Magen!

Ja, visst är det så. Den börjar synas rejält även om jag inte alltid kommer ihåg att jag är gravid. Just därför höll jag först på att ta pizzabagarens kommentar om att jag hade en stor mage som en förolämpning, men sedan när han la till att den var fin och jag kom ihåg att jag är gravid så blev jag istället glad. Är nog första gången i mitt liv som jag tar en kommentar om min mage med ett stort leende och bara blir sådär varm och lycklig inombords.

Pizzabagaren frågade om mamma (jag) ville ta några klubbor till mina barn, och jag så då att den i magen är den första. Ser jag så gammal ut så att jag ser ut att vara mamma tänkte jag? Men sedan kom jag på att jag dels kom in där med myskläder och en gravidmage och dels så är jag ju faktiskt snart mamma. MAMMA!

MAMMA! Jag smakar på ordet, på innehållet. Helt sjukt, jag är snart mamma! Jag som ibland funderar på när jag kommer bli stor!?!

Jag och P, mamma och pappa! Det där lilla knytet där inne är till hälften jag och till hälften P. För evigt kommer vi ha ett band till varandra, för evigt kommer vi älska denna lilla varelse. Sådana otroliga känslor som bara väller fram. Jag är fullkomligt stencool och lugn samtidigt som det är skitläskigt. Vad vet jag om barn, hur de ska matas, tvättas, bytas på, uppfostras osv. Just nu säger min hjärna att jag inte kan någonting!

Knytet där inne rör lite på sig, inga sparkar ännu men ändå den där känslan av att något växer inom mig. Jag är så glad!