I morse, hör och häpnad, var jag på gymmet. Jag vet att det låter chockerande, men det var riktigt skönt. Men i alla fall, från gymmet ser man simhallens bassäng. Det var flera lågstadieklasser som var där och simtränade. Det var intressant att uppifrån gymmet kunna se hur barnen simmade bröst- och ryggsim, hur de tog simtagen på rätt sätt och tog sig framåt. Exemplariska simtag som syntes att de lärt sig ordentligt från grunden. Tänk hur fördelaktigt det är i Sverige att vi faktiskt har simträning i skolan, att alla barn i åk 5 ska ha lärt sig att simma. Nu vet jag att det inte alltid är så, men målet finns och många barn lär sig faktiskt simma. Tänk vilken livförsäkring!
Tankarna för mig tillbaks till mitt förra jobb. Jag tänker på barn som inte gått i svensk skola från början och som inte har kulturen hemifrån att lära sig simma. Efter mycket slit och övertalande fick jag dessa tjejer att få hoppa i bassängen och vänja sig vid vattnet. Efter ett tag började simningen komma igång och lyckan i tjejernas ansikten kommer alltid att finnas hjärtat, alltid nära till hands. Dessa tjejer var så oerhört glada för vad de fick, inte ledsna för vad de saknade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar