Livet

Det är ett livspussel, hela tiden. Du löser en situation, går vidare och stöter sedan på en annan. Livet är underbart med alla twister det kan ta, även när twisterna är tuffa - efteråt när du kan le åt det.

Tänker på allt som finns i för mig innebörden av Ted Gärdestads "Himlen är oskyldigt blå". Inte något att le åt, men något som accepterats. "Vi ses i Nangiala"...

Det är så lätt att fasta i det där negativa kring saker som händer runt omkring, saker som påverkar dig direkt eller indirekt. Det gäller då att se det där andra och glädjas åt det. Det där som att ha gått ner en massa kilon, att ha en underbar liten familj, att ha en härlig familj runt sig, att ha gamla och nya fina vänner som stärker dig.

Du får se bort från de där personerna som gör dig ledsen och besviken, du har försökt så vad mer kan du göra? Men det är svårt att ta det där steget att ta avstånd - att inte aktivt försöka göra något, särskilt när du inte är sådan som person.

Tänk bort energitjuvar, tänk in positiva människor!