Ja, jag vet

att bloggen är skittråkig just nu. Don efter person som man brukar säga...

Efter någon veckas djupdykningar så infann sig igår några insikter och därmed något av ett lugn. Helt plötsligt bara sådär.
Allt kan inte vara bra hela tiden, men samtidigt handlar det så otroligt mycket om hur du ser på saker. Vilka glasögon du väljer att se igenom. Så länge det finns potential och du känner att du vill jobba för något, så kommer det gå. Det kanske inte alls handlar om det där problemet och hur du ser på det, kanske är det helt enkelt så att du själv är problemet för att du ser på saken på ett visst sätt? Du är heller kanske inte själv i problematiken, många bäckar små som förenar sig i ett gemensamt världshav. Saker utvecklas, de är inte 100% från början för hur kul skulle det vara då?
Det är intressant med allt det där vi plockar med oss i vår ryggsäck, hur det långt senare fortfarande kan påverka oss så starkt. När du studerar dina reaktioner och sätt att hantera saker inser du var det kommer ifrån. En stark önskan om den berömda delete-knappen finns till vissa saker, men samtidigt skulle du inte vara du om du kunde trycka in den så fort livet snurrade till för dig.

Nog med floskler, trött på blaj blaj om livets mening och sånt shit. Det spär bara på huvudvärken. Nu är det helg och vi funderar på om vi ska ha slatt-kväll imorgon. Någon som är sugen?

Ursäkta språket

men jag är så djävla in i helvetes trött på floskler, skitsnack, osanningar, folk som enbart gör saker för sin egen skull, inte lyssnar på andra utan bara har sig själv i fokus och som inte är raka!

Initiativ!

En av alla funderingar kretsar kring initiativ. Det är ju så att på något sätt är det upp till dig själv om du vill ha en förändring. Du kan inte sitta och vänta på att den du vill ska göra något gör just det, för kanske vet den inte ens om att du vill det. Det gäller nog att du själv visar hur du vill ha det, att du tar initiativ och att du gör något åt det.

Tänk vad det kan vara bra att prata och bolla saker med någon annan än sig själv...
Även om det inte pratades om just det du klurat på, så kan det leda fram till att du ändå inser vissa saker.

Det finns

många tankar och funderingar just nu om egentligen allt och inget. Men så få ord, svårt att få ut dem och skriva något. Någon som vet ett botemedel?

Älskade Du!

Blev så sjuk glad av att prata med dig idag. Vi har varit dåliga både på att ses och höras. När du sa att vi inte setts sedan augusti så blev jag helt stum. Du människa som känner mig så väl. Kände efter samtalet att den där tomma delen fylldes upp igen och allt var som vanligt. Även om detaljerna inte finns ännu, så finns helheten lite närmare.
Du är så viktig!

Och du gumman, vi är absolut inte som du vet vem...

Det gör mycket

att hinna bara få vara, få ordentligt med sömn samt någons förståelse och omtanke.

Jag är totalt skitslut - vill hem och bara vara!

Så skönt med broder, han förstår läget och vad det innebär när man säger att man är Lind-trött...

Nytt

snabbt internet, gud vad härligt! Nu är det bara en snygg Mac som saknas...
Haft en bra dag i Stockholm, sett mycket och fått prata rejält med engelska - me like.
En viss frustration hade dock uppkommit under dagen. Att då få komma hem till en person som dirket får en att skratta, fixat käk och kramar om en så det bara känns sådär skönt - det är lyx!!! Me like even more!!!

Att kunna simma!

I morse, hör och häpnad, var jag på gymmet. Jag vet att det låter chockerande, men det var riktigt skönt. Men i alla fall, från gymmet ser man simhallens bassäng. Det var flera lågstadieklasser som var där och simtränade. Det var intressant att uppifrån gymmet kunna se hur barnen simmade bröst- och ryggsim, hur de tog simtagen på rätt sätt och tog sig framåt. Exemplariska simtag som syntes att de lärt sig ordentligt från grunden. Tänk hur fördelaktigt det är i Sverige att vi faktiskt har simträning i skolan, att alla barn i åk 5 ska ha lärt sig att simma. Nu vet jag att det inte alltid är så, men målet finns och många barn lär sig faktiskt simma. Tänk vilken livförsäkring!

Tankarna för mig tillbaks till mitt förra jobb. Jag tänker på barn som inte gått i svensk skola från början och som inte har kulturen hemifrån att lära sig simma. Efter mycket slit och övertalande fick jag dessa tjejer att få hoppa i bassängen och vänja sig vid vattnet. Efter ett tag började simningen komma igång och lyckan i tjejernas ansikten kommer alltid att finnas hjärtat, alltid nära till hands. Dessa tjejer var så oerhört glada för vad de fick, inte ledsna för vad de saknade!

Sambo =

Enligt nationalencyklopedin är sambo = två personer som lever tillsammans utan att vara gifta. De lever tillsammans under en längre tid och delar på utgifter och det som ska göras i hemmet.
Sambolagen säger även den en hel del.

Det är intressant när två människor helt plötsligt ska leva tillsammans fullt ut. Båda har sin syn på saker och ting, oftast ganska lika men ibland skiljer det sig åt oftast beroende på erfarenheter. Det är lätt att bara följa flowet, men samtidigt bra att ha koll på saker som rör vad det egentligen är som gäller. Att följa känslan, men ha en tå kvar i verkligheten. Du vill dock leva det fullt ut och inte ha ett "om" hängande över er, för vad inger det för framtidsförhoppning?

Det har hänt

en massa konstiga saker. Det är en massa grejer som flyttat in i mitt hem, möbler och liknande. Sen är det även en man som flyttat in. Hans namn står på dörren, hans kalsonger ligger i en hög på golvet och det avrakade skägget ligger i handfatet. Hur hände allt detta egentligen?

Har ont i hela kroppen, värker och stramar i rygg och muskler. Inte nog med en flytt, utan en flyttstädning stod på programmet och jag hade turen som fick städa köket...

Supertack till alla er som både fysiskt och mentalt var med och hjälpte till med flytten. Utan er hade det inte alls flytit på så bra. Otroligt tacksam!

HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!

Det går att fundera över vem spindeln symboliserar just nu!?!

Livet

är som en j.... karusell. Du vet inte riktigt hur det startar på morgonen eller vart det tar vägen under dagen, eller resten av livet.
Detta är en sådan där dag då jag aldrig borde gått upp för jag har redan lyckats spilla ut fil och kaffe, snubblat i trappen, gått rakt in i en främmande människa och slagit knut på mig själv. Trötthet blandat med pirr, nervositet och rastlöshet är nog det som min personlighet utstrålar just nu.

Kan någon komma och ta mig långt härifrån?

Har lyckats

göra en god gärning. Röda korset kommer och hämtar 2 soffor och ett bord på fredag. Känns bra att pengarna går till välgörenhet istället för att säljas för ett par hundringar alternativt slängas på tippen. Känner mig rätt nöjd faktiskt.
Det var bra att de kunde hämta dem på fredag istället för torsdag, men då jag troligen kommer tillbringa fredagskvällen på egen hand där hemma så kommer det bli svårt att slappa i soffan eftersom jag inte har någon. Får väl leta upp en pinnstol eller liknande att sitta på. Mysfaktorn kommer inte bli den högsta sista kvällen, men som min gode far brukar säga: "det som inte dödar det härdar"!

Det är mycket

som bara är sådär jättehärligt. Du är glad, lycklig och förälskad i livet. Det är så lätt att glömma det när saker pockar på och du är orolig, det är så lätt att negativitet, antingen från dig själv eller andra, tar överhand och du känner dig låg. Men att få vakna upp och bara vara sådär glad, det är härligt det!
Fick en kommentar igår som verkligen värmde. Att veta att du oftast påverkar den personen på ett positivt sätt är jättehärligt att veta. Det ett sådant avtryck du vill göra på människor. Alltså inte att någon ser dig som en pellejöns, men att den blir gladare av din närvaro. Självklart förmedlar du olika saker beroende på ditt humör, men i grunden förmedlar nog alla något och frågan är bara vad det är de förmedlar. Kolla runt omkring dig idag och fundera på vad de olika personerna du möter i stort sett varje dag på jobbet oftast förmedlar, hur det påverkar dig och hur du kan förändra. Kan bli en intressant reflektion det!

If you say so...

Rastlöshet, nervositet, oro, förvirring, stor glädje, härlig lycka. Det går att ha många olika känslor på en och samma gång. Känslorna visar sig på många olika sätt, de försöker även hanteras med diverse lösningar. Vissa bra lösningar, andra går att fundera över...

Du vet att någon har väldigt rätt i saker den säger och det är bra för dig att höra det och få de där besvärliga frågorna. Det är bara det att det är lite svårt att bemötade det bara sådär, just där och då. Du behöver tid och ro för att kunna besvara och få ut något vettigt ur dig själv.
Du uppskattar dock frågorna och kommentarerna!

Det är skönt med människor som du vet var du har. Du tas emot med öppna armar, du är självklar och det finns en ömsesidig glädje att träffas. En ny person kommer in och tas också emot med öppna armar. Du är glad och du känner dig hemma!

Fröken livrädd!

Saker

ska utföras, både här och där. Du går på autopilot och tiden rinner på. Vissa saker är bara att se till att göra, andra kan du bli irriterad över att bara du tänker på att de behöver göras. Hur blev det just din uppgift? Det finns tvungna måsten och det finns otvungna. Frågan är bara vad/vem som avgör skillnaden där emellan.
Det finns saker som behöver göras som du vill göra för att du vet att resultatet därav är positivt, det leder till någonting bra och du har det rätt trevligt på vägen.
Knoppen vet exakt vad som behöver fixas, men kroppen säger något annat. Den hänger inte riktigt med i sviterna efter förkylningen.
De tre kommande veckorna är intensiva, men efter det infinner sig förhoppningsvis ett lugn. Du vet att du hanterar det bäst om du får vara kvar i bubblan av lugn. Frågan är nog bara hur länge du kan bevara det alternativt hur länge du kan lura dig själv!?!

Plötsligt

stannar hela tillvaron upp. Tiden och allting runt omkring dig står plötsligt stilla. Du är själv och för en sekund far en tanke genom ditt huvud. Vad är egentligen det här? Vad är det som håller på att hända? Hur känns det?

För en sekund blir du livrädd, men direkt efter sjunker det in och du förstår att det är förändringarna som för stunden får dig att reagera. Runt omkring dig är det stressigt, men du har själv placerat dig i den där lilla bubblan av totalt lugn där få saker kan få dig ur balans.

Lite scary är det allt...

Superhärliga

dagar nere i stugan. Lugnt och skönt, avslappnat, god mat med framför allt färsk fisk. Mums säger jag bara. Storm när vi kom ner vilket inkluderade ett antal strömavbrott och någon funderade nog skarpt på att vända och åka hem. Efter det blev vädret allt bättre och lördagen var strålande sol, men kallt. Vad mer kan man begära än ett av de bästa sällskapen du kan ha, havsutsikt, brasa i öppna spisen, god mat och dryck? Som vanligt gick tiden alltför fort...
Bilder på mitt paradis kommer!

Nu kommer ett par intensiva veckor. Både på jobbet och hemma. Någon som vill få mera muskler den 15 november?