Det är intressant att gå tillbaks och läsa sin blogg, se hur tankar och funderingar växlar i nyans och färg. Sista dagarna är ingen höjdarläsning, men samtidigt lite skönt att skriva ner sina funderingar någonstans. Bloggen är ju trots allt ett forum för en själv och de som läser gör det på egen risk. Trodde aldrig bloggen skulle kunna ha denna funktion för mig...
Livet är dock bra festligt. Ibland kan det kännas som att man sitter på ett tåg som tuffar fram genom livet och det är bara att åka med och gilla läget. Det som händer det händer.
Vissa saker är roliga, vissa tråkiga och andra ganska flummiga eller skumma. Sådär då man inte riktigt fattar vad som händer. Som t.ex. att ha en konstig sms-diskussion om en doptavla när det går att plocka upp telefonen och ringa, när någon ska ha något på direkten som den inte saknat på tre år, att en promenad kan framkalla så många olika känslor.
Funderat en del på det här med våglängder sista dagarna.
Du är inte längre eller för tillfället på samma våglängd som någon du tycker om och bryr dig om. Den känns nervös i ditt sällskap men du hittar ingen anledning till varför den är det.
Du försöker hitta våglängden hos personen men det stämmer inte ihop, det går inte att nå fram eller så orkar du inte riktigt räcka till.
Du vill inte att det ska vara så, men vet inte hur du ska ändra på det. Antingen har du förändrats eller så kanske den andra har det. Kanske det bara är du som känner så, inte den andra.
Gäller kanske bara att rida ut situationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar