En annan sak som kan förundras är hur människor kan bete sig som de gör mot människor som står dem nära. Visst är det ett i-landsproblem, men ändå mycket sårande.
Varför blir de inte glada för den andra personens skull?
Varför har de tankar som visar att deras syn på personen/personerna i fråga är riktigt låg? Varför inte peppa och stötta? Istället sätts det käppar i hjulet och en enorm nervositet.
Varför måla upp det värsta scenariot av alla? Visst, en riskkalkyl är alltid bra. Men ändå...
Du tycker om och därför gör det ont att se, du tycker om så det sätter sig små knivar i hjärtat, både att se någon annan och att inse hur det ligger till. Hela situationen gör dig supernervig.
Då är det tur att det finns människor på andra håll som pepper till tusen!!!
What should you do without them?
Det är mycket som fått dig att reagera på det sociala arvet, både ditt eget och andras.
Varför blir det så och VARFÖR får det sätta sådana spår?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar