Åldern börjar ta ut sin rätt, den märks extra mycket efter en helg med 2-dagars kalasande. Kroppen är trött och sliten, känns nästan som när den utsattes för Vätternrundan.
Kylan har smygit sig på, det är kallt på morgonen och du går runt och huttrar mest hela dagen. Samtidigt är det så otroligt vacker, så många fina färger, alla lövhögar du har lust att slänga dig i och göra lövänglar och kasta upp löven i luften. Det mysiga med hösten är alla färger på träden, att komma hem och få mysa ner sig i soffan med en skön filt och en bra bok, tända små myslampor och levande ljus.
Det är det här med att komma hem. Vad är det som gör ett hem till hemma?
Kan ditt hem bli ert hem eller krävs det något nytt för att det ska bli bådas? Är hemmet i sig viktigt, eller är det vad och vem/vilka det fylls med? Ditt hem är din trygghet, hur är det då att dela detta? Det handlar om vart och hur, för med vem och skälen därtill är helt självklara!
3 kommentarer:
delad glädje kan ibland bli dubbelglädje :O) Glad för din skull!
VÄttern ja...minnen man kan få då...mest är det väl kroppen som får minnen men jag kan bara säga..AJ vad ont det gjorde! Det har blivit bättre med åren o nu är man mäst trött när man går i mål.
Fan, har du blivit gubbe?
Skicka en kommentar