Så skört

kan bara livet vara. Det kan vara över på bara en sekund. Du får två tråkiga besked på en och samma gång. Det ena hoppas du på att det kan bli bra. Det andra går inte att göra något åt, du är nära på något sätt men samtidigt ändå inte. Det gör ont och du känner dig hjälplös. Du tänker på familjen, du tänker på vännerna.
Så otroligt viktigt att leva här och nu, att njuta av de människor som vi har omkring oss, som vi älskar och uppskattar. De som gör att vi skrattar och mår bra!

En dröm

som är så himla bra. En dröm du inte vill vakna upp ur. En dröm som är för bra för att vara sann. Vad händer om drömmen faktiskt inte är en dröm, det är verklighet?
En verklighet som är som en dröm.
Du går runt och mår jättebra, livet leker, du är glad, går runt och ler och du är varm inombords.
Hur har detta kunnat hända just dig?
Är det verkligen så här bra på riktigt eller är det någon som spelar dig ett spratt?

Nu och sen!

Att diskutera något som har med en eventuell framtid att göra kan vara skitläskigt, men samtidigt kännas så otroligt naturligt och bra. Du känner att det nog kommer bli så, men du kan aldrig veta säkert. Och tur är väl det.
Det är häftigt när någon har samma uppfattning och inställning, tror på samma saker. Sen hur det skulle yttra sig "in reality" är en helt annan sak.
Det är viktigt att leva här och nu för att det ska bli en framtid, annars kanske du slösar och tappar bort den på vägen. Samtidigt är det bra att diskutera vissa saker, för står ni helt åtskillda i er uppfattning kan det vara svårt att mötas i något gemensamt.

Livet

bara rusar på. Du springer med och gör en massa olika saker. Är det måsten eller gör du dem bara för att det ska göras? Vem/vad avgör om dessa saker ska göras egentligen?
Du ska vara på ett visst sätt, men vad händer om du inte är det?
Människor är som små myror som drar sitt strå till stacken, vissa mer än andra.
Gör vi dessa saker för vår egen skull, för att kunna försörja oss eller gör vi det bara för att det är så det är?

Hur mycket tid tillbringar vi egentligen med människor vi inte valt själva och vad gör vi av den tiden vi har till förfögande att umgås med de människor vi tycker om?

Lite av varje!

Skönt att åka MC och det är så otroligt vackert i hamnen i Strängnäs. Vägarna dit och hem nya för mig vilket förhöjde upplevelsen ännu mer.

Stavgång med svampletning verkar vara melodin för att hitta svamp just nu, men samtidigt kan det vid vissa tillfällen vara riskabelt då ögonen söker upptäckter i skogen istället för att hålla koll på stigen...

Snowroller är så sjukt rolig. Kollade på den igår och vi skrattade så tårarna nästan sprutade. Många repliker komms ihåg, men det är kul att lägga märke till nya upptäcka nyanser. Ser fram emot att se vad det är för något Stig H kan ställa till med nästa gång, det sägs att det är en ny film på G.

Nyttig mat och motion står högt på listan med början denna vecka. Nu är det bara att köra hårt och hoppas på att det kommer gå bra. Lova att säga till om jag blir alltför grinig!?!

Ok, jag erkänner. Har apont i ryggen efter att ha varit och knäckt den igen. Vill helst gå hem och sträcka ut ryggen på sängen och tycka synd om mig själv en stund. Men självömkan kommer man ingenstans med så det är bara att köra hårt!

Shit

vad riktigt jäkla jättetomt det kändes att komma hem ikväll, men samtidigt lite skönt att få känna längtan...
Lite grann i alla fall vid mycket positivt tänkande.
Och ja, jag vet att någon skulle skriva som kommentar och fråga varför det nu skulle vara så bra. Jag har inte ett helt klart svar på det, men tror det är nyttigt efter en rätt så intensiv period.

En nyckel

kan stå för många olika saker.

Den kan vara fysisk genom att det går att öppna dörrar, hänglås etc med den. Den kan också vara symbolisk genom att den står för tillträde till något/någon.

Nyckeln kan stå för egentligen ingenting eller så står den för jättemycket.

Ok då!

Gav vika för tjatet, nu är tid beställd hos naprapat för min sneda rygg. Kollade ryggraden i en spegel och insåg att den såg ut som ett S så det var bara att ta tjuren vid hornen...
Ett annat besök jag skjutit upp alltför länge är också på G, ibland blir jag riktigt blå och uppskattar privata alternativ!

Ont

i hela kroppen, varenda liten muskel ger sig till känna. Framför allt de muskler jag inte ens visste fanns. Men det var det värt. Igår var jag med och spelade i ett korpenlag i fotboll, fick stå i mål och det var sjukt roligt. Kändes lite som förr i tiden när adrenalinet fick börja pumpa, leran trängde in under kläder och i ansiktet och bollen var i fokus.

Skriver som någon sa som var en av sakerna som väckte mitt intresse: "- med en boll har man alltid kul".

Seg

som få, denna dag är nog inte en av de roligaste jag varit med om. Dock värt det efter en så rolig kväll som igår. Tackar för det!

Det finns dock positiva saker med denna dag. Fick vakna till ett leende och en varm famn, någon som gjorde frukost även om jag inte åt så mycket, ligga i soffan och kolla OS och regnet slår mot fönstren, slumra till en stund. Det är just det här med att bara vara, börjar faktiskt bara bli lite rastlös...

