Riktigt lyxigt

att få sova mellan 4-6 timmar i sträck varje natt för att sedan amma och somna om i ytterligare ett par timmar. Medveten om att det kanske inte kommer fortsätta så, men tacksam efter varje natt så här långt!

Dessutom så tycker N att det är helt ok att roa sig själv längre stunder i babygymmet eller liknande. Idag hann jag t.ex städa hela klädkammaren under tiden, jag gick bara fram till henne lite då och då för att kolla läget och mysa lite.

Jag har nog världens duktigaste lilla tjej här hemma, det är inte svårt att vara mamma då!

3410

Igår var vi på BVC för att väga lillsnörpan igen. Att gå dit är jätteskönt samtidigt som det innebär en viss oro för att hon inte ska ha gått upp tillräckligt med tanke på hur det har varit med hennes vikt hittills.

Igår fick jag dock ro i kroppen.

Lillsnörpan har gått upp från 3070g till 3410g på 8 dagar. Iofs nyäten. Men mer än 300g på en vecka är mycket. Vi har ju ammat henne och gett ersättning så mycket som möjligt för att få upp vikten på henne. Nu känns det som att vi kan ta det lite mer med ro, amma med 3-4 timmars mellanrum om hon inte vill ha oftare och ge henne ersättning på kvällarna då mjölken inte riktigt verkar räcka. Det blir ett mer "normalt" ätande framöver där lillsnörpan mer får styra.

300g är ju mycket och vi kom upp en bit från minimikurvan, i fortsättningen ligger hon antagligen runt 200g i veckan. Det är nog svårt att förstå hur skönt det känns om man inte varit i samma situation.

Vi börjar också få kläm på det här med att amma diskret på offentliga platser. Jag är personligen lite emot de som bara häver fram bröstet var som. Jag tycker absolut man ska kunna amma offentligt, men man kan ju sköta det diskret. Amningströja, sätta sig lite skymt samt att ha en sjal gör att det går att amma på många platser utan att visa hela pukorna...

Vi har två mammor från föräldragruppen och deras barn som vi träffar en del. Den ena bor granne och den andra relativt nära. Det är skönt att ha några man träffar på dagarna då alla andra jobbar, någon att gå ut och gå med, att ta en fika med osv. Att bara kunna höras och ses en stund senare.

Vuxit i

storlek 50. Nu är den storleken inte längre som ett tält. Kul att kunna variera kläderna lite mer!

Skönt att veta att hon växer.

Vi får se hur mycket på onsdag när det är BVC igen!

Finns det något häftigare???

Finns det något häftigare än att titta in i ditt eget barns ögon? Att titta på varandra och du känner ett sådant band som det inte finns något starkare än.

Du vet att hon är en del av dig, hon har funnits inuti dig. Hon består av hälften dig och hälften mannen som du älskar. Det är så otroligt!

Oslagbar

Just nu flyter det på här hemma.

Visst, Nora är styrig sent på kvällarna och håller oss vakna sent på kvällen - men samtidigt så lätt. I natt fick vi sova sex timmar i sträck, vanligtvis är det tre-fyra timmar vilket också är väldigt bra.

Sedan jag såg att Nora gått upp över 3kg och hon växer så infann sig ett lugn. Amningen flyter på och vi behöver inte ge så mycket ersättning. Oftast lite på kvällen bara. Amningen har gått från ångest till mys.

Det är konstigt hur stressad man kan bli av många saker kring amningen och så många verkar känna lika dant... Det gäller att avdramatisera det hela och få mammor att förstå att ersättning är helt ok.

Vi har haft en mysig helg med shoppingrunda, fikabesök och promenad.

Livet här hemma flyter liksom på av sig självt.

Vi är väl helt enkelt ett oslagbart team - jag och min lilla familj!

BVC

Måste säga att BVC är kanon, så mycket hjälp och stöd man kan få där. En sköterska som bryr sig, hembesök och samtal för att kolla hur vi mår. Ett varmt och peppande bemötande. Tänk vad bra vi har det i Sverige som har denna förmånen.

Tiden som gått

Det har varit en stor omställning att bli mamma.

För det första var vi inte alls beredda, vi skulle ju fixa allt i mellandagarna och jag skulle hinna vila upp mig. Julhelgen på Bb var riktigt annorlunda.

Först tänkte jag att så här skulle det ju inte vara, vi skulle ju fira jul i Finspång, dessutom hann jag inte säga hej då till mina elever. Sen tänkte jag att jag ju inte skulle ha ett decemberbarn...

Efter dessa känslor så insåg jag att jag bara var så otroligt glad att allt gått bra och framför allt att vår underbara lilla tjej mår bra och är välskapt. Att hon kom tidigare så vi fick ännu mer tid tillsammans alla tre innan P började jobba.

Att komma hem var en omställning. Att kämpa med att få upp lillstrumpan i vikt, att ha ont lite här och där. Att försöka sova. Att byta blöjor osv osv.

Amningshormonerna gjorde sitt och tårar sprutade, oftast utan någon särskild anledning.

Men efter lite om och men så inser jag att nu börjar vi lära känna varandra och kommit in i någon lugn trall där vi gör dt vi hinner och njuter av varandra.

Jaja, jag ska

gå tillbaks och skriva om allt det jag sagt att jag ska skriva om. Men först lite om att faktiskt få lite gjort när man är hemma.

Jag har verkligen världens goaste lilla tjej, hon sköter sig så himla bra trots magknip.

I tisdags släppte en stpr del av min oro då lillstrumpan gått upp 220g på fem dagar. En lättnad att hon är på G och att vi kom över tre kg. Ersättning är inte så dumt, särskilt inte då lillstrumpan blir nöjd dessutom.

Utöver detta får vi sova ordentligt på nätterna. En amning mitt i natten, annars lugnt. Vi försöker hålla dygnsrytmen och går upp senast runt 9, oftast får vi ändå sova runt 7-8 timmar totalt. Vi är glada så länge det varar.

Förra veckan var det frustrerande att sitta och amma konstant och se allt som gick att fixa med här hemma. Visst, jag är mammaledig för att vara mamma men samtidigt skönt om man hinner fixa några grejer...

Det jag gjort i veckan:

• lättare städning av hela huset
• fixat skafferilådorna
• städat kylskåpet
• fixat lådorna i matsalen
• städat skåp i köket
• städat låda under ugn
• sytt en dyna till gungstolen

Utöver detta har vi hunnit mysa, gå långa promenader, träffat en annan mammaledig, haft besök av mormor och morfar och några vänner.

Dagarna går så himla fort!

Projekt för kommande vecka är klädkammaren på bottenvåningen samt genomgång av min garderob. Eventuellt sy två kuddfodral, men det kanske vi skjuter på en vecka till ;)

Att vara mammaledig is the shit!!!

Oj oj oj

så mycket som hänt sista två veckorna...

Söndagen för två veckor sedan firade vi Pers födelsedag och samtidigt var vi barnvakt till lilla Maja. Supermysigt. Två dygn senare börjar verkarna mitt i natten och vi får åka in till förlossningen.

Jag trodde det var förverkar så jag gick först upp och duschade magen varmt och så. När värkarna inte gav med sig väckte jag P som ringde till förlossningen som tyckte vi skulle komma in och kolla läget.

Väl inne så var det hjärtkurva och mätning av värkar. Allt såg bra ut och de var inte säkra på om det var förvärkar eller om förlossningen var på G.

Efter en morfinspruta som inte alls hjälpte och att jag öppnades alltmer så insåg de att detta var mer än bara förvärkar. Efter mycket om och men så fick jag lustgas och ryggmärgsbedövning - efter att barnmorskan lite spydigt sagt att "det gör ont att föda barn". Jag var förbannad och pekade fingret åt henne när hon gick ut ur rummet, tro f.. det att jag förstått att det gör ont att föda barn. Hade ju haft värkar var tredje minut i typ 6 timmar...

Barnmorskan vände dock och blev super efter att hon insett att förlossningen var på G i ilfart.

Hon var peppande och bra både mot mig och P. Helt super! Förlossningen blev en otroligt häftig och bra upplevelse.

Det går inte beskriva känslan av att få ut lilla Nora och få veta att det var en tjej, samt att få upp henne på bröstet. Vi bölade självklart i takt och kunde inte fatta vad som hände.

Jag skulle ju vara på julavslutning i skolan...

För att inte glömma allt fantastiskt som hände så kommer jag uppdatera bloggen varefter de kommande dagarna med t.ex:

• tiden på Bb
• känslostormar
• att bli mamma och förälder
• gulsot och pumpning
• att få komma hem
• första tiden hemma

Men det kommer när det kommer, nu har jag i alla fall börjat!