Så här gick det till:
Idag knallade jag och Nora iväg till BVC. Först vägning, mätning etc. Nora väger nu 4400 efter att ha gått upp 320g på två veckor, helt normalt och mamma är lugn. Tar på Nora kläder osv för att gå in till BVC-sköterskan som väntar i nästa rum. Idag ska vi ha "mamma-samtal" vilket innebär en koll på hur mamman mår rent psykiskt.
Nora börjar skrika av magknip samtidigt som jag ska försöka skriva i ett papper, självklart lite stressad av situationen och lyssnar inte helt vad sköterskan säger mer än att hon tar Nora så att jag kan fylla i pappret. Sköterskan tycker det är kul att få "rätta" mitt papper eftersom jag är lärare...
När jag fyllt i det ska vi gå igenom det och sköterskan ser lite oroad ut, vilket förvånar mig eftersom jag tycker jag mår bra.
Frågorna var sådana som om man känt sig ledsen och nedstämd och till vilken grad, om man oroat sig, hur man sovit etc. Vilken nybliven mamma har inte fällt några tårar när hormonerna sprutar, vilken mamma oroar sig inte någon gång för sitt barn? Känner du någon som inte gjort detta?
Jag förklarar att det var ju omvälvande i början att få barn, hormoner som sprutade , bröst som värkte och hela livet var självklart underbart samtidigt som man var livrädd.
Sköterskan påpekar då den lilla detaljen att det längst upp på pappret står att det handlar om hur man känt sig de senaste 7 dagarna.
Oooooops säger jag och skämtar till det om att jag läser instruktionerna som eleverna ibland gör.
Jag får svara om på vissa frågor och vips så är jag godkänd.
Tack för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar