Exalterad!

Är just nu som ett litet barn som precis öppnat sina julklappar och vet inte riktigt vad den ska börja leka med så den leker med allt på samma gång. Glad att jag hängde med på vårreveljen, då jag igår inte alls trodde jag skulle orka. Men jag var där, jag var med, skrattade åt surf:arna och njöt av trevligt sällskap, musiken och många människors glada ansikten!

När jag kom hem kunde jag inte hålla mig längre. Monterade ihop klarinetten och letade fram gamla favoritnoter - The Entertainer satt kvar i fingrarna kan jag lova.
Med en bubblande näsa som mer liknade en såpbubblemaskin och en hals som ett rivjärn började jag spela. Alla toner var absolut inte vackra, men kände att det sitter kvar i fingrar och mun. ringrostig, men ändå! Det är lite som att lära sig åka inlines. Det tar ett tag innan man lär sig, sen går det kanon. Om du inte åkt på länge är det lite vingligt i början, men blir snart mycket bättre! Kan inte minnas när jag spelade sist, antagligen på någon begravning för några år sedan. Spelandet har helt enkelt tappats bort i allt annat som ska göras.
Jag har verkligen glömt hur skönt det är att spela av sig, ger utlopp för en massa olika saker!
Visst, det behövs massor av träning för att komma i form, just nu är jag aptrött i munnen och kramp i handen - men jösses amalia vad roligt det var. 45 min non stop. Grannarna kanske inte så glada, men jag är helt exalterad. Nu ligger klarinetten framme för att locka till mer spel...
Bara att tacka ADF som fått upp ögonen på mig för musiken igen! So "Thank you for the music..."