Egoism

enligt Svenska akademiens ordbok =
sinnes. o. viljeriktning som (endast) be­stämmes av hänsyn till det egna jaget; vanl. i klandrande mening: själviskhet, egennytta, egennyttigt tänkesätt, egennyttig läggning.

När du nu slår dig till ro i soffan så slår dig en tanke, som bygger till viss grad av en smula dåligt samvete. Inför vem vet du inte, antagligen inför dig själv helt enkelt. Varför vet du inte heller. Det handlar om att prioritera sig själv eller någon annan/andra.

Var går då gränsen mellan att vara egoistisk och att ta hand om dig själv?
Är det negativt att vara egoistisk? Kanske har det med graden av egoism att göra?
Ibland behöver du ta hand om dig själv för att vara till nytta för andra, dock finns ju det andra hela tiden i bakhuvudet. Varför skulle du behöva övertala dig själv att det är ok?