att umgås med sina nära och kära. Att hinna sitta ner och prata, busa och greja. Att få hjälp av pappsegull med bilen, äta mammsegulls mat osv. Ofta ett tomrum när hemfärden tar vid och vetskapen infinner sig att det tar ett tag innan ni ses igen. Saknar dem verkligen, att inte ha den alldagliga kontakten och åka över på en fika när lusten infinner sig.
Skillnaden den här gången var dock att hemfärden inte behövde avverkas själv, även om medpassageraren snarkade för fullt... Men kanske inte så konstigt efter all psykisk påfrestning!
Armen värker efter ett tennispass, första gången på många år men tydligen var resultatet bättre än förväntat.
Irritation över vissa personers egoism, som ska synas och höras över allt och alla. Andra ansikten uppskattas att ses igen. Tänk om du fick välja...
Veckan som kommer består av vissa orosmoln, men kommer förhoppningsvis avslutas på bästa sätt. Alltså med en rejäl dagen efter-känsla och svampskog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar