Det är intressant att lyssna på andra som snackar på och skönt att samtidigt veta att du absolut inte säger något själv som du inte borde säga. Det är intressant att se hur någon försöker få något sagt för att den tror att du kommer spinna vidare på det, den vill få det sagt för att den vet vem du umgås med. Varför kan människor inte vara raka och säga det direkt till den personen istället?
En annan person har du fått klämm på, skönt att veta vad det handlar om och att det definitivt ligger hos den personen det du gått runt och nästan irriterat dig på. Du förstår att det till stor del inte beror på hur du är, utan om den personens självkänsla.
Du blir lite trött på dig själv, för när det handlar om andra är du så rationell men när det kommer till dig själv så kommer den där känslan in och styr ditt beteende. Vad fan spelar det för roll så länge allt är bra i det stora hela? Det är en oviktig grej, det handlar om att du önskar att någon ville något men du vill absolut inte om den inte vill. Konstigt hur fort det kan gå från att vara van att stå ensam till att inte göra det. Du var nyss där, men inte längre. Du är van att känna att ensam är stark för du har levt efter den devisen länge och det är tryggt, men samtidigt inser du att det finns en större glädje i att dela - du är bara lite mer sårbar då...
Nu har du i alla fall bokat, du ska gå och sen får du väl se om det är småglin du får trängas med eller om det är någon som vill hänga på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar