Valborg!

Trött som tusan, undrar vad det kan bero på... Men trevligt var det!
Sen finns det något jag inte riktigt kommer underfund med just nu, men det löser sig säkert på sikt. Kanske skulle plugga lite psykologi för att bättre förstå mig på människor.

Ser fram emot en härlig kväll med människor jag tycker väldigt mycket om, en dag imorgon då inget speciellt är planerat, en fredag med Sing starmarathon, en kulturell lördag.
Ser även fram emot söndagen trots VÄLDIGT tidig uppgång, länge sedan jag var med på revelj!

Förhoppningsvis dyker det upp oplanerade små upptåg och aktiviteter. Sånt gillar jag!

Nu drar det ihop sig mot ett bad i Torpsjön!

Bad hairday!

Du vet en sådan där dag när man vaknar och försöker fixa håret och det går inte alls!?!
En sådan morgon hade jag idag. Därav ett helt oplanerat frisörbesök på eftermiddagen. Ett besök där jag får höra hur slitet och torrt mitt hår är, och framför allt hur lite och hur tunt hår jag har. Ja, jag vet att jag fått pappas änglapiss till hår - JAG VET FÖR JAG HAR FÅTT LEVA MED DET HELA MITT LIV!

Inte nog med detta, frisören blåser håret så jag ser ut som en j.... kärring i håret - kommer nog inte behövas något leg på systemet nästa gång inte.
Med egen borste och vax gick det väl dock att fixa någorlunda...

Varför ska det behöva vara en pers varje gång man går till frisören?

Ork!

Vad skönt det är när ork och energi återvänder efter att ha kännt sig helt urlakad.
Allt blir lättare och roligare. Det är intressant hur mycket ens mentala hälsa påverkas av kroppens välmående. Verkligen livskvalité att få vakna på morgonen och känna sig pigg och glad!

Jobbsituationen framöver känns lite trist, men samtidigt spännande. Det är många saker som behöver planeras upp, struktureras och klargöras. Kommer hända mycket saker framför allt. Kanske roligare det än när det bara lunkar på, för då är det så lätt att bli uttråkad. Bara tröskeln bestigits så gäller det att cabba ner, lägga i en högre växel och njuta av att det faktiskt händer saker på ens arbete.

Som befarat

Då blev det till att hålla flaggan i topp själv igen nästa år. Segt när man byggt upp något tillsammans under ett år för att sedan behöva köra själv igen, eller med någon ny.
Blir ju inte riktigt lika dynamiskt att bara bolla med sig själv...

Om sig och kring sig!

Känsla av manglad ko, pollenfylld nysmaskin, darrande asplöv, glad smiley, linus på linjen, sångfågel, bumbibjörn. Ibland är det svårt att veta hur - eller hut.

Tänkt mycket på alla otroligt härliga människor jag har omkring mig, både här och där, överallt. Människor som är glada, positiva, har schyssta värderingar, ärliga, fnittriga, stora hjärtan, engagerade, som kommer med idéer, bryr sig om, lyssnar, belyser saker från olika håll, diskuterar, hjälper till på traven.
F.. vad tacksam jag är för det!!!!!

Walk and talk

med mycket fnitter.
Det måste ni prova, så himla avslappnande för både kropp och själ. Sehr schön!

Ich habe Deutschhumören. Ich will da gewesen, in einem pub gesitzen, und deutsch sprechen. Ich finde Deutschland sehr unterskattet. Nette leute, guten bier, viele schönen städter, spennende geschäften. Und vielleicht ein oder zwei nette Jugends...
JA, jag vet - min tyska är ringrostig men tror en tysk skulle fatta det mesta!

Vad kan orsaken vara att någon känner sig som en spyfärdig kenoboll innan avslutad dragning, där lottomaskinen är placerad på en vibrationsplatta?

Kär

i våren. Den är så himla härlig. Att idag ha kunnat strosa omkring i ett vackert och pitoreskt Torshälla i kortärmat med brallerna uppvikta, dragit på sig solglasögonen och känna hur solen värmer upp dig ända in i själen.

Sen finns det ju saker som grumlar denna just nu väldigt klara livsbägare. Men de blir så mycket lättare att fixa när solen skiner. Finlandsfärjesyndromet dock något att ta tag i kanske...

Den första vårvärmen är bland det bästa jag vet. I just love it!

Känning!

Du får reda på något som du visste, men hade "glömt bort". Du förstår inte riktigt varför det är som det är, någon känner något. VAD är det den känner egentligen? Vad kan och vill du göra åt det? Hur hanterar du det? Det sista du vill är att förstöra något, varken för dig själv eller andra. Vems behov står i centrum och vems behov bör stå i centrum?

Äventyr!

Livet är verkligen ett stort äventyr. Det händer saker hela tiden.
Både roliga och tråkiga, varma och kalla, hjärtliga och sorgliga saker.
Vissa saker kan man tänka att man skulle klara sig bättre utan, men samtidigt så är det ju de saker som händer i ens liv och de människor man möter som formar oss till just den vi är.
Ganska häftigt egentligen. Att i stort sätt varje litet möte bidrar till att påverka oss i en viss riktning.
Vart hade mitt liv tagit vägen om jag valt en annan väg hem från jobbet, om vi diskuterat skola istället för genus, om jag skulle gått upp 5 min tidigare på morgonen?

Går runt med en myskänsla i kroppen och funderar på vad som väntar bakom nästa hörn...

Skattjakt!

Skön eftremiddag - stolt att ha kommit under 30 min på 5:an.
Mysigt avslut på dagen med mat och trevligt sällskap i solnedgången ute vid Sundbyholm.
Vad mer kan man begära?

All is there, but there is one (quite important) thing missing... Vad tusan kan man göra åt det???

Händelsernas tid!

Det händer så mycket saker när våren gör sitt intåg. Saker avlöser varandra och höstens tristess försvinner. Kvällarna är längre och impulsiviteten ökar. Människor tar sig för fler saker och lever upp, du kan se glädjen i deras ansikten. Du blir mer uppmärksam på människor runt omkring dig än på vintern då du drar in huvudet i luvan och försöker skydda dig mot kylan. Allt blir mycket mer levande.

Det är härlig med alla små detaljer som helt plötsligt värmer ditt inre t.ex. de där små fåglarna som sjunger i trädet, blommorna som blev så fina i krukan på uteplatsen, rådjuren som står och betar på ängen, fåren som släppts ut i hagen, vitsippebacken som blommar så fint, att promenera längs ån som helt plötsligt lever igen, hitta små saker som gömts i snön men kommit fram i tö. Det finns så mycket små mysiga och roliga detaljer, det gäller bara att öppna ögonen och se dem. Vad ser du?

Lugnet efter stormen!

En härlig helg går mot sitt slut. Även om det självklart är skönt med lugnet just nu, så blev det väldigt tomt när M o P åkte. Vi har hunnit med så mycket. Det började med en sväng på stan med after work. Sedan en riktig superfredag med mycket trevligt umgänge. Det har bjudits på sightseeing, Slagstaglass, bilmek, cykelreparation, fönsterputsning, balkongstädning, konsert, god mat, promenader och mycket mer. Är tacksam och glad för att de varit här och för allt som förgyllt vår helg tillsammans.

Suck, så tomt det blev...

Leg!

Hahaha.
I did it again. Som vanligt fick jag visa leg på Systemet.
Snacka om att man börjar bli mallig...
Hur många av er där ute brukar få visa leg?

Telefon!?!

Hur kan ett enda samtal som är rätt trevligt i sig ändå få ens humör att vända så pass mycket?
Oftast brukar det nog vara så att du blir glad av samtalet, men icke...
Känslan du försökt drivit bort genom positiva saker kom tillbaks.

Det är i de lägena det gäller att se tillbaks på ljuspunkter från dagen som varit grunden till att bygga upp ditt glada humör du hade innan samtalet och se fram emot en mysig helg med M o P!

The Wall - se upp, rivning pågår!

Det är så mycket lättare att hålla hakan högt och segla fram som du alltid gör, även när det egentligen inte är så. Sänk istället garden och erkänn för dig själv vad vissa redan ser. Stark är kanske inte att alltid stå pall - för vad tjänar du på det?
Svacka är ett användbart ord. Lika lugn som vanligt, men med en "oro" som gör dig rastlös.

Tror du står pall, men när du blir räckt handen och följer med dras den sedan undan igen. Det hugger till lite i hjärtat och svider lite bakom ögonlocken. Irritation på dig själv för att du en stund trodde, hoppades. Tänker: håll om... What´s wrong? Varför bryr du dig? Varför inte bara gå åt andra hållet? Vad håller dig kvar? Ledsen men ändå inte.

Men tänk om denna någon finns närmare än du tror, gäller kanske bara att titta med rätt glasögon...

Längtan att resa bort, vara någon annanstans i en annan kultur. Men kanske det är så att det bara handlar om att vara nöjd och slå sig till ro. Varför tror vi att det är bättre någon annanstans?

Beslutsångest och vel står helt plötsligt på agendan. Why?

Viljan att ryck upp dig ekar i kroppen, du lever bara en gång och det är en massa saker som faktiskt är bra...

Ich bin mude!

Trött och frusen, är det mentalt eller fysiskt? Eller kanske både och?
Vädret växlar och så också humöret.

Ibland händer det något som får en att göra kullerbytta, du har inte egentligen förstått någonting, du slår knut på dig själv och stannar upp för en stund.
Vad är det du har sagt och gjort för att få en person att känna på ett visst sätt? Är det något du gjort eller har det egentligen med den personen att göra, vad den har med sig och hur det uppfattar saker?

Det här med våglängder står återigen högt på tankekartan.

En skön promenad och en latte från ett av stans bästa ställen har precis innjutits, livet är bra härligt när man njuter av det lilla...

DU

är viktig för mig, jag bryr mig om dig. Tro inget annat!
Det är väl bara så att man ibland har fokus på lite olika saker, men det betyder inte att jag tycker mindre om dig!

Nu är det en ny dag,med nya äventyr...

Upptäck E-tuna!

Konstigt det här med väder. Så fort den där runda gula grejen där uppe i himlien börjar lysa och dagarna blir längre kommer hopp och energi tillbaks.

Vädret sprack upp under kvällen vilket ledde till en joggingrunda i skogen. Trögt som tusan, men förbättrad tid och nöjd att ens ta mig ut. Efter det brukar det vanliga vara att åka hem, duscha, äta något oengagerat och sedan slappa i soffan. Men nej då. Det blev lax och couscous med sweet chili-kesosås. Efter detta en stund i soffan för att se solen stråla där ute. Det gick bara inte att sitta kvar.

Bilen styrde sin kos mot Sundbyholm för att se en otroligt vacker solnedgång. Efter detta en för mig ny väg till Torshälla för att spana in små mysiga gränder och otroligt vackra hus. Otroligt fint där. Lägg till detta att jag nyligen testade Slagstaglass för första gången. Staden som för mig har många blinda fläckar börjar vakna och pusslas ihop. Nu gäller det bara att lägga upp en plan för nästa utflykt. Tips mottages gärna!

Today is a new day!

Ny vecka, ny dag, nya händelser.
En helg full av upplevelser. Ett avslutat uppbrott som innebär en ny fas. Fint tacktal för den tid man varit engagerad, många kramar och frågan vad man ska göra på fritiden nu. Svaret blev att det vet jag inte riktigt, hinna umgås med de jag inte haft så mycket tid för innan. Inte vara lika bunden till möteshelger etc. Det kändes tomt när bilen styrde hemåt på eftermiddagen.
Perfekta avslutet på dagen blev en otroligt rolig fest där nya bekantskaper stiftades. Det är häftigt att möta en människa som det känns som man redan känner sedan innan men aldrig varken sett eller pratat med tidigare.

Det finns dock kvar en känsla av tomhet, det blev helt plötsligt så definitivt, så mycket tid och engagemang som har lagts ner. När skjortan med loggan på hängdes upp på galgen så blev den naturliga frågan om den någonsin kommer användas igen. Nöjd med beslutet, men ofta saknas ju inte kon förrän båset är tomt...

Ser nu fram emot ny fas med mer tid till allt och alla!

Separationsångest!!!

Den är rätt stor just i skrivandets stund. Även om beslutet vuxit fram under väldigt lång tid så känns det lite svårt just nu. Som jag skrivit tidigare så är det som en lång relation tar slut, denna närmare 8 år. Att komma till en plats där så många blir glad av att träffa en, man blir glad av att se dem och det finns så många minnen när man blickar tillbaks. Så många som jag följt och som följt mig under så många år. Där det varit både skratt, blod, svett och tårar.
Att veta att det inte är säkert att jag kommer träffa dessa människor mer någonsin. Det är organisationen som fört oss samman, vi är vänner där men kommer antagligen inte hålla kontakten. Inte med så många i alla fall.

Känns skönt samtidigt som vemodigt. En svårt känsla att beskriva. Undrar hur det känns när jag sätter mig i bilen imorgon och åker hem?
Lämna allt bakom mig på något sätt, som att ge sig ut på okänt hav. Jag vet ju att jag vill ha fler lediga helger, inte känna att jag alltid har mail att kolla och saker att fixa, mål att uppnå. Att kunna gå hem en fredag och känna att det gör inte så mycket om jag slösar bort en hel helg genom att inte göra någonting för jag kommer ha så många lediga helger. Frågan är bara vad jag kommer använda tiden till!?!

Jag är framför allt glad över ett längre samtal med en person som följts åt med mig under hela min tid i styrelsen. Vi är otroligt olika som personer, men har ändå mycket gemensamt. Det har funnits många olika stunder av olika karaktär tillsammans. Vissa stunder har vi inte alls förstått varandra, men genom dialog kommit till samförstånd. Vissa gånger nog arga, men alltid kommit fram till en lösning. Vi har förklarat saker för varandra, sett olika saker i gruppen som vi kunnat delge varandra. Det har pratats organisation såväl som privatliv. Vi har kunnat vara oeniga, men samtidigt stöttat varandra. Att vara professionella samtidigt som ett starkt systerskap funnits där, systerskap på det sättet att vi genom diskussioner alltid utvecklats med hjälp av varandra, en värmande hand på ryggen även då det blåst som mest. Resor och upplevelser, hotellrum, snarkningar, timslånga möten, galna bilfärder, öl på inpyrda utländska pubar, festmåltider, tävlingar, promenader, joggingrundor. Det är mycket som delats.
Jag hoppas du förstår vilken viktig del du varit i min utveckling som kvinna i en ledarroll.

Om jag får önska så slutar inte "vår" resa här!!!

Hm...

Det är intressant att gå tillbaks och läsa sin blogg, se hur tankar och funderingar växlar i nyans och färg. Sista dagarna är ingen höjdarläsning, men samtidigt lite skönt att skriva ner sina funderingar någonstans. Bloggen är ju trots allt ett forum för en själv och de som läser gör det på egen risk. Trodde aldrig bloggen skulle kunna ha denna funktion för mig...

Livet är dock bra festligt. Ibland kan det kännas som att man sitter på ett tåg som tuffar fram genom livet och det är bara att åka med och gilla läget. Det som händer det händer.
Vissa saker är roliga, vissa tråkiga och andra ganska flummiga eller skumma. Sådär då man inte riktigt fattar vad som händer. Som t.ex. att ha en konstig sms-diskussion om en doptavla när det går att plocka upp telefonen och ringa, när någon ska ha något på direkten som den inte saknat på tre år, att en promenad kan framkalla så många olika känslor.

Funderat en del på det här med våglängder sista dagarna.
Du är inte längre eller för tillfället på samma våglängd som någon du tycker om och bryr dig om. Den känns nervös i ditt sällskap men du hittar ingen anledning till varför den är det.
Du försöker hitta våglängden hos personen men det stämmer inte ihop, det går inte att nå fram eller så orkar du inte riktigt räcka till.
Du vill inte att det ska vara så, men vet inte hur du ska ändra på det. Antingen har du förändrats eller så kanske den andra har det. Kanske det bara är du som känner så, inte den andra.
Gäller kanske bara att rida ut situationen.

Get it out!

http://www.youtube.com/watch?v=aN5t0WQVwcg

Fokus please!

Inte riktigt min grej att inte vara glad och positiv, full av energi. Frustrerande i sig.
Det gäller att göra något åt det, att sätta fokus.
Men What´s the f...... problem och vad kan man göra åt det!?!

Faktorer som påverkar:

• den/det där
• vissa delar av arbetssituationen
• någon som är så självupptagen så jag snart kräks
• våglängder som inte stämmer ihop
• nulägessituation
• vädret
• saknad
• övrigt?

Men som en person brukar säga: det går över tills du gifter dig! Hehe. Den som uppfann ironisk humor borde få nobelpris för det är så skönt (men trevligast då den är hjärtlig).

Vingar för pengarna!

Det kommer ibland flera saker efter varandra som hopar sig, när en sak börjar bli behärskad kommer nästa. Precis innan du kommit över kanten för att stå stadigt igen kommer nästa sak som gör att du vacklar.

Ibland kan det finnas en längtan av att bara komma bort. Att få försvinna för en stund och sen komma tillbaks och allt är bra. Stanna ekorrehjulet och få andrum.
Det finns många olika sätt att komma bort på. Oftast är det lättare att komma ifrån mentalt för en stund, fysiskt kan vara mer svårorganiserat. Att balla ur för en stund funkar ibland, i andra fall behöver du en ordentlig time out. Frågan är nog bara när du behöver vad, och när andra behöver att du gör något av det.

Sikta

uppåt, lyft blicken och satsa framåt. Ett leende och något att skratta åt så blir livet mycket enklare och framför allt roligare.
Avslutar med en dikt jag tyckte mycket om när jag var yngre.

Att vara stark
Att vara stark är inte att aldrig falla,
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte att alltid orka skratta,
att hoppa högst
eller att vilja mest

Att vara stark är inte att lyfta tyngst,
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är att se livet som det är
att acceptera dess kraft
att ta del av den

Att falla till botten,
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit

Imorgon är en ny dag!

Önskelista!

• Kramar
• Värme
• Sömn
• Öppen spis med korvgrillning där man kan sitta och pilla med en pinne i brasan
• Något riktigt starkt
• Klarhet
• Formatering
• En filt i en skön soffa
• En riktig snyftfilm

Tomt

Sköldpadssyndromet igång för att minimera skadan.
Det som inte hunnits räddas får läggas i ryggsäcken.

Flickrum, 5 år och en gosenalle står på önskelistan.

Tacksamhet!

Igår på sista lektion blev det en sekund då världen plötsligt stod stilla igen.
Jag stod ute på skolgården och såg på när elever åkte inlines. Andra elever gick ut och in i de olika byggnaderna. De var så stora men samtidigt så små. Inte så länge sedan jag var elev själv.

Men jag har blivit stor, jag har ett eget liv och står på egna ben. Det har gått bra för mig. Än så länge finns det så otroligt mycket att vara tacksam för. Visst finns det saker som gjorts mindre bra, som man inte är så stolt över men samtidigt har dessa bidragit till att man är den man är. Det bästa är nog att acceptera dessa saker/händelser och se att de på något sätt ändå varit viktiga för att jag blivit jag, annars hade jag varit någon annan.

Det slog mig då igår att jag har så otroligt mycket. Jag har familj och vänner, jag har ett bra jobb, jag har en schyst lägenhet med grejer som jag egentligen inte behöver men som jag tycker om, jag har en cool (i mina ögon) bil, jag har en tillvaro som (oftast) är tillfredsställande. Att kunna promenera längs ån, dricka kaffe i solen, röra sig fritt, komma ut i skogen, umgås, göra det man vill.

Det finns så otroligt mycket att vara tacksam för. Det är viktigt att vara tacksam för det man har, inte sakna det man inte har. Detta är något som vissa av mina resor har fått mig att känna och inse allt starkare. Det får mig att le åt livet!

Förstår

mig inte riktigt på...


Men kanske inte meningen heller.
Avverkat 5 km i skogen idag igen, segt som tusan men samma tid. Finns hopp om livet.
Nu blir det till att ladda inför singstar ikväll, för de som vågar.....

Fredagar!

Det är något skumt med fredagar, på något sätt kommer allt till sin klarhet efter en rätt intensiv vecka.

Började med ett bh-köp som är en lång historia, trött som tusan blev det 5 km jogging i Årbyskogen. Ganska nöjd att helt otränad avverka det på 33 min (även om det är en usel tid egentligen).

Efter det klarnar saker. Exempelvis varför grinigheten har varit ett tecken sista dygnet, synen på saker som hänt och konsten att lägga saker bakom sig.

Med värkande ben blir det nu "ut på nya äventyr" som är en del av en låt!

Våren i staden!

Var ute och gick tidigare ikväll. Många var ute och gick. Härligt att se alla glada och nöjda miner. Människor har börjat leva igen efter vinteridet och det är härligt att uppleva en stad i vårljus för första gången - finns helt plötsligt så mycket vackra platser, mysiga promenadvägar, nya upptäckter.

Längs ån satt en man och målade av vattnet och byggnaderna på andra sidan. Han såg så harmonisk ut. För en stund skulle det vara häftigt att få vara hans penna, där han tar med en på en resa där en bild byggs upp, bilden som han ser just då, det han lägger in i den.
Få vara en del av hur han upplever sammanhanget!

Tack

för en supermysig blogg cybervännen min, ser fram emot att träffa dig snart lite mer in reality!
Visst är den fin alla ni där ute!?!

Har haft en super myskväll med en av de närmaste, skönt att ta ifatt lite efter att inte setts på ett tag. Härligt med en människa som känner en sådär riktigt väl, som vet hur man fungerar. Godis för själen!!! Skönt att vi ses väldigt snart igen!

Behövdes efter en rätt så griniga dag. En sådan där dag när du vaknar och är glad, allt känns bra och solen skiner dessutom.
Sen under dagen känner du dig bara mer och mer irriterad, rastlös, frustrerad och framför allt grinig. Tycker verkligen inte om att vara grinig...
Varför blir vissa dagar bara så? Även om det inte hänt något särskilt?
Men men, många bäckar små som man brukar säga...

Att vara känslig samtidigt som rätt okänslig.
Sånt som berör kommer väldigt nära, sånt som är rejält tröttande tar fram den okänsliga sidan och det växer ut små horn i pannan. Learning the truth hard way blir ett rättesnöre att förmedla dit det behövs då.

Handlar nog om att det är slöseri av en mängd olika saker då något görs mer komplicerat än vad behöver vara.

Med gott mod blickas det dock fram mot en relativt lugn men spännande helg på många olika vis!

Resvärdar!

I morse gick jag över torget på väg till jobbet. Det första leendet för dagen kom när jag såg resvärdarna arbeta med busspassagerarna. De hjälpte personer med rulatorer och barnvagnar, log och skrattade, pratade med resenärerna.
För vissa kan detta möte vara det första mötet för dagen där de prata med någon, kanske ett av de få mötena för dagen till och med.
Det kändes värme långt in i själen när världen för en sekund stod stilla och jag såg detta.
Stor uppskattning till alla gulvästade resvärdar som så ofta annars jobbar i det tysta!

Blixtrande/växande

Det här med kärlek är spännande.
Hur vi reagerar och hur vi blir. Hur vi hanterar det och hur vi mår utav det.

Efter lite msn:ande så dök det upp en fundering.
Två helt olika sätt att börja en kärleksrelation, men där båda mår KANON på sitt sätt.

En stormande förälskad, där allt flyter som på moln, mår så bra. Allt klaffar. Det gnistrar, det är helt rätt helt enkelt.
En annan känner mer en stark positiv grund som kan utvecklas till något väldigt bra. Där det är väldigt trevligt och kul att umgås, mycket gemensamt, det tas ett steg i taget, fjärilar, värme inombords. Det känns också helt rätt.

Sen 1 miljon olika sätt till att bli förälskad - alla helt underbara...

Hur du blir när just DU blir förälskad beror nog mycket på din personlighet, den person du möter och dina tidigare erfarenheter.

Alla som varit där håller nog med om att förälskelsestadiet är ett av de härligatse tillstånden att befinns sig i - oberoende av hur länge det sedan varar...

Error!

Ibland kan det kännas som att något/någon får en att känna sig proppmätt, sprickfärdig, minsta lilla till så kräks du. Du lyssnar och lyssnar och lyssnar, men får du någon fråga tillbaks hur läget är med dig. Samtidigt tycker du om och bryr dig om personen.

Till slut känns det som error i hjärnan, du kan inte tänka längre, överfullt i minnet och tanken, det är överhettning. Men inte pga dig själv utan för någon annan. Hur reagerar du då?

Är det så att vissa är så upptagna och inne i sig själva att de pratar och pratar och pratar, men har inte förmågan (i alla fall just då) att ge tillbaks?
Det känns ok om det är så under perioder, men när det känns som om det är hela tiden? Vad gör du då?