Höst!

Löven har fallit ner och ligger blöta och hala på marken. Du tittar på dem och undrar var den vackra hösten tog vägen, alla färger och den där första kylan. Vart var du då? Vad tänkte du på? Varför gick den förbi så obemärkt?

Du kliar dig i huvudet som värker, försöker mjuka upp käken som lever sitt eget liv och funderar på varför du inte är riktigt pigg i kroppen. Varför känns kroppen så seg? Var är gnistan?

Det har varit mycket då saker har avlöst varandra. Såväl roliga som tuffa saker. Du undrar när det ska lugna ner sig, när ska du få tid att bara vara och komma ifatt? Tid att bara vara med människor du uppskattar att umgås med, att diskutera med och vara nära.

Du längtar till havet, få andas havsluft och blicka ut över det höstrustika vattnet. Du kommer känna lugn. En stund att andas, en stund att vara innan det är tillbaks till verkligheten och allt vad den innebär. Hur länge ska det fortsätta rusa på? Samtidigt som du vill att det ska bli lugnare så vill du absolut inte att det ska bli så på grund av orsakerna.

Klockan är inställd på vintertid och det är mörkt när du går hem från jobbet. Du blickar upp mot kyrkan och funderar på hur det kommer bli när det är en annan väg som kommer bli vägen hem. Saker har gått fort, de känns självklara och så rätt samtidigt som du självklart inser att det är ett stort steg och du hajar till. Vad är det du gett dig in på? Men, självklart vet du att det är så rätt och du längtar... Du vill sitta på trappan, drick ditt kaffe och känna dig hemma, att du lever - inte att du bara bor och är på väg.

Du vill krypa ner under ett täcke, få en klapp på kinden och känna dig sådär liten igen. Du vill gråta som ett litet barn som slagit sig på knät. Du vill känna att allt ordnar sig, en trygg famn som innebär att allt är lugnt. Du blickar framåt och inser att än kommer det rusa på ett tag till, det kommer vara tuffa hinder att hantera, det kommer vara faser som sätter dig på prov. Du vill inte att det ska vara så, du vill inte att det ska vara sant. Du vet att det kommer fresta på, att det kommer slita. Samtidigt så vet du att allt går att ta sig vidare ifrån, så länge det görs tillsammans!

Längtar till havet!

Ibland känns det lite som om livet står på paus, saker är som de är. Det händer saker som sätter dig på prov och du vill bara att allt helt enkelt ska börja flyta igen. Du försöker, du vänder och vrider, du vill. Men går det mot lov och orken tryter så är det inte alltid så enkelt att hålla upp hakan och försöka vända allt positivt. Omgivningen hjälper dessutom till åt båda hållen, vissa nedåt och andra uppåt.

Det är väl helt enkelt bara att acceptera, livet är inte alltid bara roligt!

Längtar till havet...

Pådrivande motivator!

En lättnad har infunnit sig, en stor börda som vi för ögonblicket kan andas ut ifrån. För stunden får vi glädjas åt läget och ta vara på att det just nu är som det är.

Personlig utveckling är spännande, dels för att du kommer på en massa saker om dig själv och för att du lär dig se hur andra är och varför. Det är lättare att hantera människor när du vet hur de är till viss del i sin personlighet. Att få ord på hur du ofta är och känner är skönt.

När det kommer till dig själv är du medveten om de flesta egenskaper du har, styrkor och svagheter. Vissa är enkla att ha, vissa jobbar du med medan andra är svårare att göra något åt. Du har hört det förut och det gör dig frustrerad - varför kan en siffra spela roll, varför är det så många som ser till ålder och inte till personen. Visst, man utvecklas hela livet och en äldre person har förhoppningsvis mer erfarenhet. Men gör det den personen till en bättre ledare? Varför är vi så fixerade vid ålder? Olika åldrar är ofta i olika faser i livet, men behöver det spela någon roll i vänskap eller arbetsliv?

Nej, det är vad du bestämmer dig för som får påverka som faktiskt påverkar dig. Resten gäller att helt enkelt bara hantera!

Ärlig närhet

Det är skönt att läsa facklitteratur som på samma sätt mest är berättande, en story du egentligen kan och vet men som påminner dig om saker och sätter fokus på viktiga ting.

Dessa saker kan vara att vara positiv, lotsa, synliggöra, ge förtroende, lyfta fram. Men det som för dagen mest satts sig på medvetandebanan är ärlig närhet. Situationer som har med detta stöter vi på så många gånger dagligen i yrket.

Ärlig närhet handlar om att bry sig om och lyssna på, och samtidigt verkligen mena det. Att bry sig om och mena det, inte bara lotsas att vi gör det.

Har vi denna ärliga närhet kommer förtroendekontot att stärkas och ju starka det blir, desto mer tolerans finns det för att vi vid vissa tillfällen kommer misslyckas.

Fundera på de situationer du befunnit dig i sista tiden som byggt på ökat/minskat förtroendekapital, vad har du gjort för att hamna där och vad blev utgången? Hur mycket påverkar vi genom vårt handlande? Och då menar jag både kroppsliga och verbala handlandet.

Du själv...

Allt är verkligen upp till dig själv, vare sig du vill eller inte.

Du vet att du inte alltid orkar, men försöker du vända saker till det positiva så mår både du och din omgivning betydligt bättre än om du går runt med en massa negativ energi. Vardagen blir tråkigare och du gräver hålet allt djupare, än om du försöker glädjas åt det lilla och göra det bästa av situationen. Men JA, du vet att det inte alltid är så lätt. Men om du plockar upp det där ordet POSITIV i ditt medvetande och försöker tänka på det, så märker du gradvis en viss skillnad.

Du vet inte varför du blir så irriterad på ett mail, ett sms eller någon som försöker spela svår och oberörd. Du går verkligen igång inombords och en massa irriterande tankar dyker upp. Varför tillåter du detta? Kanske för att smärtgränsen inte är jättehög just nu och du tycker att det är sorgligt att det blivit som det blivit. Du har två val, antingen så försöker du skapa en bra situation eller så bryter du helt. Ingen annan kommer ordna det åt dig, så det är bara att ta tjuren vid hornen och bestämma dig. Det som ska visa vägen för beslutet är vad som i längden får dig att må bäst.

Du är glad för att någon som varit i periferin i alltför många år kommit in i närområdet igen. Du är glad för vänner som peppar i stunder som nu, du är glad för han, du är glad för att ni hittat ett underbart hem. Du är tacksam, samtidigt som det självklart gör ont att tänka på verkligheten där ute som kommer allt närmare.

Imorgon vill du ha en bra och kul dag, någon som är på!?!