Ett år har gått nu, det är svårt att förstå. Det känns så avlägset samtidigt som så nära. Många tankar går till vad vi gjorde för exakt ett år sedan, hur de sista dagarna såg ut och hur det var. Vi saknar henne alltid, vi saknar henne i varje andetag, vi saknar henne i allt vi gör - att inte få dela det med henne.
Även om vi är övertygade om att hon skickade ner lilla Nora till oss för att göra livet ljusare, så är det så många gånger vi tänker att vi skulle vilja dela detta med henne. Hon hade varit så glad, hon hade varit ett sådant stöd och en sådan hjälp.
Nu får hon sitta uppe på molntappen och glädjas med oss istället. Alltför långt borta.
Det är helt enkelt så sorgligt, vi vill inte att det ska vara såhär men det går inte att göra något åt det.
Idag har det gått exakt ett år, ett år där det hänt så mycket.
Men livet blir lite ljusare av att vakna upp till en glad liten Nora som ligger och skrattar, sprattlar, gäspar, myser, låter och pruttar. Och allt på nästan samma gång.
Du är vårt lilla mirakel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar