Hela livet är som virkade trådar som hänger samman på en massa olika sätt, ibland är mönstret så fint medan det på sina håll finns små felvirkningar. Livet är precis som en spindelnät. Något du gör nu kan bero på saker som hänt långt tidigare, saker du tror du hanterat och lämnat bakom dig men som satt sådana spår. Du blir arg på dig själv för att det fått göra sådana avtryck i dig, men vad leder det till? Det bästa du kan göra är att nu äntligen göra någonting åt det.
Att du tillät att det blev som det blev då hänger ihop med saker som hänt tidigare och allt detta leder till att du reagerar som du gör idag.
Det har varit mycket som hänt och självklart ställer du dig själv frågan du även fick idag om hur du fortfarande står på benen. Samtidigt som du kan tycka att det varit då mycket, så är det samtidigt mycket av detta du inte riktigt kan ta på. Saker som ibland verkar så banala. Men det är väl så att dessa småsaker är en del av virrvarret i spindelnätet.
Du ser på dig själv och funderar på vilken väg du ska gå, vad du vill välja. Det är inte lätt, men du vet att det är upp till dig.
Du ser någon framför dig, någon som på så många sätt påminner om dig själv i vissa avseenden. Tankar och känslor. Du ser att något känns i hjärtat, att det finns en stark känsla av något och du berörs självklart av detta. Du ser de blanka ögonen som säger allt, ord är inte alltid det viktiga.
Mörkret sänker sig och du likaså, du undrar hur du ska få ihop allting.
Du är trött, så jättetrött.
Du längtar till känslan av oändlighet, om det är havet eller fjället kvittar.
PS. Tänker inte ursäkta mig att det var länge sen jag skrev, lusten föll plötsligt på igen och då finns du där bloggen. DS
