Nära....

heter en av Robert Brobergs album. Det finns en del texter där som förmedlar tänkbara funderingar.

Men vad innebär detta "nära" egentligen? Vad är det som gör att vi människor vill vara nära andra och samtidigt kan bli sotis om någon annan kommer nära någon du själv vill vara nära?

Har lite svårt att förstå det, har nog aldrig direkt tänkt på det sättet, att det kan vara ett "hot".

Borde det inte vara en glädje ju fler som kommer nära varandra?

Du kommer nära olika människor på olika sätt och ens närhet till olika människor är väl inte som en vågskål (ser den där gammeldags vågen framför mig...) där den ena sidan åker upp om den andra blir tyngre? I alla fall inte för mig. Det är nog snarare som på ett tv-spel där du har hjärtan i ena hörnet av tv-skärmen som visar hur mycket liv du har kvar. Ju fler hjärtan du fångar eller saker du gör längs med vägen, ju mer fylls hjärtat upp, ju mer liv får du. Sen kan det även hända saker som gör att det minskar i hjärtat.

Ju fler människor du kommer nära, ju varmare blir du i hjärtat för att det är en lycka att lära känna människor, att tycka om dem och känna en ömsesidig respekt. Desto mer meningsfull blir ditt liv och din tillvaro.

Det finns ingen begränsning i hur många du kan tycka om, eller? Sen kanske du har mer eller mindre tid för dessa, men är det tiden som är det viktiga? Det är väl kvalité och inte kvantitet? Människor kan också göra att du tycker mindre om dem, de bara tar och tar men ger inte tillbaks. De människorna kanske är bättre att antingen umgås väldigt lite med eller inte alls och den gränsen är nog upp till var och en att dra, men ack så svårt det kan vara.

Tänk på glädjen att människor kommer "nära" varandra!