Vissa dagar

/perioder är bara som de är helt enkelt. Det gäller att genomlida dem och hoppas på att det blir bättre framöver. Det är den där förbaskade magkänslan du önskar du kunde göra dig av med.

Det dåliga samvetet är uppenbart, även om det är upprett. Nästa gång ska du vara tyst som musen.

Du försöker allt du kan, men med känsla av att du inte räcker till. Att du inte är tillräckligt stark för att orka och du frågar dig varför du inte är det!?! What´s your problem? It makes you pissed!

Hur högt får priset vara för olika saker?

Sömn och tid står på önskelistan, det första är relativt lätt att åtgärda medans det andra är svårare att styra över själv.

Men som du vet så ordnar sig alltid allt... Solen skiner ju idag också och du tänker på Sola i Karlstad! Drivkraften är att du vill bli på bra humör, du undrar bara hur...

Att tala

är silver, att tiga är guld. Funderar på vad som är mest effektivt, munkavel eller silvertejp!?!

Trött som stryk, massa saker som borde fixas och tiden rusar på. Trodde saker skulle lugna ner sig efter resan, men ack så fel man kan ha.

Dock skiner solen och vårkänslorna tränger sig på när man är utomhus, härligt!

Egoism

enligt Svenska akademiens ordbok =
sinnes. o. viljeriktning som (endast) be­stämmes av hänsyn till det egna jaget; vanl. i klandrande mening: själviskhet, egennytta, egennyttigt tänkesätt, egennyttig läggning.

När du nu slår dig till ro i soffan så slår dig en tanke, som bygger till viss grad av en smula dåligt samvete. Inför vem vet du inte, antagligen inför dig själv helt enkelt. Varför vet du inte heller. Det handlar om att prioritera sig själv eller någon annan/andra.

Var går då gränsen mellan att vara egoistisk och att ta hand om dig själv?
Är det negativt att vara egoistisk? Kanske har det med graden av egoism att göra?
Ibland behöver du ta hand om dig själv för att vara till nytta för andra, dock finns ju det andra hela tiden i bakhuvudet. Varför skulle du behöva övertala dig själv att det är ok?

Ännu en gång

har det gjorts en sådan där inre resa. Absolut inte lika djup som de tidigare, men ändå så påverkar den. Att komma till ett land där fattigdomen är stor, där naturtillgångarna är få och desperationen enorm kan vara påfrestande. Samtidigt så möter du människor som inte ser på saken så som "vi" ser på det, de är glada för vad de har och gör det bästa av sin situation. De klagar inte över det lilla... Förutom denna inre resa så har det även gjorts yttre avtryck. Såsom fina vyer, solbränna och flagande i ansikte och på rygg.

Hur mycket du än alskar att vara iväg så är det så skönt att få komma hem, packa upp, tvätta, duscha och få sova i din egen säng. Att sedan ha någon som väntar på dig där hemma som myst till det riktigt ordentligt gör det hela ännu bättre.

Borta bra, men hemma bäst.
Nu är friden slut för er här hemma!

Försöker

få ihop dig själv, ibland hänger kropp och själ inte riktigt samman och det tar sig alla möjliga konstiga uttryck. Det är konstigt hur kroppen säger ifrån när du inte är riktigt i fas med dig själv. It´s gonna be all right.
Skulle vilja låna någons soffhörn i ett par dagar sådär...

Du ser fram emot att åka iväg och få uppleva, att få vara i en miljö som brukar påverka dig på ett positivt sätt. Att få vara.
Du ser även fram emot att få komma hem till den där famnen hos den där personen som du tycker så mycket om.

Ljus!

Det är skönt när saker lägger sig och du känner en början till att det spritter lite av glädje inom dig. Du känner igen dig själv lite mer. Sätt den här känslan i förhållande till finlandsfärja och vulkan som håller på att få ett utbrott som varit mer aktuellt så förstår du att det känns ljust!

Det som får dig att tycka saker är ljusare är en person som du känner är den med stort D, det är så självklart, så bra och så nära. En annan som har koll på hur du är, är som den är och som så ofta får dig att skratta. Andra människor som du uppskattar av många olika anledningar.

De där pusselbitarna fortsätter att falla på plats på många olika håll, ibland tror du att du alltid känt någon men inser att så inte är fallet när du hittar en pusselbit du inte trodde fanns men som du samtidigt saknat på något sätt.

Saker finns som vill starta det där vulkanutbrottet, som rör om i grytan men som du samtidigt känner handlar om vad du gör av tanken. Ska du höja värmen på plattan, lägga på locken eller helt enkelt dra av grytan från spisen? It´s up to you!

In need

of energy, please let me know how to get it!
Det går en del energi åt att försöka vara pepp...
Är nog mycket hellre mitt i än att behöva stå tafatt bredvid av många olika anledningar.

Det är intressant när du får fler pusselbitar som faller på plats och den där helheten och oklara funderingar blir allt tydligare.

Uppskattat när några som är dina blir era, att de känns som självklara och väldigt nära för er båda.

(Glömde ett INTE i inlägget "Upprustning", blev rätt stor skillnad...)

Nu får det verkligen räcka,

var fan ska det sluta?

Upprustning i tankevärlden!

• Uppbyggnad och strukturering behövs för att saker ska flyta på, det är ett lass som dras men det gäller bara att göra det till det bästa. Gör du det bästa av det så vet du alltför väl att det smittar av sig, här gäller det bara att hitta sättet att samla energi till detta. För vad händer när din energi tryter? Det trista är att när du såg mållinjen så visade det sig egentligen bara vara första delstationen.
• Olika kanaler behövs för att saker ska kunna rinna av. Det handlar inte om att det är du, du råkar bara vara den som är där. Du har kanske hittat en väldigt otippad kanal, men du söker efter fler.
• Hitta sätt att hantera saker så att frustration eller liknande INTE förs över på människor runt omkring. Att plocka in saker i fack, med dörrar som går att öppna och stänga.
• Ni är flera som behöver lära er att hantera en viss sak, men från helt olika perspektiv. Ett perspektiv är att planera, ett annat att hantera.
• En resa som gått från förväntan till stress, det knyter sig lite trots att du vet att det är lugnt.
• Skrattet, skämten och värmen finns där ofta och det är bara att bygga vidare på. Det är där saker går från att vara ord till att ta sin form i handling.

Det

är många tankar som snurrar, förhållningssätt att fundera på och hjärngympa utan dess like. Det svider, bränner och gör ont. Några har ondare. Gäller att bara finnas där och hålla det flytande.

Gambia känns förbaskat...

Omöjligt =

(enligt svenskt ordlexikon) något som icke kan göras l. utföras l. realiseras l. ske; som icke låter sig göra l. icke står i någons förmåga; ogör­lig, outförbar, ovärkställbar.

Tycker inte om när någon gör saker omöjliga som inte är det. Varför gör man så? Varför ska det vara så svårt?
Visst kan jag också tycka saker är omöjliga, men då måste jag ha slagit på det där djäklans tråkiga humöret som jag försöker undvika så mycket jag bara kan.
Men för vissa är det mesta omöjligt, särskilt om det blir för jobbigt eller omständligt. Jag blir matt när någon säger att det är omöjligt fast att jag vet att så inte är fallet.
Det är trist när någon som är dig relativt nära gång på gång gör saker omöjliga. Inte en insats för att underlätta. Är det för att lusten inte finns eller saknas helt enkelt förmågan?
I vilket fall som helst känns det trist...

Funderar

på de där 30 som närmar sig...

Blir bara så glad och sådär riktigt varm i hjärtat ibland!

Varning!

Det är oftast inte så mycket som behövs för att en skör is ska brista. Det kan räcka med att bara sätta ner foten några centimeter fel så är du helt plötsligt i en helt annan och oönskad situation.

Hur nära är du den här svaga isen över huvud taget? Utsätter du dig för risken eller är det andra som gör att du kommer i närheten av den?

Sen är frågan hur svag isen egentligen är. Är den så svag att du bara åker igenom med ena benet, kommer du braka igenom ner till midjan eller är det så illa så du brakar igenom totalt? Och hur du tar dig sedan upp ur isvaken, vad gör du sedan för att tina? Klarar du det helt själv?

Just a feeling!?!