Du bor på ett ställe och det är ditt hem, du trivs. När du får frågan vart du bor kommer du på dig själv med att svara att jag bor här men kommer därifrån. Varför svarar du så? Hur kan ett ställe där du inte bott på 10 år fortfarande räknas som hemma? Självklart kan saknaden av att inte ha familjen nära bli stor och du skulle ibland vilja ha den där vardagen tillsammans med dem. Samtidigt vill du inte byta ut det liv du lever här. Jobbet var anledningen till att du från början flyttade hit, när du då tappar lust och engagemang för ditt arbete blir du frustrerad och förstår inte riktigt meningen med det.
När det händer saker som gör att du börjar solla kring dig där du just nu bor blir det sociala livet ganska skört. När du tänker efter har du inte så många du umgås med bara sådär. Det finns de du uppskattar, självklart är det så. Men du saknar att ha det där bredare nätverket som du alltid haft, att ha gänget att hänga med eller några att bara dra iväg en sväng med. Du är van att ha det så, men nu är det så mycket som är upp till bara dig. Efter att ha flyttat många gånger, avslutat vissa kapitel som innebär att vissa "vänner" också försvinner så orkar du inte riktigt börja om på nytt ytterligare en gång i en ny stad och se till att bygga upp ett socialt nätverk. Ibland kan du tycka att det känns tomt och sårbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar