Tack

bästa Sanna för en så fin design på bloggen, känns så mycket mer jag. Och du kunde få ut den bild jag hade i huvudet och försökte beskriva för dig - du fick ut det och lite till. Superduper!

Har haft en helmysig dag då jag fått träffa nytillskottet i familjen som är hur mysig som helst. Ca två månader yngre än Nora. Idag förstod jag hur föräldrar kan känns det när de tycker att barnens uppväxt springer på så otroligt fort och att man glömmer hur små de varit. När vi la Nora bredvid sin lilla kusin så kändes hon så otroligt mycket större. Månaderna gör sitt, för lilla kusinen är verkligen tidig för sin ålder på mycket.

Jag fick även mysa med mina underbara prinsar som jag tycker så otroligt mycket om. Jag såg till att få lite egentid med var och en av dem vilket kändes skönt, jag vill ju inte vara fastern som glömmer bort dem bara för att jag får egna barn.

Imorgon ska jag ut och äta med mina bröder. Ska bli häftigt att sitta ner bara vi tre och hinna prata. Senast vi var bara vi tre är tre år sedan då vi tog oss en fika. Mina bröder är så viktiga för mig och det ska bli riktigt mysigt.

Saknar P där hemma och livet där, samtidigt är det kul att få lite "vardagstid" här "hemma" i Finspång. Jag kan ju ofta sakna att inte bara kunna åka över till familj och så. Igår var det Viberga med mamma, idag fick jag en fika med pappa på centrum och eftermiddagen hos bror med familj. Det är många små detaljer i vardagen jag sett idag som jag njuter av att få delta i, men som samtidigt får mig att ibland faktiskt fundera på varför vi bor där vi bor...

Men jag älskar ju den platsen också! Det är inte lätt när det är svårt, när du önskar du kunde få två världar att vara på samma plats!

Under konstruktion

Ser bloggen konstig ut eller kanske bara rentav trist? Det är för att den görs om.

Håll mitt hjärta!

http://www.youtube.com/watch?v=LOj2owkg7S0

Ett år har gått nu, det är svårt att förstå. Det känns så avlägset samtidigt som så nära. Många tankar går till vad vi gjorde för exakt ett år sedan, hur de sista dagarna såg ut och hur det var. Vi saknar henne alltid, vi saknar henne i varje andetag, vi saknar henne i allt vi gör - att inte få dela det med henne.

Även om vi är övertygade om att hon skickade ner lilla Nora till oss för att göra livet ljusare, så är det så många gånger vi tänker att vi skulle vilja dela detta med henne. Hon hade varit så glad, hon hade varit ett sådant stöd och en sådan hjälp.

Nu får hon sitta uppe på molntappen och glädjas med oss istället. Alltför långt borta.

Det är helt enkelt så sorgligt, vi vill inte att det ska vara såhär men det går inte att göra något åt det.

Idag har det gått exakt ett år, ett år där det hänt så mycket.

Men livet blir lite ljusare av att vakna upp till en glad liten Nora som ligger och skrattar, sprattlar, gäspar, myser, låter och pruttar. Och allt på nästan samma gång.

Du är vårt lilla mirakel!

Privilegium

att få vara föräldraledig så länge som man får i Sverige. Om jag hade bott i Tyskland, USA eller liknande skulle jag nu ha börjat jobba - vilket skulle kännas helt sjukt. Tänk att lämna bort sin lilla guldklimp när hon fortfarande är så liten. Usch och fy, och tack Sverige!

Spruttagningen gick bra och efter en hängig eftermiddag igår är nu Nora lika glad som vanligt. Apropå sprutorna så skar det lite i mammahjärtat att höra "det gör ont"-skriket och inte bara jag vill ha mat eller ny blöja.

Det är tur hon är så snäll, så hennes förvirrade och disträa mamma får chansen att komma in i mammarollen lite smidigt.

Som idag när vi var och handlade och fick avstämning, storhandlat dessutom. Hon började gny men jag klappade lite på henne och pratade med henne och sedan packade jag färdigt allt - medans personalen stod och snackade skit och tittade på...

Som idag när jag skulle städa av inför helgens besök och hon jobbar på i gymmet.

Man borde kanske inte vara trött av att vara hemma, men jag måste erkänna att jag känner mig lite sliten. Trött och lite sliten. Kanske är det att jag börjar landa i allt detta och då kommer tröttheten ifatt. Vem vet...

3 månader

Idag är Nora 3 månader. För exakt 3 månaders så här dax låg jag på förlossningen, hade verkar, hade precis fått epidural och lustgas och förlossningen började därmed bli en häftig upplevelse. Igår såg jag ett program där de pratade om natten mellan 21-22 december 2010 - jag blev helt varm inombords och tänkte att det var ju då vi påbörjade resan att få ut Nora till oss.

På morgonen nu har jag tittat igenom bilderna vi har från förlossningen och Bb, det är häftiga känslor och minnen som tornar upp sig. Tack vare en gravid vän tornar även graviditeten upp sig, en graviditet som känns så otroligt avlägsen. En graviditet som var ganska okomplicerad, förutom att det var rött lugnt där inne. Jag minns dock sista tiden när kroppen blev tung, när det tryckte på neråt så fort man inte intog ryggläge, dålig sömn pga att kroppen gjorde ont hur man än låg. Jag minns förväntningarna, klapparna på magen och pratet med den lilla där inne. Nästa graviditet ska jag försöka att inte jobba in i det sista och att inte renovera det sista vi gör. Heltidsjobb och renovering tog lite väl hårt på kroppen och kanske det en anledning att Nora kom tidigt.

Vi har det så bra med vår Nora, hon är så himla snäll. Är lätt att ha att göra med, roar sig själv längre stunder, lätt att ha med sig, sover bra. Hon är nog rätt trygg i sig själv den lilla tösen.

Sista veckan har vi börjat med att gå upp och lägga Nora runt kl. 20. Vi kör läggningsrutinen med amning och nattkläderna osv. Vi myser lite tillsammans innan vi lägger ner henne i vaggan. Oftast har hon somnat direkt, men hon har även legat och tittat och filosoferat över livet. Igår fick vi gå tillbaks någon gång till henne och klappa henne på kinden. Hon somnar bra och vaknar någon gång efter 6-7h då det är amning. Tillbaks till vaggan och sova ett par timmar till. Ska det vara såhär enkelt?

Det enda som är lite segt är ju hennes morgonpigghet... Men 7-tiden är väl inget att gråta åt.

Jag är väl medveten om att alla barn inte är såhär och att nästa barn kan bli raka motsatsen. Det känns dock rätt skönt att få börja mammalivet med en tös som Nora, när allt är nytt och skrämmande och du inte har en aning om en massa saker.

Hon har börjat försöka gripa efter saker och igår låg hon helt plötsligt och höll i en av grejerna i babygymmet. Helt plötsligt kände jag mig som mammorna i Solsidan när jag låg på alla fyra och filmade och var exalterad över det.

Idag ska vi på babysim, förhoppningsvis hinner även P med. Det ska bli riktigt mysigt att bada tillsammans och se hur Nora reagerar, hur hon tycker om det. Hon gillar att bada balja och hon gillar att duscha. Just nu ligger hon bredvid mig i soffan och vilar sig i form till babysimmet!

Vadå disträ...

Jaja, jag får ta den, tycka det var lite pinsamt och gå vidare!

Så här gick det till:

Idag knallade jag och Nora iväg till BVC. Först vägning, mätning etc. Nora väger nu 4400 efter att ha gått upp 320g på två veckor, helt normalt och mamma är lugn. Tar på Nora kläder osv för att gå in till BVC-sköterskan som väntar i nästa rum. Idag ska vi ha "mamma-samtal" vilket innebär en koll på hur mamman mår rent psykiskt.

Nora börjar skrika av magknip samtidigt som jag ska försöka skriva i ett papper, självklart lite stressad av situationen och lyssnar inte helt vad sköterskan säger mer än att hon tar Nora så att jag kan fylla i pappret. Sköterskan tycker det är kul att få "rätta" mitt papper eftersom jag är lärare...

När jag fyllt i det ska vi gå igenom det och sköterskan ser lite oroad ut, vilket förvånar mig eftersom jag tycker jag mår bra.

Frågorna var sådana som om man känt sig ledsen och nedstämd och till vilken grad, om man oroat sig, hur man sovit etc. Vilken nybliven mamma har inte fällt några tårar när hormonerna sprutar, vilken mamma oroar sig inte någon gång för sitt barn? Känner du någon som inte gjort detta?

Jag förklarar att det var ju omvälvande i början att få barn, hormoner som sprutade , bröst som värkte och hela livet var självklart underbart samtidigt som man var livrädd.

Sköterskan påpekar då den lilla detaljen att det längst upp på pappret står att det handlar om hur man känt sig de senaste 7 dagarna.

Oooooops säger jag och skämtar till det om att jag läser instruktionerna som eleverna ibland gör.

Jag får svara om på vissa frågor och vips så är jag godkänd.

Tack för det!

Kommunikation

Visst är det för härligt, det här med att förstå varandra.

Nora har varit torr i huden på vissa ställen och vi har då fått rekommendationen att smörja in henne med olja. Det handlar om pannan och vid öronen

P vet att detta ska göras, men behöver på minnas ibland.

Denna morgon frågade jag om han smörjt in vid öronen vilket han inte gjort, när han kommer tillbaks med Nora efter att ha gjort det så är det inte oljat där hon är torr. Jag frågar honom om han inte smörjt, men jo då det har han - han har ju smörjt öronen. Det var bara det att han inte smörjt där hon var torr, utan smörjt öronen (öronsnibbarna och så och alltså inte framför öronen där hon var torr).

Jag frågar varför han smörjt öronen och inte där hon var torr, men han visste inte riktigt. Han hade bara gjort som jag sagt.

Vi skrattar gott åt det hela!

Vardagen

Vardagarna går så extremt fort, fattar inte var dagarna tar vägen.

Det är morgon och jag funderar vad jag ska göra av dagen, sen helt plötsligt är det kväll o P kommer hem.

Nora sköter sig som fisken i vattnet, bortsett från hennes magknip på kvällarna som skär i en mammas hjärta. Vi har mycket mys, ikväll ska vi mysa hela kvällen i soffan då P är iväg.

Idag har vi storhandlat för första gången, Nora sov konstant och så många människor log mot henne och kommenterade hur söt hon är - som om jag inte vet det ;)

Det är kul med barn, får människor att smälta och vara trevligare!

Vi börjar bli alltmer mobila och ger oss iväg både själva och som familj. En resa till Vemdalen med skidåkning, restaurangbesök och liknande gick utan några trassel. Även om Nora satte sin pappa lite på prov när jag kopplade av med skidåkning. Skidåkning är riktigt bra för att få koppla bort allt ansvar ett tag som har med barn att göra. För att kunna åka behöver du fokusera på skidåkningen och släpper därmed allt annat, otroligt avkopplande och välbehövligt för en stund - även om jag inte skulle byta livet mot något annat i hela världen.

Barn is the shit! I just love it!!!

Nu hoppas jag huvudvärk, trötthet och halskänningar inte bryter ut i en förkylning, bäddar ner mig o Nora i soffan och har soffmys resten av kvällen!