Privilegium

att få vara föräldraledig så länge som man får i Sverige. Om jag hade bott i Tyskland, USA eller liknande skulle jag nu ha börjat jobba - vilket skulle kännas helt sjukt. Tänk att lämna bort sin lilla guldklimp när hon fortfarande är så liten. Usch och fy, och tack Sverige!

Spruttagningen gick bra och efter en hängig eftermiddag igår är nu Nora lika glad som vanligt. Apropå sprutorna så skar det lite i mammahjärtat att höra "det gör ont"-skriket och inte bara jag vill ha mat eller ny blöja.

Det är tur hon är så snäll, så hennes förvirrade och disträa mamma får chansen att komma in i mammarollen lite smidigt.

Som idag när vi var och handlade och fick avstämning, storhandlat dessutom. Hon började gny men jag klappade lite på henne och pratade med henne och sedan packade jag färdigt allt - medans personalen stod och snackade skit och tittade på...

Som idag när jag skulle städa av inför helgens besök och hon jobbar på i gymmet.

Man borde kanske inte vara trött av att vara hemma, men jag måste erkänna att jag känner mig lite sliten. Trött och lite sliten. Kanske är det att jag börjar landa i allt detta och då kommer tröttheten ifatt. Vem vet...