Konstig

du kan vara... Varför ha inställningen att aldrig räkna med något förrän du ser att det verkligen händer? Är inte det bara ett sätt att helt enkelt skydda dig från att bli besviken? Om du glädjs och det sedan inte blir av har du ju i alla fall njutit av det ett tag!?! Vad är det för inställning du haft och hur fick du den? Fan ta den, bort ska den!!!

Mycket är bra, även om du inte riktigt hänger med. Hjärna och hjärta är inte riktigt kompatibla och små saker gör dig väldigt trött. Kroppen säger ifrån. Du känner igen mönster och beteende, du vet att du måste blicka åt ett annat håll. Njuta av det som komma ska, inte oroa dig för sådant du inte kan påverka. Inte bry dig om sådant som inte är att bry sig om men som får dig att stressa igång tankarna och analyserar saker som du egentligen bara borde strunta i.

När prioriterade du senast sådana där saker som du gillar att göra? Exempelvis att bara släppa allt för en stund och dra ut på upptäcksfärd? Att bara ta med någon som vill och låta nyfikenheten styra var färden tar vägen? Att bryta det dagliga mönstret med något annat? Saker behöver inte ta så mycket tid, men kan vara en stor källa till energitillskott.

Du vet att du saknar att inte ha det, att inte ha fler, att det inte finns...