Nytt fenomen - är i chocktillstånd!

Kollade nyss min kalender inför hösten och hur många helger som är obokade och öppna för något kul. Till min stora förvåning och chock har jag än så länge enbart lördagen om två veckor bokad, vilket är en kul fest jag ska vara toastmaster på. Förutom detta är det HELT tomt. Vad gör jag åt det??????

Under ca 8 år har min kalender varit fullproppad med möten, konferenser och något inklämt besök hos familjen på helgerna. Många viktiga saker och personer som jag fått prioritera bort.

Fatta vilken frihet att ha en massa helger framöver att göra vad jag vill. Bara vara, åka på utflykt och lära känna mitt "nya" landskap som jag inte hunnit med de 4,5 år jag bott i det, dra ner till stugan, hälsa på vänner etc.

Skithäftigt men samtidigt skrämmande - tänk tanken att Du skulle ha en helt oplanerad helg för första gången på 8 år...

Jo, jag vet

att det var helt rätt beslut och det känns skönt.
Men nu när mailen av respons har börjat trilla in svider det till bakom ögonlocken. Många fina ord, framför allt från någon som inte brukar vara den som talar om sånt.
Att få ett tack som får en att börja grina, får en att bli jätteglad samtidigt som separationsångesten bara ökar. Fina ord som jag vet är menade, vitsord och referenser för framtiden.
Låttexten "-här kommer alla känslorna på en och samma gång" stämmer rätt bra!

Då var det äntligen gjort!

Har precis skickat iväg ett mail som jag skrev för några månader sedan. Efter det har det filats på, ändrats och nästan skickats iväg flera gånger men jag har alltid hejdat mig i sista stund. Men nu är det gjort. Tog ett tag att få detta beslut att mogna fram, men just nu känns det helt rätt.
Beslutet jag tagit är att avsäga mig mitt sista uppdrag i den organisation jag varit engagerad i under väldigt många år. Självklart liten känsla av tomhet, men jag tackar för allt jag fått lära mig i ledarskap, u-landsutveckling, engagemang, mötet med alla olika sorters människor, alla människor jag mött och vänner som finns runt om i världen. Otroligt tacksam för allt detta och hade inte varit den jag är idag om jag inte fått allt detta under åren.

Men allt har sitt slut, engagemanget tömt och det behövs ny fokus. Att ha mer fritid är en sak, hinna umgås med många som försummats under åren. Mer tid att bara vara. Självklart kommer jag hitta något nytt att engagera mig i, men det dyker upp när tiden är redo.

Även om det känns något i den där saken innanför bröstet så känns det samtidigt skönt.
Nu är det avklarat och snart kommer det någon med en överraskning!

Helt sanslöst

hur mycket sömnen betyder för ens humör. Sov ca 3 timmar natten till igår och var därmed supergrinig hela dagen. Ingenting var kul och jag önskade att det var sommarlov snart.
Men efter en halvtimmes sömnpaus efter jobbet, en riktigt skön långpromenad, varma mackor med trevligt sällskap och mys i soffan så somnade jag in till en fin låt ca 23.30. Vaknade ca 7 och kände mig utvilad.

Men jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan komma helt ur slag bara för att man inte sover ordentligt under en natt, är det åldern som börjar ta ut sin rätt?

Jag vill sova!!!

Jobbstart

med allt vad det innebär. Att gå upp tidigt, försöka vara någorlunda vuxen och professionell, börja använda de där grå där upp i hjärnan igen, planera, resonera och mycket annat.
Samtidigt som det känns jättekul med ett nytt läsår så är jag efter första dagen verkligen helt slut. Har dock fått köra cab i solsken vilket var riktigt nice.

Föregående vecka var super trots trist väder. Det har varit shopping och biobesök, små utflykter och nya upptäckter, mycket prat, god mat och mys. Kanske därför det är med viss splittrad känsla som jag snart ska gå hem efter den första arbetsdagen.
Sen är det väl bara att göra, som en klok person sa nyss, att ta allt som det kommer, att leva nu!

Det är bara att göra det bästa av situationen, se till att vardagen på jobbet blir så bra som möjligt och detsamma vad gäller fritiden vilket till väldigt stor del är upp till dig själv!

Frågan jag ställer mig just nu är om jag ska gå hem och sova, åka cab (eller kanske mc), gå ut och gå eller något helt annat. Svårt beslut...

Back in town!

Det har varit några helt underbara veckor i Italien. Sett och upplevt otroligt mycket, ätit och druckit gott, upplevt en hel del språkliga förvirringar, solat, badat och umgåtts. Som alltid kommer den där tristessen krypande när jag kommer tillbaks samtidigt som det är skönt att vara hemma i sitt eget. Glad över alla vänner jag träffade nere i Galipoli under några underbara dagar och ett helt fantastiskt bröllop. Det är riktig kärlek det! Blev även glad av att en viss person fick ett infall, beställde en biljett till Rom och kom dit så att vi hann att umgås. Det var den bästa avslutningen på semestern jag kunde fått. Vill även tacka Mary för att vi hade en kanonsemester rakt igenom!

Nu är det bara några få dagar kvar tills verkligheten drar igång, sett mitt schema som ser helt ok ut. Men innan det kommer det hinnas med en hel del mys och trvligt umgänge.

Bilder från resan kommer...