Det känns

starkt, det känns ärligt, det känns på riktigt, det känns framtid. Värker i kroppen.

Ett myller av vägar!

Livet kan vara bråkigt, det kan jävlas med dig, det kan ge dig ärr som går långt in i själen som kanske aldrig läker helt, det kan vara tufft att ens orka gå upp ur sängen. Du förstår inte alltid varför livet ska vara så svårt. Men skulle du inte uppleva de tunga stunderna och ta emot dem så gott du kan så upplever du heller inte lyckan lika starkt. Lyckan över att vara nöjd med dig själv som du är, lyckan över att det finns någon extra speciell i ditt liv som gör dig glad rakt igenom och som du mår bra av bara den ler, lyckan av att ha familj och vänner som får dig att må bra, lyckan över att göra saker som får dig att växa, lyckan över att ha det du behöver, lyckan över de små guldkornen i vardagen.

Alla människor värderar situationer utifrån sina referensramar, utifrån sina tidigare erfarenheter. Visst måste du förstå att dessa människor utgår från sin värld, även om det kan vara otroligt frustrerande då era världar inte har några gemensamma vägar. Personen förstår inte, lyssnar inte, kan inte ta till sig. Den pratar ständigt på och du lyssnar, vad händer när du har något att säga?
Tanken kryper på dig om du är lika dan i andra situationer, uppfattas du på detta sätt? Förhoppningsvis om så är fallet finns det någon som skulle sagt till dig.

Det är så mycket i vardagen som du kan vara ödmjuk inför. Det är du som avgör hur du vill bemöta nästa person, det är du som lyfter eller sänker andra beroende på ditt beteende.

Just nu upplever du mycket tacksamhet, du är glad över hur du har det, du mår bra. Det finns vissa saker som får ögonlocken att brinna till och hjärtat att värka, det gör ont men tar inte överhand. Det handlar mer om att du är ödmjuk inför livet!

Glad,

positiv, uppåt, på G. Tänk vad livet är härligt när det är sådär härligt förälskat.

Solen

skiner, kärleken frodas och det finns många bra människor omkring dig som du uppskattar mycket, du är glad - men inte rakt igenom. Du har det så bra, så varför vaknar då inte den där glada tjejen helt och hållet? Vad är det som håller tillbaks? Vad är det som gör att du inte håller dig uppe helt och hållet?
Är det för höga krav på vad som är bra och inte, hur det borde vara?
Kanske det helt enkelt är så att det är förändringar som skett sista tiden som satt sina spår och det tar ett tag innan det sätter sig, innan du är helt trygg i det?

Ja, det finns säkert en massa svar och du vet att det finns ännu mer frågor. Vissa personer är väldigt bra på att ställa dem, du uppskattar det även om du inte alltid är motaglig - fan det blev ju besvärligt för det handlade ju om Dig. Det mest frustrerande är nog att du inte är så där glad och sprudlande som folk "förväntar" sig att du ska vara och att du därmed inte lyfter andra på det sätt du brukar.

Det kanske helt enkelt handlar om att sluta tänka ett tag, sluta fundera och analysera. Bara flyta med och se vad som händer. För det händer ju en hel del roliga saker.

Varför kan inte en härlig känsla bara få hänga kvar?

Härligt

att umgås med sina nära och kära. Att hinna sitta ner och prata, busa och greja. Att få hjälp av pappsegull med bilen, äta mammsegulls mat osv. Ofta ett tomrum när hemfärden tar vid och vetskapen infinner sig att det tar ett tag innan ni ses igen. Saknar dem verkligen, att inte ha den alldagliga kontakten och åka över på en fika när lusten infinner sig.
Skillnaden den här gången var dock att hemfärden inte behövde avverkas själv, även om medpassageraren snarkade för fullt... Men kanske inte så konstigt efter all psykisk påfrestning!

Armen värker efter ett tennispass, första gången på många år men tydligen var resultatet bättre än förväntat.

Irritation över vissa personers egoism, som ska synas och höras över allt och alla. Andra ansikten uppskattas att ses igen. Tänk om du fick välja...

Veckan som kommer består av vissa orosmoln, men kommer förhoppningsvis avslutas på bästa sätt. Alltså med en rejäl dagen efter-känsla och svampskog.

Beslutat!

Varför gå runt med sina höga murar och integritet som sträcker sig långt upp i atmosfären? Varför sätta på sig en mask och låtsas att saker är bra när de inte är det inför människor du har förtroende för? Människor som står dig nära är bättre att inviga i dina funderingar och kunna få deras syn på det som tynger dig eller det du funderar på. Du märker att när du väl börjar öppna upp dig så löser sig saker på ett bättre sätt. Du får ur dig det istället för att lägga undan allt i ryggsäcken. Detta ändrar du inte på över en natt, men värt att sträva mot!

Stommen

En stadig ek av två starka viljor som är som en stomme, grenar som viner i luften och kan inte riktigt vara still. De hittar inte balansen, yrväder. De är förvirrade, kommer inte ihåg saker, läser inte in sig, tar inte tillräckligt ansvar och det är alltid något annat som är viktigare. Grenarna skjuter nya skott som de inte ger tillräcklig näring för att växa. Trädstammen är den som håller ihop alltsammans, löser situationer och får rensa upp efter grenarnas nedskräpning.
Hur får du dessa grenar att lugna ner sig och fokusera, att vilja ta ansvar och höja nivån?

Det finns så många fina platser överallt i världen. Vackra vyer och hänförande utsikter. Det finns så mycket kvar att se, så mycket kvar att uppleva.

Varför bor det så många människor på platser som inte är särskilt vackra? Jag vet att det finns måsten och att smalen är som baken etc. Men i alla fall!?! Varför bor jag här och inte där?

Det finns en stark förkärlek till olika träd. Detta träd uppe till höger är flera hundra år gammalt. Tänk hur mycket detta träd har sett och upplevt, människor som har passerat. Det växer sig starkare med tiden åren och blir bara allt vackrare. Fascinerande tycker jag.

Helgen får både ris och ros.

Det var lika tungt som vanligt att ta sig upp i morse, om inte värre. Vädret blir alltmer höstlikt och i morse hade det behövts vantar. Det är 15 september men känns som slutet av oktober. Det är med delad känsla detta väder intas. Det hade varit skönt med mer sol och ljus, samtidigt som höstburret innebär mer smålampor och tända ljus där du myser ner dig under en filt i soffan.

Dagen består av jobb, besiktning och träning. Funderar just nu på vilket som är det roligaste...

Fast

pa en flygplats pga punktering. Alla gillar vi SAS...

Det ar bra att aka ivag ibland. Du far ett avbrott i vardagen, traffa harliga manniskor fran ett annat land, se manliga varelser i kjol, inta god mat och dryck, ha intressanta diskussioner. Men framfor allt far du perspektiv pa saker och ting. Saker du klurat pa och saker du inte vetat riktigt vad du ska gora av. Aven om du inte hittat nagra fullstandiga losningar sa kommer du narmare karnan, du ser samband och nagra aha-upplevelser uppenbarar sig.

Det ar aven skont att kanna langtan...

Resor ar bra pa manga olika satt!

Wii FIT

ÄR DEN ROLIGASTE TRÄNINGEN JAG NÅGONSIN VARIT MED OM. SJUKT KUL, NI MÅSTE BARA PROVA!!!!! OCH NÄSTAN LIKA KUL ATT KOLLA PÅ - DU SKRATTAR HEJDLÖST!!!

You make me feel soo great!

Livet borde leka
Du borde inte neka
Den sprudlande känslan att flöda
Men ditt hjärta kan inte bara glöda
Det kan vara så lätt
Så varför går saker snett
Varför kan du inte bara glida med
Du känner dig sned
Du vill all glädje sjunga ut
Men din energi tar alltför fort slut
Det är som en stor knut
Hur kan den lösas ut?

Klängväxt!

Det är som om en klängväxts alla grenar slingrar sig omkring dig, både på in- och utsidan.
Du vet inte riktigt var du ska göra av dig själv.
Det är mycket som är så bra, samtidigt som det händer saker/finns situationer som gör dig låg. Du har en känsla av sprudlande glädje, men samtidigt nedstämdhet.
Klängväxten drar och sliter i dig från olika håll och du vet inte riktigt vilket ben du ska stå på eller var du ska ta vägen.
Det kryper i kroppen och rastlösheten infinner sig.
Skratta eller gråta? Eller kanske båda?

Vad händer

när motivationen och inspirationen på jobbet är som bortblåst?
Du hade en massa bra idéer i somras som du tänkte genomföra när du började jobba igen. Nu har du jobbat i flera veckor och får dem inte gjorda, du tar helt enkelt inte tag i dem. Du sätter dig vid datorn och ska börja, men sen får du helt enkelt inte arslet ur vagnen. Du kan bara inte.
Vad gör du då? Vad kan du göra åt det?

En helg

som var så bra. Gick snabbt men samtidigt kändes det som det hanns med en massa.
Att möta människor som du tidigare i livet haft runt dig dagligen, som du kämpat och slitit med, som du skrattat med, är härligt. Även om det bara är vissa du haft kontakt med efteråt så finns det ömsesidiga gillandet där hos de du möter. En fd arbetsplats med allt vad det innebär. Tråkga minnen, roliga minnen. Det är då du kommer på hur mycket du tycker om dessa människor du inte längre har någon kontakt med. Du har en plats hos dem!
Du känner en viss saknad, förra jobbet innebar en mindre arbetsplats där du kände helhetsansvar, där alla mötte alla. Då var du inte nöjd, men idag kan du sakna.

Strosa runt på en plats du gillar, med katterna runt benen och njuta i solen hos människor som alltid har öppna armar.

En natt är så kort tid, men härligt att känna längtan och att senare få landa i den där famnen.