Livet är så mysigt på något sätt just nu, trivs med det. Alla dessa små saker som gör att jag trivs, handlar nog delvis mycket om att våren är så underbar. Att sitta på en bänk och rita figurer i gruset med en pinne, att se liljekonvaljerna som snart slår ut, att kunna sitta ute i kortärmat. Men också människorna omkring mig, både gamla och nya bekantskaper. Människor som är väldigt olika varandra, men som alla berikar. Att prata om allt från världsfreden till pissmyror.
Bävat lite för att få veta att en sak blivit verklighet, tänkt att det skulle kännas så definitivt. Men idag när jag fick reda på det kändes det helt ok, självklart kändes det men jag blev glad för den personens skull. Glädjen var större än svinton. Den kommer ju alltid trots allt betyda mycket för mig. Sen att en fråga var väldigt annorlunda och nästan kändes lite scary får jag väl helt enkelt ta. Jag är klar och hoppas den kan bli det för sin skull, då kanske vänskapen kan fortsätta.
Det är på något sätt detta jag menar med mys. Att livet är fyllt med bra saker och samtidigt saker som svider till, men det är det som på något sätt berikar livet. Förmågan att kunna känna!
Usch, vad det kan låta högtravande ibland. Får akta mig för att bli sådär präktig igen... Inte för att risken är så stor nuförtiden, men i alla fall.
Ni som läser, lova att säga till om ni tycker jag börjar hamna i farozonen!!!
2 kommentarer:
Gör mitt bästa för att hålla dig från den så försåtliga präktighetsfällan. Om du ens sneglar på en cykelhjälm kommer jag att slå bakut. Eller säger "det är en dag imorgon också" när det finns vin kvar...
Hm, hoppas verkligen inte du menar att vi ska sluta dricka vin när det finns kvar och det är en dag imorgon. Om jag känner dig rätt så fortsätter vi tills det är slut...!
Skönt med någon som håller koll som är allt annat än präktig!!!
Skicka en kommentar