Människor!

Det var någon som sa att människor du har svårt att hantera har som sitt syfte att du ska lära dig att förstå dem. Även om du är frustrerad så är det en skön och lugnande tanke att tänka. Det får dig att se att du behöver hitta en väg att möta/hantera personen i fråga. Du kommer lära dig mycket på vägen.

En annan sak som kan förundras är hur människor kan bete sig som de gör mot människor som står dem nära. Visst är det ett i-landsproblem, men ändå mycket sårande.

Varför blir de inte glada för den andra personens skull?

Varför har de tankar som visar att deras syn på personen/personerna i fråga är riktigt låg? Varför inte peppa och stötta? Istället sätts det käppar i hjulet och en enorm nervositet.

Varför måla upp det värsta scenariot av alla? Visst, en riskkalkyl är alltid bra. Men ändå...

Du tycker om och därför gör det ont att se, du tycker om så det sätter sig små knivar i hjärtat, både att se någon annan och att inse hur det ligger till. Hela situationen gör dig supernervig.

Då är det tur att det finns människor på andra håll som pepper till tusen!!!

What should you do without them?

Det är mycket som fått dig att reagera på det sociala arvet, både ditt eget och andras.

Varför blir det så och VARFÖR får det sätta sådana spår?

Utveckling!

Det är en massa ny input och människor som ger dig nya intryck. Människor som är inspirerande, människor som får dig att tänka till på vem du är, människor som är i samma situation som dig själv.

Att vara avslappnade och skratta.

Att bjuda på sig själv.

Att ge och ta.

Att ha människor omkring sig både på jobbet, på utbildning och privat som ger och som bidrar till din utveckling och ditt välmående är inte illa pinkat!

Nervositet!

Varför smyger den sig på? Varför gör den dig lite osäker? Du vet ju att du kan, så varför tvekar du? Din får dig disträ och förvirrad, du är van att vara lugn och köra på.

Men men, samtidigt är det kanske den som får dig att tända till och stärka skärpan...

Djupare spår!

Saker som händer i livet sätter sina spår, det tränger sig in och fastnar i hjärtat som klibbig kåda som är svår att få bort. Det sitter där och hur mycket du är skrubbar så lämnar den kvar sina spår. Du blir så irriterad på att du inte får bort den, du blir irriterad på dig själv och det går ut över närmast tänkbara. Över den du minst vill ska vara i skottlinjen.

Men något klokare kanske du blev mitt i all frustration och svidande hud, om du inte gör något åt det kommer det inte bli bättre!

Himlen är oskyldigt blå!

Detta är en av alla de låtar som satt sina spår, musiken väcker verkligen minnen. Musiken väcker vissa glada minnen, andra sorgsna. Att ha ipod:en på shuffel är på gott och ont, det kommer musiken som får tid att tända till och sprudla av energi. Och så kommer det musik som får dig att vilja gå hem och krypa ner under en filt i soffan.

Himlen är oskyldigt blå är vi flera som har starka minnen till. Det får en att tänka tillbaks med en sorgsen sinnesstämning, samtidigt som det var länge sedan och livet har rullat på för alla. Att kunna knyta det sorgsna till goda minnen är skönt. Att ha sett att andra runt om mår bra.

Himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små. Att regndroppar faller som tårarna gör, rår inte stjärnorna för. (Ted Gärdestad)

Avvägning!

Det är alltid en avvägning som måste göras för att få den reaktion som önskas, de gånger du kan förutse den. Ibland räknar du inte med den reaktion du får och förstår inte varför den kommer, ibland förstår du i efterhand att reaktionen skulle blivit en annan om du hanterat det annorlunda. Reaktionen hos dig själv är oftast inte förvånande, du vet hur du reagerar på olika saker även om undantag självklart finns.

Det är reaktionen hos andra som är svårare att beräkna och förutse, även hos människor du tror att du känner. Kanske var ämnet mer känsligt än du förstått, eller kanske ännu svårare är när du inte får någon reaktion alls.

Det som kan göra det ännu mer invecklat är när det inte finns tid eller utrymme att fråga om reaktionen, du finner dig inte just då i stunden att fråga och att ta upp det senare känns bara olustigt. Men visst, det ligger där och gror och får dig att vackla och fundera.

Någon form av slutsats är väl i alla att de flesta människor reagerar utifrån saker de varit med om tidigare som format dem, känslor som pga något kommer upp till ytan och utlöser reaktionen. I vissa fall kan det ju även helt enkelt ha att göra med personligheten, men som mer eller mindre är kopplad till erfarenheter.