För det första var vi inte alls beredda, vi skulle ju fixa allt i mellandagarna och jag skulle hinna vila upp mig. Julhelgen på Bb var riktigt annorlunda.
Först tänkte jag att så här skulle det ju inte vara, vi skulle ju fira jul i Finspång, dessutom hann jag inte säga hej då till mina elever. Sen tänkte jag att jag ju inte skulle ha ett decemberbarn...
Efter dessa känslor så insåg jag att jag bara var så otroligt glad att allt gått bra och framför allt att vår underbara lilla tjej mår bra och är välskapt. Att hon kom tidigare så vi fick ännu mer tid tillsammans alla tre innan P började jobba.
Att komma hem var en omställning. Att kämpa med att få upp lillstrumpan i vikt, att ha ont lite här och där. Att försöka sova. Att byta blöjor osv osv.
Amningshormonerna gjorde sitt och tårar sprutade, oftast utan någon särskild anledning.
Men efter lite om och men så inser jag att nu börjar vi lära känna varandra och kommit in i någon lugn trall där vi gör dt vi hinner och njuter av varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar