torsdag 23 oktober 2008
Duktig flicka-syndromet
är nog något jag aldrig växer ifrån helt, även om det mattats av rejält. Att gå till jobbet trots ett kg cement i hjärnan vilket leder till huvudvärk, ont i hasen, snorig och hostig, febertoppar kommer och gå - jätteklokt, eller hur! Att vara iväg på annat måndag och tisdag innebär ju självklart att jag verkligen måste vara i skolan idag, hur skulle det egentligen gå annars? Panik skulle antagligen utbrytas hos alla elever som inte får någon lektion. Skumt det där att ens arbetsmoral är så brutalt hög. Mycket är nog arv och uppfostran, vad man är van vid hemifrån. Glad att jag har denna arbetsmoral, även om den i nuläget verkligen kan ifrågasättas. Dock löste en Ipren nuet, så det är bara att ta en ny när dippen är på väg. Kan bara bli lite trött på mig själv när jag sitter vid min arbetsplats och undrar vad f.. jag gör här!?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, ont i hasen är inget att leka med. Och hur känns det i halsen då) :)
Kram från spåksilopen
Ingen fara med halsen, kan nog springa Lidingöloppet i eftermiddag med tanke på hur pigg jag var under promenaden... :)
Kram
Skicka en kommentar