Separationsångest!!!

Den är rätt stor just i skrivandets stund. Även om beslutet vuxit fram under väldigt lång tid så känns det lite svårt just nu. Som jag skrivit tidigare så är det som en lång relation tar slut, denna närmare 8 år. Att komma till en plats där så många blir glad av att träffa en, man blir glad av att se dem och det finns så många minnen när man blickar tillbaks. Så många som jag följt och som följt mig under så många år. Där det varit både skratt, blod, svett och tårar.
Att veta att det inte är säkert att jag kommer träffa dessa människor mer någonsin. Det är organisationen som fört oss samman, vi är vänner där men kommer antagligen inte hålla kontakten. Inte med så många i alla fall.

Känns skönt samtidigt som vemodigt. En svårt känsla att beskriva. Undrar hur det känns när jag sätter mig i bilen imorgon och åker hem?
Lämna allt bakom mig på något sätt, som att ge sig ut på okänt hav. Jag vet ju att jag vill ha fler lediga helger, inte känna att jag alltid har mail att kolla och saker att fixa, mål att uppnå. Att kunna gå hem en fredag och känna att det gör inte så mycket om jag slösar bort en hel helg genom att inte göra någonting för jag kommer ha så många lediga helger. Frågan är bara vad jag kommer använda tiden till!?!

Jag är framför allt glad över ett längre samtal med en person som följts åt med mig under hela min tid i styrelsen. Vi är otroligt olika som personer, men har ändå mycket gemensamt. Det har funnits många olika stunder av olika karaktär tillsammans. Vissa stunder har vi inte alls förstått varandra, men genom dialog kommit till samförstånd. Vissa gånger nog arga, men alltid kommit fram till en lösning. Vi har förklarat saker för varandra, sett olika saker i gruppen som vi kunnat delge varandra. Det har pratats organisation såväl som privatliv. Vi har kunnat vara oeniga, men samtidigt stöttat varandra. Att vara professionella samtidigt som ett starkt systerskap funnits där, systerskap på det sättet att vi genom diskussioner alltid utvecklats med hjälp av varandra, en värmande hand på ryggen även då det blåst som mest. Resor och upplevelser, hotellrum, snarkningar, timslånga möten, galna bilfärder, öl på inpyrda utländska pubar, festmåltider, tävlingar, promenader, joggingrundor. Det är mycket som delats.
Jag hoppas du förstår vilken viktig del du varit i min utveckling som kvinna i en ledarroll.

Om jag får önska så slutar inte "vår" resa här!!!