glas och axel!

Gött i göttgött"

Jajemen, vad härligt gött det var med en ny smak på ProVivan. Var riktigt trött på blåbär (kommer antagligen inte vilja se ett blåbär på flera år även om blåbärspaj är en favorit). 

Nya smakerna är jordgubb och hallon, tänk vad skönt det är att uppskatta det lilla. En macka har också gott ner under dagen, härligt hembakat bröd gjorde susen. Även några tuggor på en hamburgare, men det var inte riktigt lika populärt. Rena bantningskuren detta, men föredrar nog inte denna metod. Kanske kan matlusten komma tillbaks om någon vecka sådär, även suget efter lite starkare drycker även om det är ganska skönt med en "vit" period.

Dagen har varit skön. Förutom att jag lyckats göra en helpuckad sväng med en åkgräsklippare så har det fixats, dammsugits, gosats med katter, handlats, tvättat nya racern så att jag slipper de torkade vattenfläckarna osv. Skulle precis lägga mig i hängmattan när det kom en störtskur.

Jag märker hur mycket jag trivs med att vara i ett hus. Det finns så mycket mer att greja med så nu blir det till att kolla runt på hemnet efter något litet hus eller liknande någonstans. Drömma kan man ju alltid!  

Tillfällig landning!

Visst, har känt mig trött sista tiden men trodde tusan inte det skulle bli så illa. Legat helt klubbad i tre dagar. Inte mått så dåligt på flera år, att bara ta sig upp ur sängen var som ett maraton och då var ändå behovet att toalett ganska akut. Brukar nästan aldrig vara sjuk och så blir jag det just när jag planerat en kanonhelg och kommande äventyr. Att sedan tro att man ska må bättre bara för att man försöker ta sig för saker är väl kanske att ta i. Trots en helt underbar bil att köra i så är kroppen helt slut efter en resa på nästintill 3 timmar. 

Blir till att ta det lugnt så jag blir bättre tills torsdag...

Dagarna innan klubbningen var kanon, mysa med familjen och så. Saknade dock största storebror med familj som jag antagligen inte kommer träffa förrän någon gång i augusti. Känns trist men bara att gilla läget. 

Inser mer och mer för var dag hur mycket jag uppskattar min familj. De bryr sig om, hjälper till, underlättar, pysslar om, bryr sig. Jag inte sätta ord på det, men när jag landade i huset i E så kom tårarna. Sådana där tårar man får när man är riktigt trött och samtidigt grymt tacksam. Antagligen mycket för att jag fysiskt är utmattad, men även för att jag är så tacksam för att jag har dem. Detta gäller även vissa människorna omkring mig. Samtal jag haft de sista dagarna med människor jag uppskattar, att landa i ett tomt hus men ändå känna hur varm atmosfär det är i det. Jag vet att det är risk för att börja låta frireligiös och det vill jag verkligen inte anklagas för, men jag är helt enkelt bara så himla glad för allt jag har! 

Pärlan

ligger nu ute till försäljning. Det svider i hjärtat samtidigt som det skulle kännas skönt att få den såld. Så tudelat, men efter att ha satt mig i den idag efter några dagars ösregn så var det ingen tvekan.

Tack vare broder så glänser den fint och de svart detaljerna blänker. Den ser riktigt trevlig ut i annonsen.

Det är som vid en flyttstädning, aldrig gör du det så fint som när du ska lämna något ifrån dig...

Katter!

Dessa härliga små varelser. Gosiga, busiga och självständiga. De möter dig vid dörren när du kommer hem, de hoppar upp och lägger sig i knät, de ligger bredvid dig i sängen och ger dig värme och närhet. Så mysigt! De uppbringar även en hel del skratt. 

Höll på att garva ihjäl mig när jag blev väckt i natt för att någon inte visste vad den skulle göra med katten som hade hoppat upp och tagit dennes plats.  

Just nu har jag samma känsla som när jag skulle åka bort från mina egna katter - dåligt samvete för att de lämnas själva bara för att jag ska iväg och roa mig... Men jag vet ju samtidigt att de har det bra. Killarna har fått vara ute och vädrat sig länge, rent i kattlådan samt fräscht vatten och ny mat. Kelats har det också gjorts.

Evigt bollande

av dagar och tider. När ska du åka dit, när kommer du hem, när ses vi? Jaha, den dagen kommer jag hem men du ska åka någonstans. Ja, men vi kanske ses nästa vecka då, en kväll eller så. Funkar det för dig? 

Alltid någon som man inte hinner träffa i den utsträckning man vill. 

Känns just nu som om jag mest irrar omkring. Vill hinna med att träffa så många, vara på flera olika platser samtidigt och samtidigt bara vara. Det är som en liten ekorre inuti mig som hela tiden är på väg. Åker jag till stugan så tänker jag att varför stannade jag inte hemma en kväll till, stannar jag hemma en dag till så funderar jag på varför jag inte åkte. Och varför åker jag inte till en tredje plats? Att sätta sig i fåtöljen i vardagsrummet funkar en stund, men tiden rullar på och det är så mycket som ska hinnas med. 

Börjar komma in i huset där jag bor just nu, skönt med utrymme och härlig atmosfär. Sitter just nu vid en dator som är kanon, måste skaffa MAC och bättre internet hemma. Men hinner jag njuta av allt detta? 

Tur att katterna snurrar runt benen på mig och visar att jag ska komma och gosa med dem istället, så nu ska jag göra det.

För tusan, varför är det så svårt att prioritera?

Mellan två stolar!

Det är så lätt att vara världsmästare på att hamna mellan två stolar. Att lyssna på vad någon annan vill och samtidigt tänka på dig själv. Du vet att din lösning funkar för alla, den andra lösningen gör att du själv behöver avstå från något. Du blir stressad och vet inte riktigt vilket ben du ska stå på.

Vad ska du då välja? När kan du gå in och sätta dig själv och din egen önskan i fokus?

Skum känsla!

Broder och lilla fialotta har åkt hem, avslutade med en mysig frukost på stan. Skönt att vi ses snart igen för det är så himla mysigt att vara med dem.
Jag har städat hemma, fixat och donat och nu intagit huset där jag ska husera några dagar. En konstig känsla infann sig då jag sjönk ner i en otroligt skön fåtölj.
Jag har inte haft en egen längre stund på över 2 veckor, saker och personer har avlöst varandra. Har varit kanonkul. Visst brukar jag tycka att det är rätt skönt att vara själv ibland, men ack så tomt det känns just nu. Ingen omkring mig, ett hus som jag ännu inte har huserat in mig i och som känns lite främmande och en klocka som tickar tick tack tick tack.
Vill liksom vara här och där samtidigt, känns lite splittrat. Jätteskönt att var i huset, vill vara i lägenheten och samtidigt gosa ner mig i soffan i stugan.
Varför känns det så här och hur delar man upp sig själv i tre?

Rotfyllning!

Att ha syskon är kanon, de ställer de där frågorna så klockrent. Sånt där du går runt och funderar på. Hur har du tänkt dig lillasyster? Ska du bo kvar här och bygga upp ett kontaktnät eller ska du flytta hemåt där det redan finns ett? Varför känner du inte fler här än vad du gör? Vad vill du göra framöver? Det är dags att börja fundera om du ska börja rota dig någonstans eftersom det tar tid. Det låter som rätt vanliga frågor, men det blir en viss tyngd när vissa personer säger det. Då blir det lika frustrerande som detta med bilinköp. Ditten och datten ska kollas upp, försäkring hit och service dit. Helst vill jag då bara springa och gömma mig bakom en sten och allt ska vara fixat och klart när jag hoppar fram igen.

Fick frågan häromdagen om hur jag tänker med var jag bor, hur pass jag hittills rotat mig.
Det finns inget rakt svar. Trivs med där jag bor och de människor jag umgås med och ser mig själv bo här lång tid framåt. Samtidigt finns självklart längtan att ha en mer alldaglig kontakt med familjen och vännerna där hemma, att kunna åka över på en fika bara sådär.

Det tar tid att rota sig, att få upp ett kontaktnät och att känna sig hemma. Sista 10 åren har jag bytt bostadsort ca 6 ggr. Det är mycket lättare som student, men med det yrke jag har så är kontaktnätet begränsat och det kan periodvis vara så att det inte orkas knyta nya kontakter för att det är så mycket sociala relationer på arbetsplatsen hela dagarna. Den största önskan just då är att gå hem till soffan för att lägga sig under en filt och pilla ludd ur naveln, slippa prata med någon och då spelar det ju verkligen ingen roll var jag bor.

Men men, det som händer det händer och på något vis har allt en mening.
Frågan är kanske om man ska låta tillfället styra eller om du ska göra aktiva val!?!
Eller när du ska använda dig av endera alternativ.

Sommar!

Känslan har infunnit sig, gud vad skönt det är att vara långledig.
Sista 2 veckorna har varit så himla nice. De har innehållit så mycket som får mig att gå ner i varv. Få landa nere i stugan. Vädret var bra och jag har fått dona. Målat, promenerat, läst, umgåtts, åkt MG, åkt cab, åkt båt, fiskat, solat, ätit och druckit gott och så mycket mer som bara innebär avkoppling.
Sista dagarna förgylldes även av uppskattat besök, thank´s för några riktigt trevliga dagar darling!

Sitter här och lyssnar på en helt underbar liten fialotta som sover så gott, gosat hela dagen. Badat, shoppat och spelat minigolf.
Dock har jag väldigt svårt för Parkenbadet och alla hysteriska människor där, högt och lågt. Tacka vet jag mer diskreta badställen!!!

Något har förtydligats, konfirmerats och känns bra. Tänk vad en stund med en person kan påverka ens tankar och inställning. Tänker inte gå runt och fundera, tänker inte skydda den där stoltheten eller missa något som kan bli riktigt bra.