Regnet har öst ner nästan hela dagen. Samtidigt som det är trist för att det är svårt att ta sig för något, så är det skönt att bara vara. Dagen har verkligen bestått av att bara vara, förutom ca 1,5h innebandy där ena bröstet höll på att punkteras. Visste att det kan göra ont, men tusan inte så här ont och tänk dig själv ett blåmärke stort som en innebandyboll, vet inte riktigt hur morgondagen ska lösas när bh:n måste på...
Åter till detta med att bara vara. Det är otroligt skönt och nyttigt. Olika saker har tagit mycket energi av dig sista tiden, du har inte riktigt varit på banan och kännt den energi du brukar känna. En skön helg med mycket positivt och framför allt lugn har nu fått dig allt längre upp på stegen igen. Nu skrattar du, tänker mer positivt, du vill ha kul.
Det var en stund då du inte hade orken, men det är viktigt att då tillåta sig vara lite låg, att inte försöka tvinga fram en positiv känsla bara för att du borde. Och för vem gör du det egentligen? Bara du har viljan där inne så kommer energin när du är redo. När du har tagit tag i det som inte varit bra och inser att livet är så mycket roligare när du mår bra så kommer det positiva smygande.
Du är lycklig, samtidigt som du idag slogs av nervositet. Händer detta på riktigt? Kan det verkligen vara så att du är en del av detta? Häftigt och samtidigt läskigt. Ensam är stark och har du levt efter den devisen länge så... Att vara van att tänka att du aldrig räknar med någon annan än dig själv när det kommer till syvende och sist. Du räknar aldrig med någon annan och blir därmed inte besviken när du står där själv, du har från början kalkylerat med att göra det/klara det själv. Om någon sedan väljer att vara med/hjälpa till så är det bara en bonus. Det kan vara svårt ibland att hitta denna balansgång mellan att aldrig räkna med någon till att faktiskt ta emot. Det är viktigt att vara trygg i sig själv, men det exkluderar ju inte att du släpper in andra.
Hoppas på en bra vecka!
