Åldern har nog börjat ta ut sin rätt. Stor skillnad mot 20-årsåldern. Då orkades det köras på i 220 hela tiden utan att ens känna sig trött, ett jetplan utan broms. Men när den där läskiga åldern närmar sig så börjar spåren synas. Har t.ex. hittat en rynka idag, ser väl snart ut som Krösamaja. Bara jag inte blir lika grinig...
Med ett läsår i ryggen fick idag den kära kroppen nog. Helt slut verkligen, både i kropp och knopp. Visst, tre dagars firande kan ha tagit ut sin rätt. Men första dagen var en välbehövlig fjortisfylla med allt vad det innebär (bästa medicinen), de två kommande dagarna relativt lugna.
Orken och viljan var i alla fall som bortblåst. Men ibland kanske det behövs en rejäl krasch för att urladdningen ska komma och det kan börja blickas framåt.
Om det blickas tillbaks så har det varit ett läsår av Lisebergs bergsbana, mycket som gått upp och ner. Saker hänt, andra bearbetats och tidigare beslut utvärderats.
Känns lite som ett bilbatteri som oftast funkar bra, ger el till bilen för att kunna starta och rulla på, men som ibland behöver laddas på nytt. Frågan är väl bara hur man skaffar ett helt nytt!?!
Som sagt, en ÅL-krasch och det brukar ordna sig...
Har nu kollat fotbollen med trevligt sällskap och laddar inför en tripp imorgon.
Ska bli skönt att komma iväg och inse att semestern faktiskt har börjat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar