Veckan har varit så omtumlande på så många sätt och vis.
Sjukhusbesök med lilla N och alla känslor och tankar kring det. I efterhand kan jag känna att det tog på krafterna och psyket mer än jag kunde ana att det skulle kunna göra, och då var hon inte ens superallvarligt sjuk. Mammarollen och mammaengagemanget har vänts och vridits på, det är så lätt att ta för givet.
Hektiska dagar på jobbet ovanpå det för att sedan komma hem och dra igång med projekt källare då vi ville passa på eftersom vi hade både bygghjälp och barnvakt. Kalas på det och sedan en sorgsen dag på den. Som krydda på moset en trasig tvättmaskin, härlig timing när man ska tvätta inför resan...
Hur svårt kan det vara egentligen? Att det ska räcka med de små sakerna när det är för mycket redan för att man ska braka ihop.
Hjärnan förmanar att jag ska vara lugn medan jag stressar upp mig för en rad saker som egentligen inte behöver vara ett problem, men de stör min planering och sätter käppar i hjulet. Varför inte hitta lösningar istället för att bara se problemen? Tack vare min blivande så lyfter jag blicken.
Hur kan denna stress, frustration och trötthet få göra att jag inte ser fram emot den resa jag så länge velat åka på, hur kan den få mig att tänka att det vore skönare att boka av?
Jag blir arg på mig själv, fixar en massa saker och sedan landar jag i soffan. Känner att saker delvis faller på plats och att ingenting är en katastrof. Resan ska bli kul, huset har jag hela livet på mig att fixa med, funkar inte tvättmaskinen får vi tvätta någon annanstans tills vi hunnit fixa den eller köpa en ny osv. Ni fattar va!?!
Det är väl också denna dag som spelar in. Hur lång tid det än går så tror jag att när det väl närmar sig det datum som det hände så är det tuffare, det är mer tankar och du minns mer av den tid som var just då. En dag som i hela mitt liv varit dagen före min födelsedag, idag är det en sorgens dag och jag känner inte alls för att fylla år dagen efter...
Allt detta sammantaget, ja det har varit en tuff vecka.
Jag är skör men jag ser framåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar