Ibland kan det kännas som att något/någon får en att känna sig proppmätt, sprickfärdig, minsta lilla till så kräks du. Du lyssnar och lyssnar och lyssnar, men får du någon fråga tillbaks hur läget är med dig. Samtidigt tycker du om och bryr dig om personen.
Till slut känns det som error i hjärnan, du kan inte tänka längre, överfullt i minnet och tanken, det är överhettning. Men inte pga dig själv utan för någon annan. Hur reagerar du då?
Är det så att vissa är så upptagna och inne i sig själva att de pratar och pratar och pratar, men har inte förmågan (i alla fall just då) att ge tillbaks?
Det känns ok om det är så under perioder, men när det känns som om det är hela tiden? Vad gör du då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar