Du har funderat på dig själv och en viss osäkerhet du känt. Vad den vuxit sig fram ur?
Men när du tänker efter är svaret simpelt. Du är inne i en process och i processer förändras vi. Förändringen innebär under själva resan en osäkerhet innan du vet var du landar. Du känner ju inte riktigt igen vissa saker hos dig själv, vilket gör att landningen blir något turbulent.
I processen funderar du just nu mycket på något som påpekats från flera håll. Än en gång känner du frustrationen att vissa inte kommer se kompetensen framför ålder. De som påpekat har bara förberett dig på vad som komma kan, men det får dig ändå till viss del att vilja visa vad du går för. En känsla du inte riktigt känner igen, du brukar ju strunta i vad folk tycker.
Men självklart påverkar detta både din självkänsla och ditt självförtroende. Det sätter sig både i själen och kroppen. En vajande tunn asp istället för en stadig ek.
En annan sak som får dig att vaja är någon som kommer och går. Alltför långa stunder borta, sedan helt plötsligt där som vanligt för att sedan i nästa stund inte alls vilja/kunna. En saknad.
Men det är kanske inte så konstigt att du vajar, det är många förändringar på gång. Framför allt positiva, men som ändå är lite läskiga.
Frågan är bara hur du kan landa, vad den gungande tyngden får balans...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar