Magiskt!

Det är så häftigt, för varje dag som går så utvecklas Nora så mycket. Det som händer nu att det blir allt mer kontakt med blicken, det ser ut som om hon känner igen oss och hon börjar le. Hon är glad och nöjd, så trygg. Bara lite magknip som hon kämpar med ibland.

Igår var vi iväg och träffade gammelfarmor. Det var så mysigt att se framor 85år gå ner på knä vid sängen för att strunta helt i oss som satt och åt och istället ägna sig åt Nora som låg på sängen och jollrade. Genuin glädje.

Idag när jag vaknade fick jag en aha-upplevelse. Nora och jag tittade på varandra, rakt in i ögonen. Det bara kom över mig hur mycket jag såg mig själv i hennes ögon och ansiktsuttryck. Hon är verkligen en del av mig!