Bitar kanske på plats!

Du har under en tid gått och funderat, varit tveksam och rädd men samtidigt insett att något nytt är på gång. Det är läskigt, men samtidigt spännande. Vart kommer det sluta?

Det är några saker som lett fram till att du kommit vidare i dina funderingar.
T.ex. att du inte helt trivs där du är, saknar engagemang, det är ofta ensamt, du står nästan alltid själv, du känner att tillhörigheten minskar. Och det har inte med att göra att det är slutet på året, detta är något som varit en lång process.
Det blev så tydligt av att du skulle punkta upp olika saker som gör att du trivs där du är. När listan fanns där insåg du att du måste göra något, du kan inte fortsätta bara. När du sedan hörde en kommentar och la till några händelser var det som att slå ner den sista spiken i kistan. Finns varken engagemang eller trivsel så måste något göras.
Du vet dock att du kommer sakna vissa saker!

Konstig

du kan vara... Varför ha inställningen att aldrig räkna med något förrän du ser att det verkligen händer? Är inte det bara ett sätt att helt enkelt skydda dig från att bli besviken? Om du glädjs och det sedan inte blir av har du ju i alla fall njutit av det ett tag!?! Vad är det för inställning du haft och hur fick du den? Fan ta den, bort ska den!!!

Mycket är bra, även om du inte riktigt hänger med. Hjärna och hjärta är inte riktigt kompatibla och små saker gör dig väldigt trött. Kroppen säger ifrån. Du känner igen mönster och beteende, du vet att du måste blicka åt ett annat håll. Njuta av det som komma ska, inte oroa dig för sådant du inte kan påverka. Inte bry dig om sådant som inte är att bry sig om men som får dig att stressa igång tankarna och analyserar saker som du egentligen bara borde strunta i.

När prioriterade du senast sådana där saker som du gillar att göra? Exempelvis att bara släppa allt för en stund och dra ut på upptäcksfärd? Att bara ta med någon som vill och låta nyfikenheten styra var färden tar vägen? Att bryta det dagliga mönstret med något annat? Saker behöver inte ta så mycket tid, men kan vara en stor källa till energitillskott.

Du vet att du saknar att inte ha det, att inte ha fler, att det inte finns...

Fundersam!

Ibland kommer du på saker genom att andra pratar om sig själv, det får dig att tänka till och komma på saker om dig själv. Det är inte det att det på något vis stämmer in på dig det den säger, men dina funderingar sätter ny riktning.

Du har funderat på dig själv och en viss osäkerhet du känt. Vad den vuxit sig fram ur?

Men när du tänker efter är svaret simpelt. Du är inne i en process och i processer förändras vi. Förändringen innebär under själva resan en osäkerhet innan du vet var du landar. Du känner ju inte riktigt igen vissa saker hos dig själv, vilket gör att landningen blir något turbulent.

I processen funderar du just nu mycket på något som påpekats från flera håll. Än en gång känner du frustrationen att vissa inte kommer se kompetensen framför ålder. De som påpekat har bara förberett dig på vad som komma kan, men det får dig ändå till viss del att vilja visa vad du går för. En känsla du inte riktigt känner igen, du brukar ju strunta i vad folk tycker.

Men självklart påverkar detta både din självkänsla och ditt självförtroende. Det sätter sig både i själen och kroppen. En vajande tunn asp istället för en stadig ek.

En annan sak som får dig att vaja är någon som kommer och går. Alltför långa stunder borta, sedan helt plötsligt där som vanligt för att sedan i nästa stund inte alls vilja/kunna. En saknad.

Men det är kanske inte så konstigt att du vajar, det är många förändringar på gång. Framför allt positiva, men som ändå är lite läskiga.

Frågan är bara hur du kan landa, vad den gungande tyngden får balans...

Familj!

Ju äldre du blir, desto fler "familjer" blir det. Din blodsliga familj är självklart viktig, det finns ett band som är starkt. De är de som formade dig dina första 20 år framför allt. De finns där mentalt nära, de är viktiga. Sen kommer du in i en annan familj också, du blir en av dem men vet samtidigt att detta band är skört. Du är självklar just nu, men kanske inte för alltid. Du håller därutöver på att bilda en alldeles egen liten familj, den du lever och kommer leva närmast.

Det är dock inte enbart en traditionell familj som du menar. När du flyttar så bygger du upp ett socialt nätverk där du lever, vissa av dessa personer blir som en familj för dig. Bara för att du har ett blodsligt band till vissa är det ju inte säkert att det alltid är dem du vill umgås med, ibland kan du föredra människor i din omgivning som du mår bra av. Kanske kommer inte alltid den blodsliga familjen vara så viktig i framtiden, i takt med människors ökade individualism så ökar deras krav på vilka de umgås med. Kanske är vissa vänner mindre energitjuvar? Som till exempel alla diskussioner som brukar vara kring organiseringen av jul.

Du vet inte riktigt vart du vill komma med detta, men det är en tanke och något du funderar lite över.

En annan tanke är detta med att orka hålla sig uppe och lyfta blicken, att se förbi hindren och göra det bästa av situationen. Ibland är detta så enkelt, ibland så otroligt svårt.

Det du kanske får erkänna är att känsligheten är hög, att smärtgränsen är låg och att linan är tunn. Det du dock känner i ryggen är att du sträckt upp dig ett snäpp, från en säck potatis till en påse stående morötter. Du känner någon form av lugn långt ner i ryggraden. På något sätt har du förmågan att glädjas åt de små guldkornen.

Dagarna rusar på i en väldig fart och det känns som att du sitter på ett tåg och ser dagarna fara förbi. Du styr inte själv, till viss del är du åksjuk för du har glömt att ta på dig åksjukebanden. Samtidigt hoppar du av vid några hållplatser för att få njuta en stund, för att få komma hem och landa en stund.

Det finns saker du inte gör för tillfället, antagligen på grund av tid och ork. Du vet dock att du mår bra av det, så varför inte bara prioritera? Dock är inte detta enbart upp till dig själv.

Du tittar upp, du ser, du vet. Du läser ögonen, du läser kroppsspråket, energin som strålar ut. Du väntar på öppningen, att börja. Den kommer självklart, men varför sitter det så långt inne?

Vad beror det på?

Synkning är den sista tanken just nu. Helt otroligt, varför är det då? Det konstiga är att synkningen på något sätt både är fysisk och psykisk. Kropparna visar att de är synkade, men så ofta blir det även en mental synkning. Eller är det kanske bara att de påverkas så mycket av den andra sinnesstämning!?!

Höst!

Löven har fallit ner och ligger blöta och hala på marken. Du tittar på dem och undrar var den vackra hösten tog vägen, alla färger och den där första kylan. Vart var du då? Vad tänkte du på? Varför gick den förbi så obemärkt?

Du kliar dig i huvudet som värker, försöker mjuka upp käken som lever sitt eget liv och funderar på varför du inte är riktigt pigg i kroppen. Varför känns kroppen så seg? Var är gnistan?

Det har varit mycket då saker har avlöst varandra. Såväl roliga som tuffa saker. Du undrar när det ska lugna ner sig, när ska du få tid att bara vara och komma ifatt? Tid att bara vara med människor du uppskattar att umgås med, att diskutera med och vara nära.

Du längtar till havet, få andas havsluft och blicka ut över det höstrustika vattnet. Du kommer känna lugn. En stund att andas, en stund att vara innan det är tillbaks till verkligheten och allt vad den innebär. Hur länge ska det fortsätta rusa på? Samtidigt som du vill att det ska bli lugnare så vill du absolut inte att det ska bli så på grund av orsakerna.

Klockan är inställd på vintertid och det är mörkt när du går hem från jobbet. Du blickar upp mot kyrkan och funderar på hur det kommer bli när det är en annan väg som kommer bli vägen hem. Saker har gått fort, de känns självklara och så rätt samtidigt som du självklart inser att det är ett stort steg och du hajar till. Vad är det du gett dig in på? Men, självklart vet du att det är så rätt och du längtar... Du vill sitta på trappan, drick ditt kaffe och känna dig hemma, att du lever - inte att du bara bor och är på väg.

Du vill krypa ner under ett täcke, få en klapp på kinden och känna dig sådär liten igen. Du vill gråta som ett litet barn som slagit sig på knät. Du vill känna att allt ordnar sig, en trygg famn som innebär att allt är lugnt. Du blickar framåt och inser att än kommer det rusa på ett tag till, det kommer vara tuffa hinder att hantera, det kommer vara faser som sätter dig på prov. Du vill inte att det ska vara så, du vill inte att det ska vara sant. Du vet att det kommer fresta på, att det kommer slita. Samtidigt så vet du att allt går att ta sig vidare ifrån, så länge det görs tillsammans!

Längtar till havet!

Ibland känns det lite som om livet står på paus, saker är som de är. Det händer saker som sätter dig på prov och du vill bara att allt helt enkelt ska börja flyta igen. Du försöker, du vänder och vrider, du vill. Men går det mot lov och orken tryter så är det inte alltid så enkelt att hålla upp hakan och försöka vända allt positivt. Omgivningen hjälper dessutom till åt båda hållen, vissa nedåt och andra uppåt.

Det är väl helt enkelt bara att acceptera, livet är inte alltid bara roligt!

Längtar till havet...

Pådrivande motivator!

En lättnad har infunnit sig, en stor börda som vi för ögonblicket kan andas ut ifrån. För stunden får vi glädjas åt läget och ta vara på att det just nu är som det är.

Personlig utveckling är spännande, dels för att du kommer på en massa saker om dig själv och för att du lär dig se hur andra är och varför. Det är lättare att hantera människor när du vet hur de är till viss del i sin personlighet. Att få ord på hur du ofta är och känner är skönt.

När det kommer till dig själv är du medveten om de flesta egenskaper du har, styrkor och svagheter. Vissa är enkla att ha, vissa jobbar du med medan andra är svårare att göra något åt. Du har hört det förut och det gör dig frustrerad - varför kan en siffra spela roll, varför är det så många som ser till ålder och inte till personen. Visst, man utvecklas hela livet och en äldre person har förhoppningsvis mer erfarenhet. Men gör det den personen till en bättre ledare? Varför är vi så fixerade vid ålder? Olika åldrar är ofta i olika faser i livet, men behöver det spela någon roll i vänskap eller arbetsliv?

Nej, det är vad du bestämmer dig för som får påverka som faktiskt påverkar dig. Resten gäller att helt enkelt bara hantera!

Ärlig närhet

Det är skönt att läsa facklitteratur som på samma sätt mest är berättande, en story du egentligen kan och vet men som påminner dig om saker och sätter fokus på viktiga ting.

Dessa saker kan vara att vara positiv, lotsa, synliggöra, ge förtroende, lyfta fram. Men det som för dagen mest satts sig på medvetandebanan är ärlig närhet. Situationer som har med detta stöter vi på så många gånger dagligen i yrket.

Ärlig närhet handlar om att bry sig om och lyssna på, och samtidigt verkligen mena det. Att bry sig om och mena det, inte bara lotsas att vi gör det.

Har vi denna ärliga närhet kommer förtroendekontot att stärkas och ju starka det blir, desto mer tolerans finns det för att vi vid vissa tillfällen kommer misslyckas.

Fundera på de situationer du befunnit dig i sista tiden som byggt på ökat/minskat förtroendekapital, vad har du gjort för att hamna där och vad blev utgången? Hur mycket påverkar vi genom vårt handlande? Och då menar jag både kroppsliga och verbala handlandet.

Du själv...

Allt är verkligen upp till dig själv, vare sig du vill eller inte.

Du vet att du inte alltid orkar, men försöker du vända saker till det positiva så mår både du och din omgivning betydligt bättre än om du går runt med en massa negativ energi. Vardagen blir tråkigare och du gräver hålet allt djupare, än om du försöker glädjas åt det lilla och göra det bästa av situationen. Men JA, du vet att det inte alltid är så lätt. Men om du plockar upp det där ordet POSITIV i ditt medvetande och försöker tänka på det, så märker du gradvis en viss skillnad.

Du vet inte varför du blir så irriterad på ett mail, ett sms eller någon som försöker spela svår och oberörd. Du går verkligen igång inombords och en massa irriterande tankar dyker upp. Varför tillåter du detta? Kanske för att smärtgränsen inte är jättehög just nu och du tycker att det är sorgligt att det blivit som det blivit. Du har två val, antingen så försöker du skapa en bra situation eller så bryter du helt. Ingen annan kommer ordna det åt dig, så det är bara att ta tjuren vid hornen och bestämma dig. Det som ska visa vägen för beslutet är vad som i längden får dig att må bäst.

Du är glad för att någon som varit i periferin i alltför många år kommit in i närområdet igen. Du är glad för vänner som peppar i stunder som nu, du är glad för han, du är glad för att ni hittat ett underbart hem. Du är tacksam, samtidigt som det självklart gör ont att tänka på verkligheten där ute som kommer allt närmare.

Imorgon vill du ha en bra och kul dag, någon som är på!?!

Människor!

Det var någon som sa att människor du har svårt att hantera har som sitt syfte att du ska lära dig att förstå dem. Även om du är frustrerad så är det en skön och lugnande tanke att tänka. Det får dig att se att du behöver hitta en väg att möta/hantera personen i fråga. Du kommer lära dig mycket på vägen.

En annan sak som kan förundras är hur människor kan bete sig som de gör mot människor som står dem nära. Visst är det ett i-landsproblem, men ändå mycket sårande.

Varför blir de inte glada för den andra personens skull?

Varför har de tankar som visar att deras syn på personen/personerna i fråga är riktigt låg? Varför inte peppa och stötta? Istället sätts det käppar i hjulet och en enorm nervositet.

Varför måla upp det värsta scenariot av alla? Visst, en riskkalkyl är alltid bra. Men ändå...

Du tycker om och därför gör det ont att se, du tycker om så det sätter sig små knivar i hjärtat, både att se någon annan och att inse hur det ligger till. Hela situationen gör dig supernervig.

Då är det tur att det finns människor på andra håll som pepper till tusen!!!

What should you do without them?

Det är mycket som fått dig att reagera på det sociala arvet, både ditt eget och andras.

Varför blir det så och VARFÖR får det sätta sådana spår?

Utveckling!

Det är en massa ny input och människor som ger dig nya intryck. Människor som är inspirerande, människor som får dig att tänka till på vem du är, människor som är i samma situation som dig själv.

Att vara avslappnade och skratta.

Att bjuda på sig själv.

Att ge och ta.

Att ha människor omkring sig både på jobbet, på utbildning och privat som ger och som bidrar till din utveckling och ditt välmående är inte illa pinkat!

Nervositet!

Varför smyger den sig på? Varför gör den dig lite osäker? Du vet ju att du kan, så varför tvekar du? Din får dig disträ och förvirrad, du är van att vara lugn och köra på.

Men men, samtidigt är det kanske den som får dig att tända till och stärka skärpan...

Djupare spår!

Saker som händer i livet sätter sina spår, det tränger sig in och fastnar i hjärtat som klibbig kåda som är svår att få bort. Det sitter där och hur mycket du är skrubbar så lämnar den kvar sina spår. Du blir så irriterad på att du inte får bort den, du blir irriterad på dig själv och det går ut över närmast tänkbara. Över den du minst vill ska vara i skottlinjen.

Men något klokare kanske du blev mitt i all frustration och svidande hud, om du inte gör något åt det kommer det inte bli bättre!

Himlen är oskyldigt blå!

Detta är en av alla de låtar som satt sina spår, musiken väcker verkligen minnen. Musiken väcker vissa glada minnen, andra sorgsna. Att ha ipod:en på shuffel är på gott och ont, det kommer musiken som får tid att tända till och sprudla av energi. Och så kommer det musik som får dig att vilja gå hem och krypa ner under en filt i soffan.

Himlen är oskyldigt blå är vi flera som har starka minnen till. Det får en att tänka tillbaks med en sorgsen sinnesstämning, samtidigt som det var länge sedan och livet har rullat på för alla. Att kunna knyta det sorgsna till goda minnen är skönt. Att ha sett att andra runt om mår bra.

Himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små. Att regndroppar faller som tårarna gör, rår inte stjärnorna för. (Ted Gärdestad)

Avvägning!

Det är alltid en avvägning som måste göras för att få den reaktion som önskas, de gånger du kan förutse den. Ibland räknar du inte med den reaktion du får och förstår inte varför den kommer, ibland förstår du i efterhand att reaktionen skulle blivit en annan om du hanterat det annorlunda. Reaktionen hos dig själv är oftast inte förvånande, du vet hur du reagerar på olika saker även om undantag självklart finns.

Det är reaktionen hos andra som är svårare att beräkna och förutse, även hos människor du tror att du känner. Kanske var ämnet mer känsligt än du förstått, eller kanske ännu svårare är när du inte får någon reaktion alls.

Det som kan göra det ännu mer invecklat är när det inte finns tid eller utrymme att fråga om reaktionen, du finner dig inte just då i stunden att fråga och att ta upp det senare känns bara olustigt. Men visst, det ligger där och gror och får dig att vackla och fundera.

Någon form av slutsats är väl i alla att de flesta människor reagerar utifrån saker de varit med om tidigare som format dem, känslor som pga något kommer upp till ytan och utlöser reaktionen. I vissa fall kan det ju även helt enkelt ha att göra med personligheten, men som mer eller mindre är kopplad till erfarenheter.

Spår

Du vet det där så väl som gör dig arg, irriterad, frustrerad. Det har alltid funnits där, men de senare åren har du fått allt svårare att hantera det. Det är så mycket som gör dig upprörd, samtidigt så gör hela saken dig orolig och ledsen. Varför är det så? Hur står det till egentligen? Det är en sorts sorg som du måste försöka hantera och acceptera.

Du vet allt det där du inte vill, ändå kan du se spåren av det. Det löper vidare trots att du inte vill, det bara finns där så djupt inbyggt. Det ställer till trassel för dig och påverkar andra. Du försöker tänka på det och undvika, men det är till viss del en del av dig som sitter så djupt inpräntat.

Ibland önskar du saker vara oskrivna blad!

Ny riktning!

Du påbörjar något som du sett fram emot med både skräck och förtjusning. Skräcken för att det sitter en liten skit inne i huvudet på dig som hackar som en hackspett och säger att du inte är tillräckligt kompetent för detta, förtjusningen för att du vet att du har något riktigt användbart där inne som håller på att plockas fram och formas och som kommer få dig att utvecklas.

Du vet att du inte är själv om de rädda tankarna och att allt ordnar sig, men du måste hantera det tills förtjusningen väger tyngre och till slut får bort osäkerheten. Du vet hur läget ligger till, men ett försvar och en bortförklaring gör det ju enklare om du inte skulle fixa det ;).

När du är i denna situation är du så enormt glad för de där braiga människorna du har i ditt liv. Någon som peppar dig och vet vad du går för, som får dig lugn för du vet att personen i alla läget är uppriktig och rak.

Någon (väldigt speciell) att komma hem till, att prata med och diskutera med, att skratta med och dela tankar.

Det är på många plan livet börjar ta nya riktningar, vissa valda och andra handlar om att acceptera och inse. Några har varit en lång process där du sakta och osäkert tar första kliven åt den nya riktningen, stegen känns ganska sköna även om du inser skälen och konsekvenserna av riktningen.

Någon har sagt: "du lillasyster, det gör ont att bli stor". Så sant som det är sagt, men mycket får dig också att må bra.

Tanketrassel!

En tankeställare som får dig att fundera på hur det faktiskt ligger till, en tankeställare som får dig att omvärdera och fatta att nya formationer håller på att bildas, en tankeställare som får dig att inse att allt inte är så självklart. En tankeställare som gör dig väldigt tacksam för det lilla enkla.

Ord som får dig att reagera, de är förklädda men väcker tankarna som du försöker hålla i schakt.

En nervositet som gör dig jättepepp och rädd på samma gång.

Det är läskigt och du ställer dig en massa frågor. Kommer du fixa det? Hur kommer det bli? Hur kommer du tycka att det är? Vad är meningen? Hur kommer det påverka dig?

Det finns tankar, alla möjliga tankar. De flesta uträtade och hanterbara, andra försöker du få rätsida på. Vissa tråkiga tankar, många glada tankar. Vissa behöver tid, andra finner du svaret på relativt snabbt, några finns det inget svar på.

I vilket fall som helst är det ett trassel av tankar där det dras i olika ändar utan någon logik. Men det är bara att gilla läget, this is life!

Betraktelser från en strand!

Det är härligt att ha så många sjöar och badställen nära inpå. Att ta med sig en filt, lite fika och en bra bok. Samtidigt så är det intressant att studera människorna som är där, även om du hade föredragit mindre folk.

Du sitter och läser en bok som du segar dig igenom men som du inte kan släppa för att den är intressant samtidigt. När du sitter där och läser hör du plötsligt paret bredvid dig och mannen där som tilltalar sin kvinna på precis samma sätt som författaren beskriver i boken. Nedtryckande och du ser att kvinnan blir osäker. Du funderar på vad du ska göra, agera eller ignorera?

Du förundras även över många barn och deras mammor. Gälla skrik från båda hållen som får nackhåren att resa sig och du funderar på hur du hade gjort. Men som man brukar få höra, yttra dig inte förrän du själv har barn.

Du ser det gamla pensionärsparet som börjar bli skraltiga. Så söta och rara, så samspelta som få kan vara. Hur har de levt sitt liv? Har de varit lyckliga? Hur mår de idag och hur lång tid har de kvar tillsammans?

Du ser även alla olika sorters kroppar och funderar över hur de kan bli så sanslöst olika och hur vissa människor verkligen misshandlar sig själv, även om du inte själv är guds bästa barn i den frågan.

En strand är både på gott och ont...

OM

Tänk om ordet OM inte fanns, hur skulle det bli då?

Skulle det bli lättare eller svårare?

Tänk alla gånger du tänker att OM bla bla bla.

Varför lägger vi ens energi på att tänka dessa tankar?

Who are you?

Hur är du egentligen?

Vad förmedlar du?

Hur uppfattas du?

Vad tycks det om dig?

Hur ser du på dig själv?

Är du för mycket?

Har du fastnat i vissa tankar?

Egentligen är det skit samma vad andra anser om dig, så länge du är nöjd och trygg i dig själv. Men ibland uppkommer det händelser eller tankar som får dig ur spel, som får dig att fundera, som får dig att ta två steg tillbaks. Som får dig att rannsaka dig själv, som får dig att undra.

När drömmen blir till verklighet

då är man inte längre sådär stor och kaxig som man brukar vara. Det känns jätteläskigt och suger i magen, samtidigt som du går runt med ett larvigt leende och allt bara känns great.
Visst, det är långt ifrån klart men det har tagits ett steg till.
Och hur ofta är det ens eget bud som ligger högst för en stund?

Det kanske inte blir detta, eller nästa, eller näst nästa, eller näst näst nästa. Men någon gång kommer det och då är det meningen.
Tack alla som hjälper oss, det är guld värt. Allt ifrån att kolla hemnet, följa med och titta, använder sina kontakter som ringer och kollar, kommer med goda råd, vänder och vrider och hejar på.

Va tusan, det är väl inte en så stor grej egentligen. Men lite mindre kaxig blir man allt...

Update!

Ok, jag vet att jag inte har varit här på länge. Men det har varit en del att stå i kan man lugnt säga. Har nu fått landa efter tråkiga och roliga händelser, te.x. skolresa, skolavslutning, studentfirande, några sköna dagar i stugan (dock hann jag inte med SK, men så blir det tyvärr ibland), båt och fiske, en snickrande lördag och en lugn regnig söndag med tv-tittande och husvisningar.

Ibland kan jag verkligen älska att det regnar ute, det ger mig lugn och det är ok att bara vara inne och bara va. Leka lite med nya mobilen, hänga lite tvätt, drömma om nya datorn som är på väg och bara vara någon som är så bra.
Självklart vill jag att solen ska komma så det blir bad och härliga sommarkällar, men just idag är det såååå skönt.

Funderar nu över midsommars blivande som alltid, men det blir bra hur det är blir för båda alternativen är Me like och även We like vilket gör det ännu bättre ;)

Kanske inte mycket till uppdatering, men det kommer mera...

Djävlar anamma!

Ibland händer det saker som gör att du tänder till. Du blir skitarg, ledsen och får en sådan där riktigt obehaglig känsla i kroppen. Du fattar inte varför och blir ilsken, vad leder det till? Det är lätt i dessa stunder att du tar åt dig, blir ledsen, besviken och helt enkelt bara apförbannad.

Men ibland så får du den där känslan av djävlar anamma!
Självklart går du igenom de där andra känslorna, men du gör det fortare och efteråt så känner du bara den där kämparglöden. Du vet att du kan, du vet att det var fel, du vet att det bara är att hålla huvudet kallt och göra det du ska. Du behöver inte bevisa något, bara vara som du är. Du får fullt av energi och får sällan så mycket gjort som i dessa stunder. Kreativiteten och organisationsförmågan är på topp och du plöjer fram.

Det som finns kvar i huvudet är dock: VARFÖR?

Smörjmedel till övers?

Då kanske saker och ting kunde rulla på lite enklare...

Lyx

som inte kostar pengar, det är lycklig lyx som inte byggs upp på något konstlat.

• det är lyx att få vara sjukt stolt över en grupp ungdomar som bara är helt kanon
• det är lyx att ha vänner som alltid har dörrarna öppna och som får dig att tycka du har haft en kanonhelg trots vissa omständigheter...
• det är lyx att få krama om och somna i någons famn som du verkligen längtat efter

Denna lista går att fortsätta med i all oändlighet, det finns många saker som bara gör dig sådär tokglad igen. Självklart går dina tankar till någon du vet har det jättetufft för tillfället, någon som helt plötsligt utan föraning fick det otroligt tungt. Du har dock under helgen insett hur viktigt det är att omge sig av bra personer. Det är inte mängden utan kvalitén som räknas!

Fan

säger jag bara. Hur kan vissa saker hända? Vem är det som avgör hur det blir? Du skickar alla dina tankar och varmaste kramar till den person du verkligen känner med. Min allra bästaste SK.
Det är tungt, men du har stängt av för stunden da du nu behöver ha fokus pa annat. Du är förvanad över din neutrala reaktion och undrar vad det kan bero pa.
Du vet dock att det kommer komma ifatt... Du hoppas bara klara det tills du kommer hem.

Det du är iväg pa ar dock toppen, alla sköter sig kanon och du ar stolt.

Life is life...

You name it!

Så himla sant, du är ditt vanliga jag igen. Du behöver inte längre försöka och jobba för det.
Energin sprudlar, du är pepp för det mesta som är på G och du är framför allt väldigt glad och positiv. Du känner dig som den där femåringen med myror i brallan!

Tänk hur livet är som en berg och dalbana, men vad vore det om det inte vore så. Det gäller väl att se till att det oftare går uppför än nedför.

Pepp är bara förnamnet!

Du slänger ut en puss till alla de du uppskattar!

Att vara på rätt sida...

Saker kan hopa sig och du vill slita ditt hår för att du har så mycket att utföra/planera/strukturera/hålla koll på för att kunna njuta av det du ska göra sen. Det gäller här att välja sida - att låta sig sjunka ner eller att hålla sig flytande. Det är oftast så att det är ditt eget val och din viljestyrka som avgör hur det bli. Om du blir ett lik på botten eller en simmare på ytan.
Detta för tankarna till låten "Under ytan" som du tycker är riktigt fin, men som betyder mer när det känns mörkare.

Det som det hela handlar om är att hålla sig på rätt sida av ytan. Ibland får du kämpa med näbbar och klor för att hålla dig kvar där, men du vet hur mycket bättre du mår då. Ibland sjunker du. Se det ljusa, se det roliga, skratta även när mörkret faller.

• Är du frustrerad - ut och rör på dig
• Är du ledsen - tänk på något som får dig att le
• Vill du gråta - umgås med den som får dig att skratta
• Är du stressad - utför de saker som lugnar ner dig och unna dig något gott
• Är du ensam - slå upp ett nummer i telefonboken eller passa på att njuta av tystnaden
• Är du orolig - gör dig av med dina hjärnspöken
• Är du nervös - fråga dig vad du kan göra åt det
• Känner du finlandsfärjan - coola ner

osv..... Listan kan göras lång.

Det handlar om att intala dig själv om att göra det som funkar för dig, att välja den sida där du så ofta som möjligt mår så bra som möjligt. Det tar en del energi, men behöver inte innebära att du blundar för saker du behöver tänka på/vara medveten om. Det handlar om att vara på rätt sida av din ljusa och mörka sida, sidor som alla människor har på ett eller annat sätt, storleken på dem kan dock variera. Så länge den ljusa överväger den mörka så är livet bra, det har en betydelse/mening/ett värde.

Och slutligen, tänk om du kunde lyssna på dina egna råd!!! :)

Återfunnen!

Det är inte svårt att gå vilse när saker hopar sig, när du är full av funderingar och det sker många förändringar i och runt om dig. Det är alldeles för lätt att tappa siktet när saker skuggar den självklara vägen. Ibland har du försökt att gå enligt någon annans anvisning, men inser ganska snabbt att du behöver gå den väg du själv valt. Den väg du själv beslutat att gå för det är då du vet att du kan stå för och leva upp till beslutet. Det är den vägen du mår bra av och den väg som låter dig vara precis den du är - för det är ju den du vill vara med allt vad det innebär...

Att få distans, att komma till en miljö som får dig att slappna av och känna sinnesro och dessutom vara där med människor du uppskattar gör verkligen susen. Du mår så bra av det och den där känslan av att DU börjar komma tillbaks på riktigt infinner sig. Inte den där känslan av att du försöker vara glada DU, utan du är det verkligen på riktigt.
Insikten du kommit till är att det är så viktigt att få avbrott. Befinner du dig i en negativ spiral så går det att göra saker som bryter den och som får dig på rätt spår. Visst, processer måste få ta sin tid även inom dig för att du ska kunna bearbeta och hantera. Men det är även viktigt att bryta i tid, att göra något du mår riktigt bra av och sedan köra vidare på den vågen.

Att det finns sådana platser och människor som du bara mår så bra av är jätteviktigt. Platser du kan åka till för att koppla bort allt och bara vara, där naturen får dig att rensa och där naturen ger dig energi. Människor du umgås med som lockar fram det allra bästa ur dig. Nu har du två sådana platser och du har människor som förgyller dem. Vad mer behöver du i livet?

Hjärtat hoppar självklart till lite extra och du känner dig glad och leendet sprids då du tänker på någras ansiktsuttryck, den glädje och lycka som finns i dem är dem väl förunnat. Det de gjort är så himla bra rakt igenom.

Pepp!

Pepp är bara förnamnet, dimman har börjat skingra sig och du ser fram emot olika saker.
Pepp för helgen så klart. Fartdräkt för störtloppet, partyglas och partglasögon packade!
Ser även fram emot Valborg med årets första dopp, åka MC, spana hus, resan till Tyskland.

Fokus på rätt saker så blir livet mycket enklare!

Skogspromenad!

Det är lätt att glömma hur bra du mår av vissa saker. En skogspromenad är inte så kul på vintern, men en härlig vårkväll är det guld för själen. Huvudet rensas något, vissa saker faller på plats och framför allt så känner du hur ny energi börjar fylla upp kroppen igen. Kanske borde du göra en lista med saker du mår bra av och helt enkelt utföra dem när du behöver något som peppar.
Livet är inte roligare än vad man gör sig, så det är lika bra att göra saker som gör att du kan ta till dig det roliga.



Du som tänker de där tankarna om dig själv just nu, lägg dem åt sidan och tänk på hur bra du faktiskt är och var stolt för den person du blivit!

Att inse saker

kan vara på både gott och ont. Vissa saker känns sköna för dig att inse, andra gör såren större.
Det är mycket som funderas över, utvärderas, omvärderas och planeras just nu. Du undrar var du kommer landa i allt detta. Under tiden försöker du hitta vägar att klara av den låga tålamodsnivån och skörhet som infunnit sig.

Något handlar inte om fler saker att göra. Det handlar om människor, kontakter, trygghet, självständighet, närhet, definitivt.

Att bli avläst som person och få en profil av vem du är ser du verkligen som spännande. Mycket stämmer så exakt och du är stolt för det mesta av det. En sak kan dock ligga kvar och gnaga och det är att den profil du har inte är uppmärksam på hur personer mår runt omkring dig. Detta för tankarna självklart tillbaks dit någon sa att du var självisk. Du vet att det inte är så, men visst gnager funderingen där. Kan det vara så att du missat något? Har du så kass självinsikt?
Nej, du vet. Men i alla fall...

Önskan

om att inte få några mer käcka förslag, det är inte det som det handlar om...

Formel 1

Ibland känns det som om kroppen kör ett Formel 1-lopp med ditt medvetande. Med en bil du inte känner igen. Du åker den där förbaskade banan så många varv, samma varv och samma kurvor, samma reaktioner. Dock kan farten variera något. Ibland finns depåstoppet där så välbehövligt, men snart ska du ut i full speed igen. Efter loppet njuter du av lugnet, för att snart starta i nästa tävling. Närtror du att du har tävlat klart?

Tjena godis

ska vi ta och smaska lite?
Snacka om raggningsreplik, när man sedan får se att det är från eliten i busskuren på stan så bli man ju ännu mer sugen vill jag lova...

TACK!

Det är så tomt, det känns som efter en rejäl urladdning. Hade så sjukt roligt i lördags.
Finns det något härligare än att få umgås med så många människor som gör en så glad, som lockar fram det allra bästa, som är viktiga för mig på sitt speciella vis. Det är en enorm känsla, det känns starkt. Det är en skön bekräftelse att höra att man är sitt rätta jag igen, att man ser lycklig ut.

Så otorligt tacksam för de som kom och förgyllde min fest, är så tacksam för de som var med och hjälpte till och bidrog med det de kunde. Så härligt att ha människor runt sig som man vet finns kvar där i vått och torrt, de försvinner inte i första taget. En handling betyder mer än tusen ord!

De två dagar som gått efter festen känns skumma. Det finns en känsla av enorm glädje och lycka, tacksam för att jag har de vänner jag har som är så bra människor.
Samtidigt som detta glädjerus fyller tårarna, så finns det även en sorg som fyller dem.
Jag vill inte att något ska vara som det är, jag vill inte att det ska vara sant. Jag vill inte inse och förstå. Jag tycker om denna person, denna person är även väldigt viktig för någon som är så viktig för mig. Ibland lyckas jag glömma, ibland tänker vi inte på hur det är. Men sen kommer den där brutala verkligheten marscherande rakt in i hjärtat. Vill bli av med den, men det är svårt. Är som ett par strumpbyxor som vrider sig runt benen, när man drar i dem blir de bara längre och längre men vägrar glida av benen.

Livet är skumt, men vad vore det utan glädje och sorg i en stor röra?

TACK alla ni som var med och förgyllde min fest - en rejäl egotripp för en kväll!

Tror

att livet verkligen försöker testa gränserna just nu. Saker avlöser varandra och du har ingen aning om var det kommer sluta. Samtidigt som det händer tunga saker så är det så mycket som bara är sådär härligt bra, livet leker på många olika vis och det där lugnet finns där som du tidigare besuttit men saknat ett tag. Den där grundtryggheten i dig själv.

Mycket är

men något är

Dock känner sig lillsnörpan lite vuxen pga en reaktion gentemot den gällande personen! Kanske börjar det komma lite vuxna kvalitéer ändå...

PARIS!!!!!

Med allt vad det innebär...

Tillstånd = förvirrat!

Det är något klarare, men ändå...
Fakta som framkommit:

• något varmare än här
• ett ombyte finkläder
• kläder för två övriga kvällar
• vardagskläder
• ett ombyte träningskläder
• en avgångstid (men lovat att ej kolla upp det;) )
• ett utgånget pass (dock ej mittoch tur det finns provisoriska), resan höll på att sluta innan den börjat

Antagligen någon europeisk stad som Ryan Air flyger till. Spännande värre. Dock är packningen ett stort frågetecken, testa att vara kvinna och få instruktioner av en man som inte vill avslöja vart ni ska!!! Bara en sådan sak som att inte veta om det finns hårblås på hotellet eller vilka finskor som är lämpliga till det aktuella vädret på platsen... Stora problem här i livet.

Tur att mycket säkert går att lösa på plats!

Bara att hoppas att det inte blir något av förkylningen som trängt sig på under kvällen.

På återseende när det där förbaskade tant-strecket är passerat!

Spänningen

stiger och nyfikenheten blir allt större. Vart tusan kan det bära av? Inga ledtrådar blir det heller.

Träning och storstädning avklarad och kroppen är slut, dock skönt att ha det avklarat så fokus kan läggas på planering av festen. Det är en del att fixa, men läget är under kontroll mycket tack vare delegring. Me like. Börjar bli riktigt laddad.
Hoppas bara att älskade StSb kan komma!!!

30-årsnojan har varit lugnt, förutom små dippar som tränger sig på och ordet vuxen poppar upp. Vad betyder detta ord egentligen? Hur är man när man är vuxen?

Helgen bestod av prioriteringar för det egna välbefinnandet. Ibland är det riktigt svårt ta det där beslutet, men efteråt vet du hur rätt det var.

Idag tyckte en person att jag blivit så självupptagen sista tiden, stämmer det?

Våren

är på intågande. Även om jag är väl medveten om att det kan komma bakslag så är vi på väg mot varmare tider. Idag sopas trottoarer, solen skiner, solglasögonen är på och värmen som tränger igenom den kalla luften värmer långt in i själen. Lusten för att cabba ner pockar på rejält - någon som vill med på en raggarrunda?
Snart är det även dax att ställa om klockan och dagarna blir då ännu längre! Me like.

Det finns mycket Me like. Det händer sjukt mycket just nu och det gäller att vara tidseffektiv och strukturerad, den där lilla känslan av stress uppenbarar sig ibland i magen men det gäller då att påminna sig om att det är roliga saker vilket gör det mycket lättare. Att sedan upptäcka hur lätt vissa saker blir då du tar hjälp av andra gör livet ännu enklare, att utnyttja andra människors kompetenser och vilja att hjälpa till.
Saker löser sig av sig själva på något konstigt vis. Fråga mig inte hur... ;)

Funderar på hur ok det är att ta tillbaks något jag givit? När förutsättningar ändras kanske även inställningen gör det. Handlar det om hänsyn till den andra eller att jag helt enkelt bara behöver mer stake för att visa var jag egentligen står? Borde jag vara mer tolerant och se förbi?
Det är min kväll och jag som bestämmer, men hur långt är jag villig att dra det?

Något jag insett sista tiden är att det är så viktigt att hålla fast vid de positiva sakerna när det är mycket som är tungt. Att glädjas åt det som är bra, att omge sig med de personer som får en att må bra, att inte göra gropar djupare än vad de är. Det är så otroligt viktigt att skratta!

Nollställt!

Ibland händer det saker som gör att du släpper alla tankar du tidigare hade i huvudet, de är bara borta. För stunden är det så banala saker. Det blir som en urladdning, en nollställning av minneskortet. Det kan säkert uppfattas som konstigt, men inom dig är det så det är.

Saker som någon sa häromdagen som gjorde dig uppriktigt förbannad, inser du är bättre att försluta i en liten ask och gräva ner. Det handlar om att den personen inte vet hur den ska hantera saken och andra mår bättre av att inte veta.

Du funderar självklart på vad som är rätt, hur du ska göra med det som är planerat dagarna som kommer. Du gillar inte känslan av att behöve lämna i nuläget.

Du blir väldigt tacksam för de små fina sakerna som finns, människor som finns runt omkring dig som får dig att må bra.
Den där som bara är den med stort D, i med och motgångar, där skrattet och humorn alltid finns så nära.
De där som får dig att skratta och glömma allt runt omkring för en stund, det är enkelt och inga krusiduller.
Skratt, skämt och händelser som du tänker tillbaks på får dig att le och känna glädje.

Tom, nära, orolig, lycklig, förvirrad, glasklar. Finns många olika saker som styr, samtidigt som nollställningen är ett faktum.

Frågor du ej kan få svar på i förväg...

Hur lång tid?
Hur kommer det gå?
Hur kommer saker och ting bli?
Vad kommer hända?
Hur mycket ork och lust finns det?
Hur stor är viljan?
Hur kommer det påverka?
Hur självklara är vissa saker?
Vad består rädslan av?

Det egna livet!

Det är lätt att tänka att du inte ska klaga, det finns de som har det mycket värre. Det finns de som gått igenom svårare saker, de som lever under mycket tuffare förhållanden, de som kämpar för sin överlevnad varje dag. Att tänka såhär kan vara skönt, något att luta sig emot och som gör att du inte får för dig att tycka synd om dig själv.

Resor kan påverka dig mycket. De kan göra att du känner mycket större glädje och tacksamhet för vad du har, för alla förmåner och den trygghet som finns. Det du kan känna en saknad av är den färgglada och varma kultur sin finns i många andra länder.



Samtidigt som det är bra att sätta sitt liv i förhållande till andra saker som får dig att inse hur bra du har det, är det viktigt att tänka på att saker som händer dig bör du sätta i förhållande till dig själv och dina erfarenheter. Något som för någon annan är en piss i Mississippi kan för dig vara stort och tvärt om. Du kan ibland fundera på varför folk hänger upp sig på skitsaker, men för dessa personer är det antagligen inte en skitsak. Du kan tycka att det är jobbigt när människor tar saker med en klackspark, när det för dig är en allvarlig situation.
Hela tiden handlar det om att se på saker i det rätta perspektivet utifrån just den personen, att ha förståelse för att andra har andra referensramar. Du bör tänka på vad och hur du säger saker, för dig är det lugnt men för mottagaren kan det vara något helt annat.
Ett exempel kan vara när ett tonårsförhållande som tar slut som vi "vuxna" rycka på axlarna åt och säga att det kommer fler, medans det för den involverade personen kan vara det värsta den
varit med om hittills.

Det handlar om respekt inför varandras livserfarenheter, att vara ödmjuk inför det liv andra lever.






PS. Du uppskattar mer en brutal ärlighet än att folk inte vågar ta upp känsliga ämnen och vad de egentligen tänker. Tystnaden kan vara svårare än den nakna sanningen. Hur många gånger har du inte blivit besviken på att någon inte sa något då, utan tar upp det långt senare? DS.

Ibland gör nödvändigt ont, förbaskat ont!

Pepp och depp!

En skön dag med slalom är avklarad. Skitkul med nya skidor även om knät ger sig extra mycket till känna just nu, vilket som vanligt gör dig irriterad.
Skönt att komma hem, duscha och mysa med mat och film.
Att mysa är nog bland det bästa som finns...

Du är pepp för diverse anmälningar som börjar trilla in, du blir sådär jätteglad för att de kommer. Vissa betydligt mer otippade att de kommer än andra. Det du ser fram emot är att få mixa ihop människor från olika delar av ditt liv, att de får träffas och umgås. Det är verkligen skitkul!

Mitt i detta så blir den där bistra sanningen så brutalt verklig. Den vrider om kniven i bröstet och gör sådär fruktansvärt ont. Det går inte att få ett svar, det går att få ett kanske, ett förhoppningsvis. Det är svårt att acceptera, du vill inte att det ska vara så, du vill inte fatta. Du önskar du kunde göra något, önskar du kunde köpa tid.
Du vet hur ont det gör i dig, så hur ont gör det inte då i de andra?

Varför?

Dagen då du fick arslet ur vagnen

i alla fall på vissa bitar.

Du har:

• rättat
• läst projektarben
• gett feedback på en lång rapport
• BOKAT SERVICE till pärlan vilket du borde ha gjort för länge sedan... Nöjd med att du kollade upp priset så du tjänade 1500! Varför ska det vara så svårt att ta tag i detta?
• bokat tid för att klippa och slinga håret - något måste göras med kärringen inför födelsedagen.
• mailat de där du borde mailat för länge sedan
• tagit en diskussion som du haft en klump i magen för

Några kilon lättare i den där mentala sophögen där du kastar saker du för tillfället inte vill tänka på men som samtidigt ligger och gnager.

Konstigt att man inte tar tag i saker när man vet att livet blir så mycket lättare när man utfört det!

Positiv!

Ska det vara så djäkla svårt? Vad är problemet?
Nej, absolut inte. Det är upp till dig, även om det inte alltid går att vara positiv. Det är viktigt att tillåta sig vara som man känner sig, men att ta sig upp därifrån.
Visst finns det saker som tynger just nu, som är svåra att hantera och acceptera.
Men tänk på alla positiva bitar, alla positiva människor som finns runt om, den kärlek som växer och den värme du känner. Det finns många positiva delar så se till att lyftas av dem.

Vissa dagar

/perioder är bara som de är helt enkelt. Det gäller att genomlida dem och hoppas på att det blir bättre framöver. Det är den där förbaskade magkänslan du önskar du kunde göra dig av med.

Det dåliga samvetet är uppenbart, även om det är upprett. Nästa gång ska du vara tyst som musen.

Du försöker allt du kan, men med känsla av att du inte räcker till. Att du inte är tillräckligt stark för att orka och du frågar dig varför du inte är det!?! What´s your problem? It makes you pissed!

Hur högt får priset vara för olika saker?

Sömn och tid står på önskelistan, det första är relativt lätt att åtgärda medans det andra är svårare att styra över själv.

Men som du vet så ordnar sig alltid allt... Solen skiner ju idag också och du tänker på Sola i Karlstad! Drivkraften är att du vill bli på bra humör, du undrar bara hur...

Att tala

är silver, att tiga är guld. Funderar på vad som är mest effektivt, munkavel eller silvertejp!?!

Trött som stryk, massa saker som borde fixas och tiden rusar på. Trodde saker skulle lugna ner sig efter resan, men ack så fel man kan ha.

Dock skiner solen och vårkänslorna tränger sig på när man är utomhus, härligt!

Egoism

enligt Svenska akademiens ordbok =
sinnes. o. viljeriktning som (endast) be­stämmes av hänsyn till det egna jaget; vanl. i klandrande mening: själviskhet, egennytta, egennyttigt tänkesätt, egennyttig läggning.

När du nu slår dig till ro i soffan så slår dig en tanke, som bygger till viss grad av en smula dåligt samvete. Inför vem vet du inte, antagligen inför dig själv helt enkelt. Varför vet du inte heller. Det handlar om att prioritera sig själv eller någon annan/andra.

Var går då gränsen mellan att vara egoistisk och att ta hand om dig själv?
Är det negativt att vara egoistisk? Kanske har det med graden av egoism att göra?
Ibland behöver du ta hand om dig själv för att vara till nytta för andra, dock finns ju det andra hela tiden i bakhuvudet. Varför skulle du behöva övertala dig själv att det är ok?

Ännu en gång

har det gjorts en sådan där inre resa. Absolut inte lika djup som de tidigare, men ändå så påverkar den. Att komma till ett land där fattigdomen är stor, där naturtillgångarna är få och desperationen enorm kan vara påfrestande. Samtidigt så möter du människor som inte ser på saken så som "vi" ser på det, de är glada för vad de har och gör det bästa av sin situation. De klagar inte över det lilla... Förutom denna inre resa så har det även gjorts yttre avtryck. Såsom fina vyer, solbränna och flagande i ansikte och på rygg.

Hur mycket du än alskar att vara iväg så är det så skönt att få komma hem, packa upp, tvätta, duscha och få sova i din egen säng. Att sedan ha någon som väntar på dig där hemma som myst till det riktigt ordentligt gör det hela ännu bättre.

Borta bra, men hemma bäst.
Nu är friden slut för er här hemma!

Försöker

få ihop dig själv, ibland hänger kropp och själ inte riktigt samman och det tar sig alla möjliga konstiga uttryck. Det är konstigt hur kroppen säger ifrån när du inte är riktigt i fas med dig själv. It´s gonna be all right.
Skulle vilja låna någons soffhörn i ett par dagar sådär...

Du ser fram emot att åka iväg och få uppleva, att få vara i en miljö som brukar påverka dig på ett positivt sätt. Att få vara.
Du ser även fram emot att få komma hem till den där famnen hos den där personen som du tycker så mycket om.

Ljus!

Det är skönt när saker lägger sig och du känner en början till att det spritter lite av glädje inom dig. Du känner igen dig själv lite mer. Sätt den här känslan i förhållande till finlandsfärja och vulkan som håller på att få ett utbrott som varit mer aktuellt så förstår du att det känns ljust!

Det som får dig att tycka saker är ljusare är en person som du känner är den med stort D, det är så självklart, så bra och så nära. En annan som har koll på hur du är, är som den är och som så ofta får dig att skratta. Andra människor som du uppskattar av många olika anledningar.

De där pusselbitarna fortsätter att falla på plats på många olika håll, ibland tror du att du alltid känt någon men inser att så inte är fallet när du hittar en pusselbit du inte trodde fanns men som du samtidigt saknat på något sätt.

Saker finns som vill starta det där vulkanutbrottet, som rör om i grytan men som du samtidigt känner handlar om vad du gör av tanken. Ska du höja värmen på plattan, lägga på locken eller helt enkelt dra av grytan från spisen? It´s up to you!

In need

of energy, please let me know how to get it!
Det går en del energi åt att försöka vara pepp...
Är nog mycket hellre mitt i än att behöva stå tafatt bredvid av många olika anledningar.

Det är intressant när du får fler pusselbitar som faller på plats och den där helheten och oklara funderingar blir allt tydligare.

Uppskattat när några som är dina blir era, att de känns som självklara och väldigt nära för er båda.

(Glömde ett INTE i inlägget "Upprustning", blev rätt stor skillnad...)

Nu får det verkligen räcka,

var fan ska det sluta?

Upprustning i tankevärlden!

• Uppbyggnad och strukturering behövs för att saker ska flyta på, det är ett lass som dras men det gäller bara att göra det till det bästa. Gör du det bästa av det så vet du alltför väl att det smittar av sig, här gäller det bara att hitta sättet att samla energi till detta. För vad händer när din energi tryter? Det trista är att när du såg mållinjen så visade det sig egentligen bara vara första delstationen.
• Olika kanaler behövs för att saker ska kunna rinna av. Det handlar inte om att det är du, du råkar bara vara den som är där. Du har kanske hittat en väldigt otippad kanal, men du söker efter fler.
• Hitta sätt att hantera saker så att frustration eller liknande INTE förs över på människor runt omkring. Att plocka in saker i fack, med dörrar som går att öppna och stänga.
• Ni är flera som behöver lära er att hantera en viss sak, men från helt olika perspektiv. Ett perspektiv är att planera, ett annat att hantera.
• En resa som gått från förväntan till stress, det knyter sig lite trots att du vet att det är lugnt.
• Skrattet, skämten och värmen finns där ofta och det är bara att bygga vidare på. Det är där saker går från att vara ord till att ta sin form i handling.

Det

är många tankar som snurrar, förhållningssätt att fundera på och hjärngympa utan dess like. Det svider, bränner och gör ont. Några har ondare. Gäller att bara finnas där och hålla det flytande.

Gambia känns förbaskat...

Omöjligt =

(enligt svenskt ordlexikon) något som icke kan göras l. utföras l. realiseras l. ske; som icke låter sig göra l. icke står i någons förmåga; ogör­lig, outförbar, ovärkställbar.

Tycker inte om när någon gör saker omöjliga som inte är det. Varför gör man så? Varför ska det vara så svårt?
Visst kan jag också tycka saker är omöjliga, men då måste jag ha slagit på det där djäklans tråkiga humöret som jag försöker undvika så mycket jag bara kan.
Men för vissa är det mesta omöjligt, särskilt om det blir för jobbigt eller omständligt. Jag blir matt när någon säger att det är omöjligt fast att jag vet att så inte är fallet.
Det är trist när någon som är dig relativt nära gång på gång gör saker omöjliga. Inte en insats för att underlätta. Är det för att lusten inte finns eller saknas helt enkelt förmågan?
I vilket fall som helst känns det trist...

Funderar

på de där 30 som närmar sig...

Blir bara så glad och sådär riktigt varm i hjärtat ibland!

Varning!

Det är oftast inte så mycket som behövs för att en skör is ska brista. Det kan räcka med att bara sätta ner foten några centimeter fel så är du helt plötsligt i en helt annan och oönskad situation.

Hur nära är du den här svaga isen över huvud taget? Utsätter du dig för risken eller är det andra som gör att du kommer i närheten av den?

Sen är frågan hur svag isen egentligen är. Är den så svag att du bara åker igenom med ena benet, kommer du braka igenom ner till midjan eller är det så illa så du brakar igenom totalt? Och hur du tar dig sedan upp ur isvaken, vad gör du sedan för att tina? Klarar du det helt själv?

Just a feeling!?!

Efterlysning - ett stycke trollunge borttappad!

Mufflon i farten med allt vad det innebär:

• Glad
• Mån om
• Splittrad
• Tacksam
• Monster
• Fundersam
• Lättskrämd
• Lättretad
• Analyserande
• Trollig
• Konstig
• Okompatibel
• Irriterad
• Sprallig
• Förvirrad
• Förvånad
• Blottad
• Nynnande
• Hålla ihop
• Ej skrämma iväg
• Gosig
• Lycklig

Ibland är det mycket på en gång, tanken går självklart till Gessles låt: "här kommer alla känslorna på en och samma gång". Gillar inte låten, men säg senaste tillfället jag hade en bra låt på hjärnan... Saker snurrar och en känsla av att ha blivit tagen på sängen uppenbarar sig. Dock väldigt bra då det behövs jobbas med medlet som river ner cementmurar.

Någon som kan hitta den där Åsa bakom en sten någonstans? Eller någon som känner till en bra elektriker som kan löda ihop glappande kopplingar?
Stor belöning utlovas!

Ibland känns livet som att cykla vätternrundan i ösregn!

Tid!

Hur mycket tid har du?
Vad gör du med den tid du har?
Vad prioriterar du?
Gör du verkligen det du vill göra med din tid?
Lägger du den tid du vill på de/det du vill?
Är det något som kan göras annorlunda för att tiden ska fördelas bättre?
Hur går det när tid prioriteras på olika sätt?

Tror att det ofta är förhållandet till och prioriteringen av tid hos dig själv och andra som väcker vissa funderingar.

Har så svårt

för när människor som inte står nära blir sådär alldeles för personliga och ställer frågor som i alla fall får mig att rodna. Är det jag som är fisförnäm? Varför ställer människor sådana frågor? Är de nyfikna eller har de inte spärren? Är det jag eller de som bryter "normen"?

Visst, brukar ha integritet men inte så himla känslig...

Du är för dagen:

• trött i kroppen. Mycket träning och en kropp som du inte riktigt vet vad det är som händer med. Något är inte riktigt som vanligt i alla fall, kanske lite vila löser det hela.
• djävligt trött på dig själv för att du är så klantig. Du vill inte ha den stämpeln i pannan. Vissa saker funderar du på hur du ens klarar av att klanta till så brutalt.
• hyfsat nöjd med din jobbsituation då du för tillfället har lite flyt och tycker det händer saker som skapar kvalité. Dock har du i bakhuvudet att det är så skört, denna tunna linje och balansgång mellan att du trivs och att du inte alls gör det. Frågan är nu hur du kan göra för att behålla flowet ett tag, känna att du utvecklas och tycker det är kul att gå till jobbet!?! Dom där figurerna vi är där för, de kan verkligen ge energi, likaså kollegor som arbetar åt samma håll/för samma sak.
• glad för att du pratade med någon igår som du saknar. Du kan inte riktigt fatta att det ska vara så svårt att få till det och ses, men glad att kontakten håller i sig i vilket fall. Ni kommer nog ses snart ska du se.
• chockad över att en tandläkartid damp ner i brevlådan. Jo, du visste att en nog skulle komma men så länge du inte sett den är det ju inte riktigt på riktigt. Visst, du har inte varit hos tandläkaren på en evighet så det är kanon att du snart ska dit men samtidigt otroligt pinsamt att behöva erkänna hur länge sen det var. Tur jag har några veckor på mig att mentalt förbereda mig...

Komplex!

Många situationer och relationer av olika slag som du befinner dig i anser du på något vis komplexa. En annan person använde också ordet och du började fundera på dess egentliga innebörd. Enligt NE så är definitionen följande:

"Svåröverskådligt sammansatt helhet, term i flera djuppsykologiska teorier för en konstellation av känslor, föreställningar, minnen, motiv m.m. som hålls samman kring en omedveten kärna, till vilken en bortträngd, ofta psykiskt smärtsam upplevelse är knuten. Genom bortträngning hålls hela det system som komplexet bildar borta från det medvetna, men kan påverka personligheten i många avseenden".

När du läser detta och funderar på dig själv är det mycket av det du gör som går att härleda till något komplex...
Vet inte riktigt varför tanken kom upp, men det är det som är skönt med bloggen - det behöver inte alltid finnas något bakom mer än en förvirrad tanke som ploppade upp!

15 dagar...

Suget håller i sig, kroppen håller på att ställa om sig och behov av choklad i massor!!!!!!!

Träning eller inte träning imorgon? Med idag blir det fyra dagar denna vecka vilket känns som mer än ok. Men om jag inte tränar imorgon, kan jag då ta det som ett ok för mig själv eller kommer jag känna att jag ska ta igen det?

I vilket fall som helst ska jag ladda inför broders kväll, vad dt nu kan vara. Han har retats med att la familia ska till McDonald´s, så vi får väl se vad som händer. I vilket fall som helst så ska det bli kul att träffas, ovanligt att bara vara själva kärnan utan respektive och barn.

Nya tag!

Du kommer till en punkt när du är trött på dig själv, du vill ju inte vara sådär som du är just nu. Du vet oftast varför, vissa saker är lättare än andra att göra något åt.
Det du blir mest irriterad på är att när du dyker ner djupt som tusan har du inte kraft att ta dig upp så fort som du vill vilket du tidigare haft, och du dyker desto oftare dessutom. Du känner inte igen ditt sätt att reagera och du fattar inte riktigt varför din reaktion blir så stark som den blir. Du påverkas så mycket lättare av faktorer runt omkring dig. Det är nästan så du skäms inför dig själv och irriterad på att du visar det så tydligt. Du vet samtidigt att det är viktigt att du tillåter dig känna efter, för de kraschar som annars kommer förr eller senare är inte roliga - learning by doing och det är positivt att du faktiskt lärt dig något på vägen.

Det finns samtidigt saker du är väldigt tacksam för i dessa stunder.
Dels är det den där personen som vill så mycket samma sak, som tar till sig det du säger, som vill dig så väl och som du tycker så mycket om. Det är Ni - så se till att njuta av det (så svårt ska du väl inte ha att fatta - ditt lilla pucko)!
Dels är det den där vännen som du vet ser, bryr sig, som tar sig tid och som så ofta sätter fingret på vad det egentligen handlar om. Personen har sett och säger det när du är mottalig, trycker till precis där det behövs vilket är så välbehövligt för att du faktiskt ska fatta - för ibland kan du vara djäkligt disträ och trögtänkt (när det handlar om dig själv). Sen att vännen så ofta får dig att skratta och ha sådär kul även i den gråa vardagen är guld värt! Nu får vi se till att peppa upp varandra! Puss på dig darling!

Nu är det nya tag som gäller både på jobbet och annars. För fan vad mycket enklare det blir när man har kul!

Jag

vill inte bli stor!!!
Inte just nu i alla fall...

Skulle vilja

sitta på bryggan vid stugan, påpylsad med massor av kläder. Känna vinterns kyla, se de karga klipporna, vågornas plaskande, öppet hav som inger frihet, vinden som tar tag i kropp och själ.
Skulle vilja vara där...

Gälla

tantröster på morgonen är inget jag föredrar. Varför måste så många kvinnor bara de ska höja volymen på rösten även gå upp i falsett så att trumhinnan nästan går sönder för människorna i omgivningen? Ta i med magen istället för halsen för tusan!

Det är intressant hur datum som tidigare varit otroligt viktiga nästan helt kan glömmas bort. Varför lät detta datum bekant nu igen? Jo, just det. Någons födelsedag, en hoppbacke, en tennisboll, tårtan osv. Minnena börjar rullas upp. Idag så är det ett lätt ryck på axlarna, tidigare har det varit en viktig dag för att gå över i något av en vånda för att slutligen ebbas ut i likgiltighet. Känns nästan som i ett annat liv.

Längtar hem för att ha fredagsmys med någon som får mig att skratta så mycket!

Suget

är så brutalt, supergrinig och har lust att kasta ut saker från balkongen rakt ner i gatan.
Någon som har förslag på något att tugga i sig utan att gå upp 10kg på kuppen?
Trodde värsta perioden var över, men med tröttheten kommer det tillbaks.

Något helt annat.
Hur blev gardiner en "kvinnofråga"? Bara för att jag har ett visst kön behöver jag väl inte ha intresse för en tygbit. Män däremot är ursäktade innan de ens är påtänkta.
Gardiner kräver tålamod, vilket är något jag inte har ett överskott av.
Ska nog starta en grupp på FB som heter "Våga vägra fixa gardiner" eller något liknande.
Det lustiga i det hela är att du, samtidigt som du blir skitirriterad över könsuppdelningen i detta område, tycker det är lite genant att du inte är mer involverad. Den äldre generationen står där och blänger på dig.
Fy skäms på mig!

Måste sluta och gå och göra av mig själv någonstans innan jag skrämmer iväg alla i min omgivning.
Ska även fundera på en fråga jag fick idag. Vad är egentligen kontrollbehov och besitter du det? Blev f.. lite ställd för jag har aldrig tänkt på det. Struktur, ja visst - men kontrollbehov? Mitt motstånd mot detta kan ha att göra med att det för mig finns en viss negativ klang i ordet.
Någon som upplevt att jag har kontrollbehov?
Tåls att tänka på...

Första dagen

på jobbet efter lovet. En dag då jag fått arslet ur vad gäller flera saker jag gått och dragit på, feeling good! Det är skönt när det kommer ett sådant där flow och det gäller då att göra det bästa av det eftersom det säkert är borta imorgon. Finns funderingar kring meningen med att vara där, entusiasm och motivation. Vad ska jag göra när jag blir stor?

Det här med att bli stor är intressant på många olika sätt. Kom på häromdagen att jag ofta känner mig typ 25, men så står det ju inte på mitt födelsedatum. Konstigt, eller hur!?!
Sen är det den där grejen att andra nog ser mig som vuxen, men inte jag själv - jag är väl kanske ung vuxen men hur länge får jag vara det? Visst det är upp till mig, jag kan ju fortsätta leva som 25, men med åldern kommer vissa funderingar och någon gång framöver kommer de där vuxenkliven att tas. Scary...

Det där jag inte kan göra något åt späs tydligen på konstant och gör mig rejält förbannad och även ledsen, frustrerande att inte kunna göra något. Hur fan kan man bete sig på det sättet?

Trots detta känns det som om livet har landat och bara är riktigt bra på många sätt.

Rastlöshetens tid!

Rastlöshet och frustration står högt i kurs. Trots aktivering med biltvätt, pulkaåkning etc så kliar det i fingrar och ben. Har fått höra av PP att jag verkar mindre rastlös än för några dagar sedan, men det känns verkligen inte så. Just nu skulle jag vilja såga med tigersågen, slå ner en vägg eller hugga ved trots att kroppen lider av trötthet och träningsvärk. Någon som har något projekt åt mig?

Tackar för gårdagen, sjukt kul att träffa gamla kollegor (de där du gillade). Kul inslag under kvällen där du förundras över att vuxna kvinnor inte har större kunskaper om vissa saker. Stolt att inte trilla dit trots drycken som intogs, räckte att få låna en att lukta i.

PP jobbar för fullt och själv slappas det i soffan, f.. vad rastlöshet är irriterrande!

Frusen,

i kropp och själ!?!
Det är mycket som kan få dig att känna dig frusen. Som promenaden i -17 ute vid ett otroligt vackert Sundbyholm, för lite sömn, magont. Annat som gör dig frusen kan vara att du får höra ett väldigt tråkigt besked från vänner, minnen som ploppar upp, funderingar kring dig själv och de där som är och varit med. Det finns en del saker som snurrar om man säger så... Någon påstod det som en smärre kris nu när de där 30 närmar sig, men det skulle du nog aldrig erkänna det som.

Det som är bra är att det finns saker som får dig att tina. Exempelvis ett varmt bad, varma sockor, den uppvärmda vetekudden, pläden i soffan, den där varma famnen, det där leendet och de snälla ögonen, det där sms:et/telefonsamtalet, de där vännerna.

Suget är totalt (4 fria dagar...) och magen känns som en för trång snart exploderande nyårssmällare!

Året som gick

har gått sanslöst fort och mycket har hänt. Tänker inte ge någon sammanfattning för det är lätt att skapa sig en bild genom att läsa de gamla blogginläggen.
Var ganska skeptisk till att ha en blogg, men tycker den fungerar bra för den ger utrymme för tankar och funderingat. Formulera saker för dig själv och därmed faktiskt få klarhet i vissa saker, andra saker skrivs ner för att de behöver komma ut och har ingen logisk förklaring. Ibland får du bra kommentarer och så länge du inte lämnar ut någon så är bloggen bra, den som det syftas på förstår ofta det.

Sista veckorna har varit hektiska och nu har jag äntligen fått landa i soffan och bara vara, trots vissa sviter från gårdagen... Det har tagits av reserverna som nu ska få fyllas på.
Det har varit en skön jul, alltid trevligt att åka "hem" och få umgås med de nära. Att sedan få dela detta med en person som bara får dig att må så bra är helt otroligt. Du kan fortfarande komma på dig själv att du tror att det inte är på riktigt, det händer inte dig. Någon sa att det verkar harmoniskt, och det är just vad det är. Förbaskat bra!

Något har gjort dig orolig, arg och frustrerad. Du kan inte göra något åt det mer än att finnas till som en stabil vuxen person, visa att du står för vad du säger och försöker vara en god förebild. Fan ta vuxna som inte uppträder som det!
Du funderar kring någon, vad som rör sig där inne och vad som döljer sig bakom allt ovidkommande prat. Vem och hur är den egentligen? Varför är det som det är?
Något annat får dig att känna ledsamhet för vännen som har det så tungt, ska bli skönt att träffas så du får krama om och kolla av läget.

Du tackar och bockar för en superkul kväll igår, med en härlig blandning av trevliga och varma människor. Me like very much!

Nu ska soffan återerövras!